PRATA MED MIG!

Både igår och idag så bad jag mina följare på instagram att berätta om dem själva. Inser varje gång jag läser kommentarerna hur fint det är att få en snabb inblick i någon annans liv. Hur inspirerande det är att få läsa om någons goda frukost eller att någon tittar in på instagram i väntan på en stor tenta eller att någon har en trött dag.

Och det som gör det så bra är nog det faktum att det är verkligheten ni bjuder på. Det är inte en bloggare som berättar om en tjusig vardag, det är verkligheten.

Det är klart att alla vi bloggare också berättar om vår verklighet (mer eller mindre) men det är så roligt att få prata med er läsare och se vad som försiggår i era vardagar. Det blir på så ofiltrerat och fint. Förstår ni hur jag menar?

Så jag önskar att vi ägnar det här inlägget till er.

Berätta om dig själv! Vad du tänker på, vem du är, vad du gjort idag, dela någon tanke eller bara skriv någon rad om vad som helst. Jag tycker så mycket om att få en liten inblick i vilka ni är och hur era dagar ser ut.

vila-4

Jag bäddar ner mig i soffan med en brasa så länge!

 

 

  1. Hej härliga Fia! Jag var så uttråkad just den här kvällen och letade febrilt efter något att göra! Och det här passar mig perfekt, jag behöver få ventilera om livet ikväll. Det är jävligt tungt just nu, jag står på väntelista till smärtkliniken i Uppsala.(Uppsala är så långt bort från Leksand! Hur klarar jag en månad inlagd där?!?!) Läkarna vet inte vad som är fel men dom vet att det inte är psykologiskt och att min smärta och övriga problem är verkliga. Så jävla skönt att få höra det, att ett helt team läkare helt plötsligt tror på mig!! Jag har tjafsat med läkare på vårdcentral, läkare på psyk, bytt läkare, försöker avbryta kontakt med psyk (lita inte på psyk dom vet inget alls! )avskedat den värdelösa sjukgymnasten som bara brydde som hockeykillarna från LIF, hade man inget med hockeyn att göra fick man vara hur sjuk som helst, sket han i! Och nu när jag bytte till Gagnefs vårdcentral fick jag träffa en fantastisk läkare som nu håller på att sätta ihop ett team med sjukgymnaster, dietister, psykolog, beroendesköterska som ska hjälpa mig trappa ner på sömnmedicinerna och få ordning på min sömn utan mediciner! Det här ger mig hopp och tro på ett friskt och starkt liv igen om än inte smärtfritt men ett funktionellt liv!

    Och idag var jag för första gången på gymmet här i byn helt ensam, jag hade ingen vän med mig, känner mig så stolt! Ooh jag lyckades hålla fokus på mig och min träning i 30 minuter även fast halva min släkt oväntat dök upp och massa andra människor. Det blir lätt så för mig när jag ska fokusera på mig och det är andra där så tappar jag mig och hittar alla andra och är bara social. Men jag tog på min stenmask och rustning och sprang i 30 minuter fokuserad på MIG! Jag tränar för att bli smärtfri och jag tränar för att komma i kontakt med MIN kropp igen efter en våldtäkt som jag blev bestulen på. Jag och kroppen ska bli ett igen!

    Jag har varit så fångad av min smärta och annat obehag i kroppen att jag faktiskt vaknar varje morgon med att vilja dö för att jag har så ont och min kropp styr över mig. Jag har tappat allt min sociala liv pga den här jävla smärtan, jag tappade kärleken till yoga, stor sorg där, jag verkligen ÄLSKAR yoga men det är så svårt när hela kroppen skriker smärta och kroppen är bara en trött och krossad hög.

    Men med det här teamet jag får och behandling på ELSA enheten i Uppsala så har fått tillbaka lusten till livet!

    Och idag fick jag veta att jag förhoppningsvis ska byta efternamn till min farmors flicknamn 😀

    Tack Fia att du var den första stenen jag hittade för att lägga på min väg bort från ätstörningen! Du förtjänar all kärlek och ljus för det!

    Det var allt för mig! Kärlek och enhörningar och kanelbullar till alla!

    Helt enkelt TACK!

  2. Hej Fia! Jag tycker din blogg är inspirerande och gillar vad du gör! Jag älskar din avslappnade syn på hälsa, det är precis det som behövs i den här utseendefixerade och prestationsbaserade världen vi lever i. Det är roligt att läsa alla kommentarer här också.

    Jag sitter uppkrupen i skolan efter en dag bestående av plugg på högskolan där jag läser till hälsopedagog och ett träningspass på det. Blev helt slut efter passet, så efter en dusch och lite enkel kvällsmat kröp jag upp i soffan och fastnade framför din blogg och det här inlägget. Jag är väldigt nöjd med mitt liv och har den senaste tiden tänk väldigt mycket på alla i världen som inte har ett hem, en familj eller en framtid. Vad lycklig jag är för allt jag har, alla möjligheter och all kärlek, och vad jag önskar att jag kunde göra något för att hjälpa de som inte har någonting.

    Visst, jag oroar mig för framtiden ibland. Tänk om jag inte hittar något arbete efter att jag tagit examen i sommar? Och när ska jag hinna resa när man hela tiden måste plugga eller jobba, kommer jag någonsin iväg dit jag vill? Det kommer att lösa sig, det vet jag. Det är ingen idé att stressa. Jag fokuserar på att avsluta min utbildning nu, kika på jobb mellan varven, träna och se till att varva ner så ofta jag kan, då jag insett att jag inte kan ha hur många bollar i luften som helst och att återhämtning är väldigt viktigt för mig.

    Jag älskar mat. Jag äter, som jag skulle säga, ”bra” under vardagarna och tränar varje vardag. På helgerna tycker jag om att ta det lugnt, umgås med min pojkvän, vänner och äta massor av kladdkaka 😉 balans i livet var det, ja!

    Tack för att jag fick skriva av mig lite. Du är en inspiration Fia, verkligen en vettig och sund förebild! Kram.

  3. Åh, jag är lite ”sen” med att kommentera kanske, men jag kände att jag ändå vill dela med mig lite om vem jag är, då jag läst din blogg sedan du var PT åt Blondinbella – ett ganska bra tag med andra ord. IDAG börjar jag äntligen ett nytt jobb! Efter 4,5 år i skolbänken så ska jag ge mig ut i arbetslivet och börjar jobba som hälsocoach och PT. Har jobbat som PT vid sidan av studierna i två år, men vill komma vidare från att enbart jobba med träning. Du har alltid varit en stor inspiration för mig och det ska bli kul att själv få jobba med att hjälpa människor till en bättre hälsa. Ahhh, är helt pirrig i kroppen – MAGIC MONDAY!

