ORD OM VÄNNER

Ni var många som skrev om vänner i det senaste biktinlägget. Ni beskrev hur ni kände er otillräckliga, att känslan av att vara ensam tog över och att ni inte kände er älskade och uppskattade av era vänner.

Era ord gick rakt in i hjärtat och jag blev så berörd av era ord. Att hitta genuina och starka vänskaper är svårt och något jag kämpat med hela mitt liv. Ofta har jag blivit besviken över att det inte fungerat eller att det kommit fram saker som sårat.

Hela uppväxten var kantad av vänner som svek och snackade skit.

En bästis ville inte längre umågs med mig för att hon tyckte jag var för lång och smal. Hur skulle jag ändra det? Var vår vänskap inte värd mer? En annan bästis ville inte längre umgås för att jag var så framåt och hade så lätt för att prata med killar och andra.

Den ena sa att det var fel på mitt utseende och kropp, den andra gjorde slut för min glada personlighet. Toppen …

En annan bästis i gymnasiet kom fram ett år efter studenten och bad om ursäkt, hon hade visst gjort sitt bästa för att snacka skit om mig under hela gymnasietiden. Det ville hon nu säga förlåt för efter att ha spenderat ett år i terapistolen.

Det här bara några exempel på mina ”vänner” genom åren. Det finns så mycket mer men vi stannar här. Det gick så långt att jag var helt övertygad om att det var jag som var felet. Att jag inte klarade av att ha tjejkompisar. Att det var bäst att jag höll mig till ytliga bekanta eller killkompisarna.

Idag vet jag bättre. Idag har jag sju tjejer som jag räknar som mina allra närmaste. De är noga utvalda och våra vänskaper är genuina, kärleksfulla och kravlösa. Vi ger och tar. Vi är ärliga mot varandra och vi stöttar.

Det jag vill säga är att vänskaper är svåra att hitta men det går. För mig tog det över tjugo år att hitta de där vännerna som jag känner är på riktigt. De är väl värda all väntan.

vänskap

,. en bild på många av mina närmaste personer. Tagen av Erik

Vi kan väl prata lite om vänner och vänskap? Berätta om era tankar och erfarenheter. Letar ni efter vänner så kan ni väl presentera er i kommentarsfältet så kanske ni hittar nya i varandra? Ja! Låt detta inlägg bli ett forum för vänskap. Allt är välkommet!

 

 

 

  1. Bea skriver:

    Bra skrivet, jag behövde nog verkligen läsa det där.. Jag har ärligt talat inte särskilt många vänner. Jag har egentligen bara en bra kompis, men det är det. Tyvärr har jag alldeles för många falska vänner, som aldrig skulle göra samma sak för mig som jag gör för de. Jag anstränger mig, bryr mig, lägger ner alldeles för mycket tid och energi på folk som aldrig skulle göra det för mig. Jag vet inte varför egentligen. Antagligen för att jag känner att jag behöver vänner, men jag har tyvärr bara de ”falska” vännerna som sviker mig gång på gång. Ändå fortsätter jag anstränga mig för de och låtsats som att allt är bra, för att inte bli helt utan vänner. Har hela tiden tänkt att det är bättre än inget. Nu när jag läste det här fick jag mig en tankeställare och inser faktiskt hur sjukt de är. De personerna skulle nämligen aldrig göra något liknande för mig. Jag måste bara skaffa mig modet nu att faktiskt säga upp ”vänskapen” med de personer som inte är riktiga vänner.

    Därför antar jag att jag också söker vänner. Jag känner mig så oerhört, oerhört ensam, då jag inte har några bra vänner att umgås med som genuint bryr sig. Jag har alltid intalat mig själv att det är mig det är fel på. Det är jag som är konstig, det är mig det är fel på, och det är mitt fel att ingen vill umgås med mig. Så jag har kämpat mitt yttersta för att visa min bästa sida, göra allting för alla andra, men jag får aldrig, aldrig någonting tillbaka. Det är svårt att släppa det, att släppa tanken på att det är mig det är fel på. Men jag måste nog försöka. Och försöka inse att falska vänner bara är sämre för mig och får mig att må ännu sämre. Jag måste ha mod att släppa de och hitta nya vänner. Jag saknar liksom en bra vän som bryr sig.

    Ja, nu blev det lite mycket här, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Tack för ett bra inlägg Fia.