  4. Jag är en tjej på 22 vårar som för tillfället pluggar på ett universitet i Los Angeles. Det var något jag sett fram emot oerhört länge och många tror att det är ett ”drömliv” här, men det blir vardag av det också. Visst har jag fått se och uppleva häftiga saker, men jag har också spenderat mer tid än någonsin förr ensam och saknar i perioder min familj och vänner där hemma i Sverige galet mycket! Framför allt när många bekantskaper här visar sig vara personer av den typ som ger mig negativ energi och jag egentligen inte vill ha i mitt liv. Men det är en viktig erfarenhet och jag har lärt mig mycket om mig själv och mina egna värderingar. Nu försöker jag ta vara så mycket som möjligt av dessa sista månader, men sedan känns det faktiskt bra att flytta hem igen. Kram!

  5. Just nu sitter jag hos några kompisar i deras lägenhet i Belleville i Paris, vi inledde dagen med en ordentlig pannkaksbrunch och nu har vi satt på Björnbröder tills vi kommer ur matkoman. Ikv blir det en härlig barrunda, och det är så härligt att vi har skapat vår egna lilla vardag här i ett helt annat land och trivs så bra med varandra.

  6. Åh vad bra att jag såg det här inlägget idag. Jag har haft en riktigt tung dag på jobbet (jobbar på rehab för personer som drabbats av stroke, ms, hjärntumörer m.m.). Känner mig oerhört otillräcklig i samband med en patient som behöver mycket träning och jag är uppe i max av vad jag kan ge per vecka. Frustration! Den tunga diagnosen gör inte saken bättre. Usch och fy. Nu vill jag bara tanka energi och försöka komma igen.

  7. Jag är en 17 (18 i sommar) årig tjej från längst ner i Skåne – Skanör. Jag går andra ring på gymnasiet och på fritiden tävlar och tränar jag elitidrotten hopprep, tro det eller ej. Jag jobbar också på helgerna så mitt liv är väldigt fart-fyllt. Men älskar din blogg, den är så äkta och ärlig! Superbra tips och texter och du är super-söt, verkar vara världens härligaste!!! Gav din bok tio i topp till mamma i födelsedagspresent, hon blev mycket nöjd!

  8. Hej,
    Jag hittade in till din blogg för inte så länge sen när jag letade inspiration gällande både kost och träningsmotivation. Har sen dess blivit beroende och måste kika in så ofta jag får möjlighet. Är 38 år och mamma till en 10-åring, en 8-åring och en snart 3-åring. Bor på Södermalm i Stockholm och jobbar heltid (eller mer) som marknadschef i ett globalt företag i telekombranschen och känner att jag väldigt väldigt ofta är nära gränsen. Men man klarar ju alltid lite till om man är den där duktiga flickan. Har mer och mer börjat inse att man faktiskt inte gör det…
    Iaf, när det gäller kostinspirationen så är jag laktosintolerant, har IBS och nu sen ett par månader tillbaka kommit på att gluten inte funkar alls. Ditt glutenfria bananbröd har nu blivit min stora last, så tack . När det gäller att få till träning i den hektiska vardagen så är det inte helt lätt. Men så otroligt viktigt. Jag har i hela mitt liv varit vältränad och prioriterat träning. Tills tredje barnet dök upp. Nu får jag helt enkelt inte till det. Så suger i mig alla tips och har som mål att bli stark och pigg igen. Hur vet jag inte men jobbar på en plan. Stort tack för all inspiration och allt du delar./Tessan

  9. Just nu sitter jag i soffan i mitt och sambons hus som vi köpte i somras. Måste fortfarande stanna utanför sovrumsdörren och tänka till lite emellanåt. Hur gick det här till? För snart två år sen var jag singel, hade precis lämnat ett destruktivt förhållande och skulle INTE påbörja nåt på ett bra tag, definitivt inte med nån som redan hade barn och var pälsdjursallergiker. Och vips så träffade jag mannen i mitt liv. Är väldigt nöjd med mitt livspussel just nu, där jag får med lite av allt jag vill göra. Jag arbetar med att utbilda blivande djurvårdare på gymnasiet, och tre kvällar i veckan har jag gruppträningspass på ett gym i stan där jag känner mig uppskattad. På somrarna tar jag lov från både skola och gym för att jobba som djurvårdare på djurpark. Just nu tänker jag mycket på hur hösten kommer se ut. Jag vill tänka att det kommer lösa sig, men jag kan inte hjälpa att känna lite oro. Jag är utbildad och legitimerad, men är tyvärr anställd som vikarie. Till hösten kommer den ordinarie läraren tillbaka, tillsammans med två andra som också varit mamma- och tjänstlediga. Då finns det antagligen inte plats för mig. Å ena sidan trist, å andra sidan öppnar det massor av andra dörrar. Hoppas i alla fall kunna fortsätta arbeta på gymet då det ger så mycket. Just idag ska jag förbereda ett boxpass och ett yogapass, samt ringa ett par samtal för elevernas praktik om två veckor.

  10. Är 19 år, en glad och positiv människa. Ganska blåögd då jag tror att allting är möjligt men det ser jag endast som min styrka. Går sista året på gymnasiet och har visioner om att göra ett avtryck och världen till en bättre plats efteråt.

    Just nu ligger jag på mitt hallgolv fullt påklädd för löpning. Senaste månaden har jag mått så himla bra. Känt mig riktigt lycklig. Men idag kom det som en käftsmäll tillbaka. Vet inte riktigt vad det är men tror der har med prestation att göra.

    Jag stack ut för att springa med ryggsäcken på ryggen för att ta mig till affären, handla mat och kunna göra en god lunch till mamma när hon har fast. Ryggsäckens remmar går inte spänna upp och jag bryter ihop totalt. Springer hem igen. Slänger ryggsäcken och nu ligger jag här. På hallgolvet. Allting känns just nu bättre och jag kan inte förstå hur jag kunde bli så arg och ledsen på en ryggsäck!!!! Jag tacklas mot att försöka vara alla till lags hela tiden och ger liksom iväg min luft tills jag själv inte får något kvar. Någon som känner igen sig?

    Förövrigt, så glad Fia för det här. Att läsa andras tankar och får perspektiv på sina egna. Tack.

  11. Hej Fia!
    Vill bara berätta att jag tycker att du är så otroligt viktig och en sådan stor inspiratör. Man kan tycka att det du säger om hälsa borde vara självklarheter, men det är ju tyvärr inte så. Därför tror jag att ditt budskap om hälsa är viktigt att framföra vilket du göra med bravur! Jag kan berätta om en insikt jag har fått, mycket tack vare dig. Jag har alltid varit en person som har tränat och i det stora hela varit nöjd med min kropp och känt mig stark. Dock har jag (som så många andra) ändå tankar som kommer ibland om att jag borde träna mer, bli lite smalare, få mer muskler osv. Trots att jag vet att min kropp är perfekt som den är så kommer tankarna ändå. Men på senaste tiden har tänkt om på grund av en livsomställning. I början på december bröt jag mitt ena ben vilket såklart var jättejobbigt, men ingen katastrof egentligen. Men, när mitt tidigare friska och starka ben var dubbelt så stort (på grund av svullnad) och totalt oanvändbart började jag tänka på vad som egentligen är värt. Mitt friska ben såg så litet ut i jämförelse och jag började tänka på hur har jag någonsin kunnat tycka att det benet inte har varit tillräckligt bra? Tillräckligt smalt? Det benet är 100% friskt och starkt och kan göra allt ett ben ska kunna göra till skillnad från det brutna. Jag lovade då mig själv att aldrig någonsin klanka ner på min kropp så länge jag kan gå, springa och hoppa med den eftersom det är det som är viktigast. Inte hur den ser den ut. Nu väntar ytterligare en tid av sjukgymnastik och jag kan inte bärga mig tills båda min ben är lika starka igen! Tack för en underbar blogg!

  12. Berätta om mig själv… spännande för hur ofta är det man gör det egentligen. I alla fall utan filter, inte ofta.
    Jag kan börja med att jag har följt din blogg i ett par år nu tror jag. Att jag har hängt kvar så pass länge är för att du skänker mig ett lugn. Jag älskar din avslappnade syn på vad hälsa är, och det kommer från en före detta träningshetsande och ätstörd tjej.
    Det jag har lärt mig är att försöka acceptera att jag inte kan vara på topp och högpresterande jämt och det är ok det med, jag är okej i alla fall.

    Så till mig… Jag är en tjej på 29 år, 29!!!! Och det är inte det värsta, jag fyller 30 i höst! Hujeda mig vad gammal jag är. Sanningen är att jag har inte en susning om hur detta har gått till! Jag var nyss 22. Ung, fräsch och bekymmersfri…
    RÄTTELSE: VAR ALLT ANNAT ÄN BEKYMMERSFRI OCH UNG OCH FRÄSCH ÄR JAG FORTFARANDE OM JAG SKA SKIPPA SJÄLVÖMKAN.
    Sedan svisch, en blixtförälskelse, ett husköp, och två barn senare så har det helt plötsligt gått 8 år och min ungdom är förbi.
    Hörs min begynnande 30-års kris? Den är inte så subtil.

    Jag borde vara tacksam, och det är jag med. Jag har mycket fint och en massa kärlek i mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs med, det stämmer inte men jag trivs med den otroliga frihet jag har i mitt jobb. Jag bestämmer i stort sett själv hur, var och när saker ska göras.
    MEN, alltid detta men, något fattas.
    Jag är inte så klok som jag tänkte att jag skulle vara i denna ålder, jag är inte så självsäker som jag borde vara. Jag är inte lika aktiv, lika smal, lika snygg, lika kreativ… ja listan kan göras lång med en massa borden. Och ibland, bara ibland, känns det som att jag lever någon annans liv. VAr det verkligen det här jag hade föreställt mig?
    Men då är det dags att backa banden och tänka på allt jag har att vara tacksam över.

    Men jag skulle nog behöva en stor fet spark i baken för att vara 100 % sann mot mig själv och se till att göra den där sista lilla biten som saknas och som har retats med mig i många år. Bara ta tag i det jag verkligen vill göra för vem ska annars göra det åt mig? Och bli den där självförverkligande härliga kvinnan som jag faktiskt är. Eller i alla fall kan vara.

    1. Vilken intressant och ärlig kommentar. Cred till dig! Jag kan känna igen mig..
      Jag hoppas att du hittar det där lilla som du tycker dig sakna. Kanske är det ”bara” en känsla som saknas? En känsla av tillräcklighet? Att inte alltid jaga och längta till något mer..? En fullkomlighet och acceptans i det som finns. Så kan det nog i alla fall vara för mig.
      Lycka till!
      Stor kram

  13. Hej fantastiska du! Jag är 26 år och har ganska nyligen börjat läsa din blogg, för bara några månader sedan. Men vilken kick jag fick utav det! Jaghar levt ett ganska stillasittande liv eftersom jag inte ”behöver” träna eller tänka på vad jag äter när jag ser mig själv i spegeln, jag är lyckligt nybliven sambo och har en tillsvidareanställning på en industri, ett tungt jobb som egentligen inte är gjort för lilla mig men vad finns det egentligen att inte tycka om i tillvaron? Men så kom problemen med stress och allt vad det för med sig, hjärtklappning, magkatarr, och ångest. Din och andra träningsbloggar var en liten skön flykt från verkligheten till en början men när jag började följa de tips om kost och träning bl.a. du ger insåg jag ganska snabbt att med en starkare kropp på insidan kan jag tackla de yttre problemen bättre. Jag hade tur som insåg snabbt vad jag själv kan göra för att må bra utan att det gick för långt. Men tack för hjälpen ändå! 🙂

  14. Hej underbara Fia! Du är en så stor och fantastisk inspirationskälla för mig ska du veta! Här hos mig är det dock inte så bra. Min pojkvän gjorde ett mycket, mycket överraskande avslut på vårt förhållande som ingen hade väntat sig. Så idag och igår har bestått av tårar, tårar och ännu mer tårar. Jag vet varken ut eller in just nu mer än att jag är så fruktansvärt ledsen. Så det var en liten inblick i hur jag har det nu. Hoppas du har det bra, KRAM!

  15. Hejsan, tack för en inspirerande och klok blogg. Jag jobbar i en humanitär/biståndsorganisation i Genève och har tillbringar dagen på WHO på deras årliga styrelsemöte för att samla information och försöka påverka vad som hamnar på agendan när alla medlemsländer möts i maj på världshälsomötet för att bestämma riktlinjer och nationella åtaganden inom hälsoområdet. En liten löprunda smögs in på ett listigt sätt på lunchen. Lite jobb på datorn på tåget hem, sen fick jag god middag av maken, och landade i soffan här framför din blogg bland annat. Men nu blir det lite bok istället innan läggdags. Jag skriver sällan (eller aldrig) kommentarer på bloggar, men fick ett infall idag. Jag uppskattar din sunda syn på livet, träning och hälsa – god mat är både bra näring och lite godsaker, träning är att röra kroppen, men också att ta i mera om det känns bra. Att må bra är att vara i naturen, på landet, gemenskap, spela spel osv. Allt detta sympatiserar jag med och blir pepp av. Speciellt efter en lång dag när jag tänkt på hemska saker i världen hela dagen på jobbet… Uppskattar att du delar med dig av din utbrändhet – och hur man lever med utbrändhet i fickan. Jag har inte varit utbränd men har flera av de samma symptomen som du beskriver fast efter en huvudskada (som jag lever med i bakfickan) och jag lever ibland farligt nära gränsen med väldigt mycket arbete och resor i tjänsten. Det blir en bra påminnelse att läsa dina tips på att ha pauser, att återhämta sig, att låta hjärnan vila osv. Många andra träningsbloggar fokuserar väldigt mycket yta, och mycket materialism upplever jag. Men i din blogg ser jag människan och hela livet, och dessutom en människa med sunda värderingar. Tack!