  2. Majo skriver:

    Känner igen mig alltför väl i det du skriver. Jag är en social tjej med många intressen, jag är välutbildad och har ett ganska väl ansett jobb, jag är självständig och rättfram. Ingen som någonsin känt mig skulle nog kunna föreställa sig hur svårt jag har haft det i mina vänskapsrelationer. Jag har alltid haft vänner. Jag har varit omtyckt i alla klasser jag gått i och det har gått väldigt bra för mig i skolan, på fritiden, jag har haft det jättebra hemma. Ändå har det sociala alltid varit ett enormt problem. Jag skulle kunna skriva en hel roman men i korta drag kan man säga att jag aldrig fick några djupa relationer och visste aldrig vem jag kunde räkna med. Jag umgicks med ett tiotal tjejer till och från på fritiden och i skolan men vågade aldrig lita på någon. Alla var spridda i olika kretsar och var det en fest visste jag aldrig om jag fick komma. Ändå visade jag aldrig ett enda tecken på att vara ledsen över det. Jag har ju alltid varit så stolt. Så stark och nonchalant och aldrig visat den där besvikelsen jag många gånger känt. Efter alla svek har jag känt precis som du Fia, att det ”är mig det är fel på”. Att det är något speciellt med mig som gör att jag inte kan behålla vänner och få dom att vilja mig väl och vilja vara med mig. Jag har försökt hitta mina svar i att många har varit avundsjuka på att det har gått bra för mig. Att de velat vara kompis med mig men ändå velat förstöra min helhet genom att vara elaka och stänga mig ute ibland. Jag flyttade hur som helst till en annan stad direkt efter gymnasiet och nu, några år senare, har jag nya vänner och många, fina arbetskamrater. Nu i kväll när jag läste det här började jag tänka på den där återvändarfesten som alltid är på min hemort på juldagen. Jag har aldrig gått på den. I fjol var första gången som det kändes som att det inte gjorde någonting. Att jag inte saknade någon ändå. Jag har tydligen gått vidare och klarar mig utan de där personerna som skulle föreställa mina vänner när jag växte upp. Det konstigaste är att det i slutändan var jag som släppte. Hur de än var så var det jag som slutade höra av mig för att jag inte orkade mer. Och nånstans tror jag att det gjort mig till en väldigt stark individ. Men jag tycker att det är vemodigt att inte ha några vänner kvar från den tiden, som har känt mig från början. Ändå vet jag att det aldrig hade varit värt det. Vill också säga tack för att du tar upp det här – och för att du skriver en så bra blogg. Jag beundrar dig verkligen! God jul och gott nytt!

  3. Cathy skriver:

    Jag har ofta känt mig ensam, sviken och besviken både i vänskaps- och kärleksrelationer. Med diverse problem under uppväxten tror jag också att mycket av problemet låg hos mig. Jag gav mig hän, eller så gjorde jag inte alls det. Ibland var jag riktigt svår och hade väldigt svårt att släppa in folk. Sen flyttade jag, pluggade, träffade nya människor som jag kunde visa vem jag var på riktigt för eftersom jag slapp stå till svars för femåringen, tioåringen, femtonåringen jag en gång var. De vuxna relationerna jag skapat är vänner för livet även om vi inte hörs varje dag eller ens varje vecka eller månad.
    Med den förändringen i bagaget har jag dessutom träffat min allra bästa vän – mannen i mitt liv.

    Kärlek till er alla!

  4. Elin skriver:

    Jag tänkte ta tillfället i akt att faktiskt söka efter lite vänskap här då det är något som jag den senaste tiden har saknat lite! Jag och min sambo bestämde oss för att börja om på nytt för cirka ett halvår sen, ta pick och pack och flytta uppåt landet. Allt har flytit på med jobb, hus och förhållandet men vänner är något jag saknar då mina vänner bor långt iväg nu!
    Så vem är jag då? Elin heter jag, 23 år gammal och bor i ett hus i Falköping. Jobbar som socionom i Alingsås och just nu ägnas mycket av fritiden åt att renovera hus 🙂 Jag finner avslappning i att baka och promenera, men är öppen för det mesta! Om någon bor i närheten hör gärna av er till elinscholin@live.se
    Kram och ta hand om er!

Lämna ett svar till Katja Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..