  16. Hej! Jag är en tjej på 24 år. Har läst din blogg varje dag sedan 2012. Jag blir alltid på så gott humör och enormt peppad av det du skriver! Jag gillar din helhetssyn på hälsa.

    Mina frukostar består oftast av gröt i någon form, helst äter jag ugnsgröt. Kaffe är obligatoriskt 😉 älskar mat och är ständigt på jakt efter nya recept att prova!

    Just nu funderar jag väldigt mycket på min framtid.
    Jag lider av prestationsångest och vet att snart måste jag göra någonting åt den, jag kan inte ha det så här. I fem år har jag drömt om att bli ekonom men fick höra att jag är för dum (ja, ni läste rätt). Till saken hör att jag är både intelligent och målmedveten… jag jobbar nu inom en helt annan bransch och för varje dag som går blir jag säkrare och säkrare på att jag borde utbilda mig till ekonom, jag både vill och kan. Suck, jag önskar att jag hade lyssnat på mitt hjärta istället för på dem som sade att jag inte kan… samtidigt försöker jag intala mig själv att det inte är för sent, jag har ju faktiskt hela livet framför mig.

    1. Du är 24, det är ingenting! Även fast du säkert kan känna dig väldigt vuxen (och kanske ibland gammal för att du inte längre är 22) så är du bara en liten plutt.
      Och det skriver jag med värme. Om du vill bli ekonom, SÖK! Behöver du plugga upp några ämnen? Bara sätt igång! Det som är svårast är att börja och att just få den där bollen i rullning, men när det väl rullar så går det av bara farten.
      Vad är det värsta som kan hända? Att de som kallat dig dum får rätt? Nja, skulle inte tro det va.
      Ovissheten av att inte veta om du skulle ha klarat det eller inte om du inte försöker kan tära rätt bra på en människa.
      Kör hårt!

      1. Hej Josephine, Det gör mig så glad att se hur vi kan uppmuntra varandra, även fast att vi är främlingar. Det är medmänsklighet. Och till Vera, följ ditt hjärta – du vågar! Det kanske kommer att vara läskigt och svårt emellanåt, men det är ingen anledning till att inte försöka. Dina drömmar behöver dig och finns inom dig av en anledning, följ dem. Kramar till er båda.

        1. Hej Josephine och Bella, tusen tusen tack för ert stöd, vad glad jag blir! Ni har så rätt, det är klart jag ska följa min dröm. Kram på er båda!

  17. Hej Fia. Är 25 år och bor i Härnösand, idag har jag varit på min Vfu plats då jag gör min sista praktik innan jag i juni är färdig grundskollärare årskurs F-3. Efter detta blev de ett bålpass på gymmet, super god middag i form av pastasås med svamp och kidneybönor följt av bandyträning i Söråker. Nu har jag precis sett en liten sväng på tv medan jag åt kvällsfika 🙂 kram på dig!

  18. Hej Fia!
    Vilken fantastisk inspiration du är, det är ren glädje att läsa dina inlägg och se dina fina bilder! Häromdagen läste jag kapitlet i din bok om träning, och det träffade mig verkligen helt rätt! Efter många års prestationsträning med pulsklockor hit, kaloriräkning dit och en känsla av att aldrig riktigt prestera bra nog så fick jag mig en rejäl tankeställare. Varför vill jag träna? Vilken träning tycker jag är rolig? När mår jag bra? Så denna vecka har jag lagt fullt fokus på känslan! Jag har tagit solskenspromenader med bra musik i lurarna, sträckt på mig ofta och fuldansat i pluggpauserna. TACK för den tankeställaren och alla andra kloka råd och hankar du delar med dig av!

  19. Hej! Jag är en tjej på snart 20 år, pluggar sedan i höstas in högskolebehörigheten, håller på med sista kursen nu. Drabbades av en utmattning för 2,5 år sedan efter att i flera år ägnat alla timmar av dygnet åt skolan. Känner att jag har förlorat majoriteten av min tonårstid på grund av det. På något sätt känns det som att jag har förstört mig själv och förlorat hela mitt liv också, då jag aldrig kommer kunna bli densamma igen. Blev, mot min vilja, sjukskriven i våras vilket inte alls gick ihop med min vilja att vara i skolan och ta tillvara på varje liten timme där innan studenten (som jag hade extrem ångest över sedan jag började gymnasiet eftersom jag aldrig känt mig mer hemma på något annat ställe förut..) Försöker tro, och intala mig själv, att jag är återhämtningsfasen nu men det är nog mest önsketänkande. Dock har delar blivit bättre, däribland att jag på egen hand lyckats vända och på något sätt ”besegra” den ätstörning jag höll på att utveckla under lång tid med början för 2-3 år sedan. Strävar idag efter att gå upp i vikt då jag alltid varit underviktig och haft svårt att lägga på mig, och har med hjälp av träning lyckats gå upp nästan 6kg sedan i augusti, dvs klarat mitt första delmål! Med vilja kommer man långt, så förhoppningsvis ska jag lyckas komma tillbaka nåtsånär på alla plan! 🙂
    Drömmer om att om något år åka på en volontärresa till Sydafrika och jobba med & ha närkontakt med lejon, geparder och andra vilda djur. Ska bara våga mig ut i det okända… Bäst vore ju om vi hade haft den sortens djur här i Sverige om jag får säga det själv!
    Tack för en ärlig och inspirerande blogg Fia! Du är fantastisk! Kram

  20. Jag har just landat i soffan efter en lång men härlig dag som började i stallet, fortsatte med några timmar i skolan och sedan jobb. Har, förutom lite litteratur att läsa, tre oplanerade dagar framför mig- första gången på mååånga veckor och det ska bli SÅ skönt!

  21. När jag kom hem från skolan idag gjorde jag bananpannkakor, första mer matiga lunchen här nere i Spanien och jag älskart! Har blivit en del mackor innan och det blir man inte direkt mätt på i längden. Efter det har jag försökt plugga spanska hela eftermiddagen, efter 4 timmar visserligen med flera korta pauser då koncentrationen inte fanns där hade jag gjort de övningar jag borde å nu får provet gå som det går imorgon.

    Nu sitter jag i soffan och njuter av att dricka te ur en riktig tekopp, rena drömmen när man endast haft vanliga dricksglas att dricka ur de senaste 3 veckorna. Tack IKEA för att ni finns haha så jag äntligen kunde få mina temuggar!

  22. Är en 19 årig tjej som är lastbilschaufför som idag varit nere i Malmö, blir en del stillasittande när man har många mil att köra. Så skönt att få ta sig en bensträckare när man kom fram. Sedan hemåt, kaffe i termosen och go musik i högtalarna. Härligt liv detdär 😉 sedan vart det hem, äta middag och sedan en härlig kvällspromenad med fina mamma. Så nu ska jag strax dejta kudden och imorgon väntas en ledig dag då jag ska baka och passa på att ta mig en skön långpromenad med hunden. Ha det gött allihop 🙂

  23. Hej Fia! Jag sitter här i min oinredda lägenhet som jag har drömt om sedan jag skrev kontraktet för två-tre månader sedan. I helgen kommer mina föräldrar till mig för att hjälpa mig att fixa möbler och bara få umgås med dem, de bor 30 mil bort. Efter en vecka på luftmadrass för att slippa bo i mitt gamla, inte så bra studentrum på ett mindre najs område så ska detta bli så skönt. Hela veckan har jag traskat i denna tomma lägenhet och bara fantiserat om inredningen och jag börjar få en bra bild framför mig. Det ska bli så skönt att få komma i ordning, jag behöver verkligen ha mitt hem i ordning då det inte är mycket i mitt liv som känns balanserat just nu vilket jag saknar enormt. Jag har stora utmaningar på mina axlar och jag vaknar ofta med en liten magont för att jag känner just hela mig i obalans. Det är tunga och läskiga grejer som utmanar min personlighet men jag känner att väl igenom detta så kommer det bli kalas och jag kommer lära mig mycket av detta. Jag måste tänka positivt. Få ordning på lägenheten så får resten komma senare. Jag saknar min balans som för mig är otroligt viktig. Men som min lärare en gång sa ”man ska göra det som gör lite ont i magen” och det är precis det jag nu gör och det kommer leda till en utveckling!

  24. Hej. Tack för all inspo. Jag jobbar mig fram både privat och i arbetslivet sakta sakta efter att ha hade en utmattningsdepression. Borde byta jobb men vågar inte. Tror inte jag kan. Renoverar ett mysigt hus men tror inte jag kan göra det fint nog. Tappat tron på mig själv. Träningen lika så. Ca 7kg plus på vågen, kanske mer nu.. Har köpt din bok, men inte öppnat den än. Vill inte öppna den förens jag förstår att den är till för att inspirera mig till att ta hand om mig själv, inte för att den ska läka mig. Ingen quikfix. Du sprider hopp! Någon dag ska jag läsa din bok! Tack på förhand! //Dalarna

  25. Jag är en 35åring som gillar att träna och inspireras av dina icke-tvunga inlägg och att inte va 100% hela tiden är ok. Dagen har varit kontorsjobb och sen chefsmöte hela em så förgyllde dagen med en löprunda i blåsten.

  26. Hej Fia! Idag är min ända jobblediga dag denna vecka så jag har passat på och tvättat hela förmiddagen och i mellan tvättarna kollat serier. Nu är jag på väg hem från middag hos min mormor, som blir så glad när jag hälsar på! Min morfar gick bort i höstas så hon har tyvärr blivit väldigt ensam. Man önskar man kunde räcka till lite mer hela tiden! Tack för att du skriver en fantastisk blogg! Har och följer många ”hälsobloggar” men har kommit på att det är ingen som jag mår bra av. Din blogg är den enda som känns genuin! Din inställning med mat, träning, fika och livet är något jag själv vill eftersträva!!

  27. Hej!
    Sitter just nu och tänker på livet. År 2015 var ett år då det hände otroligt mycket för mig. Året inleddes sorgligt med att sakna min morfar som gick bort runt nyåret, sedan fyllde jag 30, företaget jag jobbade på gick i konkurs, jag gifte mig, började på ett nytt jobb, och strax innan jul fick vi veta att jag är gravid. Herregud. Jag hängde inte riktigt med… Nu undrar jag hur 2016 kommer att bli och känner mig otroligt nervös, nyfiken och förvirrad. Jag vill liksom grina och skratta samtidigt. Förhoppningsvis ordnar det sig, men jag har lite svårt att smälta allt som hänt. Ska ta mig en kopp te, krypa upp i soffan och kika på Arkiv X som börjar strax. Tack för en bra blogg med mycket sunda och goda tips! Hoppas du får en fin kväll.

  28. Jag är en 25 årig tjej från Kristianstad som förra sommaren blev färdig sjuksköterska. Dagen efter min examen började jag min första anställning med en sjukskrivning på sex veckor. Våren 15 var en jobbig tid för mig. Stressen med sista terminen i skolan kombinerat med en del annat gjorde att min mage kraschade helt och senare här jag blivit diagnostiserad med både IBS och nu också kanske endometrios. Under min sjukskrivning hände så mycket. Jag insåg hur sönderstressad jag egentligen varit och jag började om. Lärde känna mig själv på ett helt nytt sätt, hittade yogan som ny passion i livet och tog upp ridningen igen efter några års uppehåll och köpte åter egen häst. Och sen efter sex veckor var jag redo att börja arbeta. Magen var bättre men inte helt bra, det skulle den ju nog ändå aldrig bli. Nu har jag arbetat heltid i 6 månader. Jag älskar mitt jobb MEN jag hittar åter mig själv 10 cm från väggen. Den dagliga kampen med magen kombinerat med heltidsjobb som sjuksköterska har gjort mig helt utmattad. Varje måndag tänker jag ”nu måste jag överleva denna veckan, måtte livet fram till pension gå fort”. Jobbet när magen är dålig tar så pass mycket kraft att jag knappt orkat nånting annat. Jag har ett fint hus, en underbar sambo, en vacker och snäll häst och ett jobb som jag egentligen älskar. Men allt det blir liksom i skuggan av att jag känner mig helt slut. Jag är inte helt blind, i och med att jag jobbar inom vården vet jag att jag har hur många symtom som helst på utmattningsdepression. Och varför lyssnar jag då inte. Jag vet innerst inne att jag inte klarar att jobba 100%. Att jag skulle göra ett så mycket bättre jobb, må så mycket bättre och bli så mycket lyckligare om jag jobbade kanske 50%. Då skulle jag få mer tid till återhämtning och de dagar som är tuffa med magen hade varit mer hanterbara. Men sen sitter en liten elak gubbe på en axeln och säger ”du är ung, du borde orka jobba heltid, du är nyexaminerad, tänk på din karriär, det är många som har ibs och endometrios, det finns dom som har cancer som jobbar heltid”. Den duktiga prestationsprinsessan vägrar ge vika. Så vi får se vem som lägger sig först. Jag eller hon. Nu blev detta kanske mer utav en bikt, men ja, sådär är mitt liv just nu. Tar gärna emot råd. // Rebecca

  29. Hej! Jag är en 27 årig tjej som pluggar till socionom i Kalmar. Ganska ny stad för mig som inte hade varit här innan jag flyttade hit för att plugga i höstas. Trivs otroligt bra med alla nya vänner och att äntligen vara inne i en studietid efter massor av års jobb. Det enda minuset är att jag saknar min kille som är kvar i vår hemstad pga jobb men distans fungerar bra, får chans att sakna varandra massor och inse vad små struntsaker vi kunde tjafsa om när vi bott ihop. Gillar verkligen din blogg, tycker du har en så hälsosam syn på träning+kost så man blir inspirerad och inte mår dåligt av någon hets. Annars har jag precis ätit lite middag och tittar på min favoritserie Grey’s Anatomy som jag redan sett alla avsnitt av men började se om för några veckor sen. Älskar att komma in i en annan värld en stund och koppla av. Hade varit supermysigt med en brasa faktiskt. Ha en fin kväll!

  30. Är en 17 årig tjej som går andra året på gymnasiet, pluggar till hår & makeup artist.
    Gillar upplevelser och att se världen, hållt på med hästar i princip hela mitt liv och tränar även yoga och gymnastikaktiga övningar. Tycker stretching och flexibilitet är väldigt kul. Även intresserad av parkour men tränar inte direkt det själv, utan är mer intresserad av parkour-folks livsstil då jag har utövare i min umgängeskrets!

    Hittade dig genom att jag kollade på Vakna med NRJ för många år sedan, när du va med och snacka träning och hälsa. Sen hittade jag din blogg igen för ett tag sedan och blev väldigt glad då jag tycker att du har mycket bra att säga 😀 Du är otroligt inspirerande och jag uppskattar din blogg väldigt mycket! Är inne i en period just nu då jag tänker väldigt mycket på vilken energi och typ av människor jag har i mitt liv, och din blogg är den typ ev energi som jag dagligen vill ta tillvara på, tack! :*

  31. Oj… Just idag är det mycket känslor där tårarna är på väg mest hela tiden.. Försöker förstå mig på det där samtalet som jag hade med chefen strax efter lunch idag men känner bara ett misslyckande istället. Inte helt logiskt men men känsla kopplar den tanken. Fundera på vad som är nästa steg och vart jag vill komma med livet, börjar närma mig 30 med stormsteg med lite mer än ett år kvar, finns i en stadig relation.

    Men har ändå en stress o kroppen att inte räcka till för de människor i min omgivning. Åker bort för första gången utan sambon imorgon och vill ju ha så mycket närhet som möjligt med honom innan. Men tankarna på tidigare skrivet gör att jag inte kan slappna av tillräckligt för att kunna krypa upp i hans famn utan att börja stortjuta.

  32. Hej Fia! Jag är just nu hos min morbror med familj och hälsar på. Medans dom nattat barn ligger jag och kikar på Stuart Little, som stod på sen när barnen tittade på den. Vi ska snart titta på ett avsnitt av den som dräper, en sån bra serie! Jag jobbar annars på Fmv, tycker livet är riktigt bra. Tränar på gym ett par dagar i veckan, mediterar nästan varje dag, umgås mycket med familjen och vänner och älskar att resa. Jag vill passa på att skicka stora lyckönskningar till bröllopet! Jag hoppas ni får en fantastisk dag och en fantastisk bröllopsresa. Och tack för en makalöst bra blogg! Ha en fin kväll! Kram

  33. Hej!
    Snart 27årig sjuksköterska som är mammaledig just nu med barn nummer två. Ägnar dagarna åt familjevardagen, brödbak och träning. Har följt dig sen första gången blondinbella länkade dig och har sedan dess haft dig som stor förebild. Gillar att du gör det så enkelt utan hets. Älskar din bok och längtar efter nästa och ser fram emot att följa din väg till bröllopsdagen. Gifte mig själv för ett par år sedan, det är en sån fin upplevelse, njut!!
    Tack för att du är så bra, kram!

  34. Jag skrev en kommentar i ett inlägg du skrev efter nyår, där du frågade vad vi hoppades på under det nya året, vad vi hoppades 2016 skulle ge. Jag skrev att jag hoppades på en lite bäbis i år, det jag inte visste då var att jag redan då var gravid! Det känns helt galet spännande, läskigt, fantastiskt och bara äntligen liksom! Just nu är jag pigg och glad men det går lite i vågor 🙂 Annars är det lugnt här, bor i en liten ort i fjällen (tycker egentligen inte om att säga ”fjällen”, det är så jäkla opersonligt och ospecifikt men jaja :p) och är så glad att ljuset börjar komma tillbaka, äntligen tar sig solen över fjället igen! Hoppas allt är bra med dig, jag ser så oerhört mycket fram emot att få se mer om ert bröllop 🙂

  35. Hej! Vad kul! Jag pluggar ekonomi, och tar just nu igen en kurs jag misslyckades med förra våren utöver mina ordinarie kurser, vilket gör att jag just nu pluggar 150%. Utöver det är jag engagerad i en del aktiviteter och föreningar, som oftast är väldigt kul men också tar tid. Det är tufft och det är svårt att få ihop både praktiskt och tidsmässsigt, men mina största utmaningar är att vara nöjd med det jag faktiskt åstadkommer och att inte prioritera bort mig själv och mitt välmående för ”lite extra pluggtid” vilket jag ofta gjort förut.

    Jag hittade din blogg i höstas och det öppnade upp mina ögon för att verkligen prioritera rätt! Jag mår så mycket bättre och har lärt mig att jag behöver balans. Jag ser till att lägga in sånt som jag vet ger mig energi i kalendern – med gul färg för att poängtera att det är glatt och energipåfyllning – och sen har jag lovat mig själv att göra det. Och så bra det blir när man gör det!

    Har reflekterat mycket senaste tiden, och insett att jag utvecklats något otroligt den senaste tiden i min förhållning till prestation, hälsa, balans, och självförtroende och kärlek till mig själv. En stor del av det har helt klart startat härifrån och det du skriver. Det är häftigt att känna att man hittar lite mer rätt, att mer och mer känna att ”såhär vill jag faktiskt leva mitt liv – och det är hållbart”.

    Tack för att du skriver så ärligt och inspirerande! 😀 Kram på dig!

  36. Jag följer din blogg och inspireras av din livsfilosofi och att du verkar göra det du älskar allra mest. OCH att du har gått igenom en utmattningsdepression och kommit ut starkare på andra sidan! Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom i 8 månader och har precis börjat arbetsträna. För första gången i mitt 28-åriga liv har jag börjat hitta det där värdefulla – balans. Jag har funnit yogan som terapiverktyg och jag brinner för hälsa, mat och träning. Jag trivs bra med mitt jobb men jag drömmer om något mer, något större. Jag vill veckla ut mina vingar och se vart de bär mig. Det har jag aldrig gjort förut. Hur kom det sig att du började blogga och hur gjorde du för att skapa ditt varumärke? Men innan jag påbörjar några nya projekt så ska vår lilla familj gå från två till tre, det ser jag så himla mycket fram emot. Jag har verkligen all anledning att se ljust på framtiden, även om nuet ibland är mörkt. Jag vill också passa på att önska dig all lycka till inför det stundande bröllopet. Och tack för all inspiration! Kram

  37. Jag är en 36årig tvåbarnsmamma som i denna stund sitter och väntar på att min 3-åring ska somna. Det brukar ta en stund så jag passar på att läsa lite bloggar och annat.

    Har jobbat som vanligt, hämtat, lagat middag, badat barnen och sen väntar det vanliga kvällsröjet, en promenad med hunden och en stund i soffan.

    Gillar din blogg för att du har så stort fokus på något som jag själv jobbar mycket med just nu, balans. Balans mellan jobb och fritid, aktivitet och vila, familjetid och fokus på bara mig, äta rätt och äta vad man vill, träning och återhämtning. Det är så himla svårt att få till men samtidigt så viktigt. Fortsätt skriva om det, det inspirerar mig.

  38. Jag tänker på att jag och min sambo firar tre år på lördag, att pyret i magen fyller halvtid. 20 fullgångna veckor! Yeey!! Jag tänker på att lillkillen därinne sprattlar och har sig. Jag tänker på att bröllopet närmar sig, mindre än två månader kvar! Jag tänker på att den tänkta bröllopsklänningen som jag köpte i augusti inte blir klänningen som jag kommer bära 26 mars pga pyrets framfart. Och det gör absolut ingenting. Funderar på hur skoluppgiften jag skriver på just nu blir godkänd eller inte. Är tacksam över att jag trivs så bra i min nya basgrupp då jag går en linje med mycket grupparbeten. Toppentjejer verkligen! Blir socialt så mycket roligare att hänga i skolan då! Jag tänker på att livet ibland tar tvära vändningar, att jag är lite extra tacksam för den här vändningen med lillkillen. Jag tänker på när min sambo viskar ”jag älskar dig” till magen och jag tänker på vilken bra pappa han kommer bli. Pirrar i magen. Ni ska vet att missfallstankar har härjat i mina sinnen men nu vågar jag tro lite mer på det här. I mitten på Juni 2016 ska jag Emelie bli mamma och jag längtar som aldrig förr. Precis som jag längtar efter det bröllopet som närmar sig med familj och vänner så vet jag att det kommer bli en underbar fest. Mitt i all min längtansfeber vill jag försöka ta vara på de sista pluggmånaderna i Umeå innan jag och sambon flyttar tillbaka till Östersund. Vi är unga, han nyss fyllda 22 och jag som blir 23 i vår men med allt löser sig mentaliteten och en tro på kärleken vet jag att boende kommer lösa sig. Precis som jag vet att barnet som kommer födas alltid och ständigt kommer vara ett älskat barn. Inte ett bortskämt barn men älskat! Kärlek till er andra. Kan bara hålla med PT-Fia, är alltid roligt att läsa andras kommentarer på sådana här inlägg.

  39. Här har vi en tjej som önskar att förkylningen och speciellt hostan skulle kunna gå över snart! Hade för två veckor sedan en superhärlig vecka med skidåkning i österrikiska alperna, men dagen efter ja kom hem kom förkylningen som ett brev på posten.. I övrigt är jag tandläkarstudent och under dagen har jag bl.a. haft en undersökning på en patient. Nu ligger jag i soffan och slappar lite framför datorn, men är väldigt sugen på en hembakt semla som ligger i kylen och väntar…

  40. Jag är en 24årig tjej från Stockholm, just avslutat en praktik ett skolkök för några veckor sedan som ska hjälpa mig att få rätt stöd på ett arbete. Så majoriteten av mina dagar består av strida för att jag ska kunna få hjälp att hitta ett jobb som passar mig, ha ångest, att jag har gått så länge arbetslös(sedan 2010), träning och oroa mig inför framtiden och relationsmässigt. Men även tänka på göra saker som förgyller mitt (gråa) liv. Just idag har jag kört boxningspass, lyssnat på poddden I Nöd och Lust, dammsugit och förberett mig mentalt på att söka jobb imorgon och käka en god lunch.

    Annars tänker jag på att jag borde plåstra om och vårda mig själv mer . Att gå i terapi för det som skapar det onda i min själ. Och inte låta killar köra över mig, låta mig utnyttjas för sex, just nu verkar dem jag stöter på inte vara på samma seriösa spår som mig. Att så många finner kärleken, förlovar sig och skaffar barn.
    Jag konstaterade precis att så många saker, människor piskar stressen ur mig och skapar ångest. Och att jag bör inse alla människor har sina recept på hur dom vill leva sitt liv, att jag borde leva mer efter mina svar/ skapa egna ”recept”. Det finns inget givet svar..

  41. Flyttade hem till min hemstad i höstas, efter 8 år i Sthlm och efter en brokig vår/sommar. Ångrar inte flytten en sekund. Lugnet har lagt sig och jag älskar Norrland. Fick nytt jobb dagen innan julafton, vilken julklapp! Jobbar i en årsurs 1:a på en skola. Trivs himla bra! Varje dag är den andra olik och det är otroligt givande…
    Annars längtar jag efter nypistade backar och fjälluft =)

  42. Hej! Jag laddar om framför teven innan det är dags att vika tvätt och gå en kvällspromenad med pojkvännen. Längtar tills jag slutat jobbet imorgon och den härliga fredagskänslan infinner sig, tror jag ska fira in helgen med att grädda våfflor! Kram

  43. Just nu är jag arbetslös och har varit förkyld/febrig till och från i tre veckor. Dessutom gjorde jag och killen jag var kär i ”slut” för ca en månad sen, vilket fortfarande känns himla jobbigt då jag har svårt att släppa taget om personer jag väl fått känslor för (vilket kanske är rätt normalt). Så jag är on top of the world, kan man säga 😉 Just nu handlar min vardag mest om att blicka framåt och blicka (kanske lite för mycket) bakåt. Jag är drottningen av överanalys och tänker alldeles för mycket redan när jag har många saker för mig om dagarna, så arbetslösheten gör inte direkt den saken bättre. Men, allting kommer bli bra till slut och det hade verkligen kunnat vara värre. Jag vill mest bara att det ska bli vååår för då brukar livet vara så underbart + att saker och ting då kanske har ordnat upp sig.

    Tack för en jättebra blogg förresten! Har följt dig i några år nu och du har verkligen påverkat min inställning till kost och träning (och bara en sån enkel sak som att skippa vågen) till det bättre! Kram

  44. Jag började gå hos en kurator i början på september förra året som direkt ville remittera mig vidare till ätstörningsenheten, jag valde att inte göra det och i stället bara gå till henne. För någon månad sen tog jag upp dt på riktigt igen och lät henne remittera mig. Det känns jätteläskigt att erkänna för sig själv att en verkligen har ett problem, och ännu läskigare var det att få en riktig diagnos, men samtidigt känns det så bra att jag äntligen vågar prata om det och att jag ska få hjälp så att jag någon dag kan bli frisk och fri från bulimin.

  45. Finns så mycket jag skulle vilja säga just nu. Hittills har 2016 varit ett år med otroligt mycket känslor! Firade in året helt toppen på en höjd i Oslo med min syster, sen åkte pyjamasen på och det blev mys i soffan. Så blev jag otroligt överraskad på min födelsedag av hela min familj. Glädjetårarna rann nerför kinderna när jag klev in på restaurangen, var helt omedveten om att de skulle sitta där! Fick lite tid med de innan alla åkte tillbaka till Sverige, det var tungt att säga hejdå. Fick besked att en bekant till familjen hade fått en stoke och låg i respirator. Så när hela min familj åkt kändes det otroligt tomt, jag ville inget hellre än följa efter de! Tur nog har jag fina kollegor som fick mig på bättre humör. Jag fortsatte min vardag, men blev magsjuk! Och när jag trodde det värsta var över så somnade vår bekant in… Har varit jobbigt att veta att min barndomskompis inte längre har kvar sin pappa.. Saknar min familj mer än någonsin. Samtidigt fortsätter mitt liv, jag får börja träna det bästa jag vet – poledance. Jag har testat längdskidor för första gången! Och jag har i veckor, planerat en stor 25års-fest med filmtema, tillsammans med min bästa kompis som äger rum i helgen! Längtar!

    Vill verkligen ta tillvara på allt jag håller kärt just nu! Man vet aldrig vad som händer imorgon! Ta hand om din fina Fia! Du är grym och min absolut största förebild! <3

  46. Hej, jag och min kompis hade en toppen mysig pluggfika idag. Deb varade i hela fem timmar och vi avrundande den med att prata om hur svårt det kan vara att hitta balans mellan plugget, träning/fritid intresse och att bara vara…hur känner du och ni andra? Tycker ni som jag och min kompis att det är svårt eller tycker ni att det ät enkelt? Har ni tips?
    Kram

  47. Sitter på tåget och är glad att jag hann med bussen med 3 sekunder till godo så jag slapp vänta på nästa. Pendlar 1,5 timme åt vardera hållet om dagen och brukar läsa bloggar på tåget. Jag har vilovecka så absolut noll träning för mig. 😀

  48. Jag har precis kommit hem från en lång dag på universitetet med föreläsningar mellan 9 och 16. Läser just nu en kurs i mat och miljö, vilket är oerhört kul och intressant, men också lite deppigt med tanke på hur otroligt mycket i vår matproduktion som är ohållbart. Har efter jag kommit hem ätit en lite hopplockad tidig middag som avslutades med några chokladkakor som bakades i helgen:) Nu har jag landat framför datorn och ska sedan iväg på ett lugnt yogapass på friskis.

  49. Hej!
    Jag är en 28-årig tjej som just ligger i soffan. Har kommit hem efter första riktiga dagen på nytt jobb och ska strax vidare på middagsbjudning. Älskar att vi har vårvintern, den klart bästa årstiden framför oss och hoppas på att den bjuder på mycket snö och sol. Längtar till helgen då jag är bjuden på överraskningshelg av bästa vännen-spännande! Har följt dig länge och gillar skarpt din inställning till det mesta. 🙂 Ha en fin torsdagkväll!

  50. Jag är sjukskriven sedan 1.5 år för utmattningsdepression/ångest. 29 år gammal.
    Idag har jag varit väldigt trött pga dålig sömn eftersom hantverkare skulle komma in i lägenheten någon gång mellan 8-17. Jag steg upp 07.30 för att inte bli ”tagen på sängen”. De kom kl 11. Sedan har jag varit ute och handlat mat. Köpte en liten, liten tulpanbukett, för att blommor gör mig glad. Gick även till ekobutiken nära mig, där jag köpte frukt och grönt, för att jag tycker det är viktigt med ekologiskt. Jag är tacksam att jag har möjligheten. På Coop hittade jag ekologisk lammfärs som var på rea, så den tog jag med mig hem och lagade lammfärsköttbullar i tomatsås med timjan och vitlök. Och massor av parmesanost, för det tucker jag är gott. Nu ska jag meditera. 🙂

  51. Hej Fia!
    Jag är en tjej som läser till psykolog och som precis kommit hem från en lång dag i skolan. Ska alldeles strax planera veckohandlingen med min sambo men passade på att äta lite mellanmål och titta in här. Älskar allt du skriver och framförallt att du har så stort fokus på att hitta balans i tillvaron. Kram!

  52. Hej bästa Fia och alla andra vackra, underbara människor. Jag läser till lärare och hade idag en verkligt givande föreläsning om värdegrund och likabehandling. Just nu tänker jag på hur skolor kan jobba bättre med värdegrund, demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en så oerhört lätt (och farlig) tanke att demokratin i vårt vackra avlånga land tas för givet men det får det aldrig, aldrig göras. Värdegrundsarbetet och respekten för människors lika värde måste vara konstant i den dagliga undervisningen. Att lärare och elever varje dag ges kunskap, diskuterar och reflekterar över normer, värden och fördomar i samhället, utanförskap, rasism, jämlikhet m.m, så otroligt viktigt att vi belyser detta i dagens samhälle för att skapa en framtid präglat av medmänsklighet, öppenhet och respekt gentemot varandra. Sen tänker på att jag har fantastiskt fina vänner, i skolan och stallet och min familj och pojkvän som bor i Sthlm (jag är bosatt i Lund) men som jag får träffa om några veckor samt den pirriga nervositeten som börjar infinna sig då det snart är dags för oss lärarstudenter att göra vår första praktik. Det ska bli så spännande! Stor kram och tack för en underbar och inspirerande blogg ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..