LÄSARFRÅGAN

Jag fick den här kommentaren från Clara. Det här är så viktigt!

Clara, det du skriver är oerhört viktigt. Vi behöver prata mer om det här. Varför får inte tjejer äta? Blir så frustrerad.

Eftersom Claras kommentar är så viktig och bra i sin helhet så får ni läsa den först så skriver jag mina tankar i ett annat inlägg. Vi delar upp det helt enkelt. Och läs nu Claras ord här nedan för detta är viktigt. 

Från Clara:

Hej Fia!
Har följt din blogg i flera år nu och måste bara börja med att säga att jag älskar den! Du känner som en så vettig tjej, jordnära och mån om både dina nära och kära och ditt eget välmående. Du sprider styrka och inspiration och uppmuntrar till ett hälsosamt och balanserat liv som man ska njuta av! Tack!

Jag är en 23 årig tjej som länge kämpat med ätstörningar och nu bestämt mig för att gör en förändring och bli frisk. Jag står i kö för att komma in i vården men det kan ta upp till flera månader och jag känner bara att jag inte kan vänta med att börja försöka återställa mitt knäppa ätande, viljan är ju trots allt nyckeln. Problemet är att jag har tappat ALL uppfattning om vad som är ett normalt ätande, hur mycket en frisk tjej äter och vad som inte är för mycket/för lite.

Jag tycker jag äter extremt mycket just nu då jag har lagt mig på ca 1900 kalorier/dag. Både kalorimängd och hur jag fördelar maten över dagen ger mig sådan ångest och det är bara SÅ jobbigt att inte veta om det är någorlunda likt ett frisk ätmönster. Jag tittar på andra tjejers bloggar och instagram som är fyllda med bilder på minimala portioner, typ 1 potatis och och en halv kycklingfilé till lunch, en smörgås till kvällsmat, 100 g köttfärs, inga mellanmål eller kvällsmellis. Och då tränar dessa tjejer dessutom!

Jag äter så mycket mer än dem, minst 1 kycklingfilé, utan problem en rejäl portion rotfrukter till och alltid ett stort kvällsmellis innan jag lägger mig.

Jag får inte ihop och det och jag blir rädd och stressad. Men man ska ju välja vilka man tar efter och lyssnar på så därför tänkte jag bara göra ett försök och vända mig till dig, som jag ändå tror och hoppas har ett sunt och friskt förhållande till mat och är fri från påverkan av kroppshets och ”tjejer ska äta lite-idéal”. Du känns som du äter vad kroppen BEHÖVER och mår bra av, vilket är precis vad jag behöver få en uppfattning om.

Vill du ge exempel på hur en matdag kan se ut för dig? äter du mellis? hur mycket kalorier är en normal mängd?

Om det känns för privat förstår jag det helt, men kanske någon annan av dina läsare/vänner vill dela med sig och hjälpa mig? Var finns alla tjejer som är helt friska, som njuter av mat och äter för att må bra?! Det är OMÖJLIGT att få en bild av hur dessa tjejer äter och de ges ju ingen plats alls på sociala medier. Det borde vara friska och hälsosamma tjejer som inspirerar andra på instagram och lägger upp lockande matbilder, INTE enbart träningshets-äta kyckling och ris-tjejerna.

Det friska matmönstret borde spridas och synas så det är vad unga tjejer ser, tar efter och matas med dagligen. Kanske kunde det ändra uppfattningen hos många om vad som är normalt och okej. Fler skulle känna att de inte är ensamma om att äta ”mycket” och tycka om att äta och fler skulle då våga stå för det. Kanske kunde de hjälpa tjejer påväg in i en ätstörning att slippa den här skiten för man bildar sig en annan uppfattning från början.

Jisses vad långt det blev, hundra gånger längre än jag tänkt, skulle först bara fråga om du äter mellanmål och när under dagen egentligen. hehe förlåt.
Om du vill och har tid att svara på det här skulle jag bli otroligt glad men jag förstår att du får hur många mejl som helst så jag förstår helt om tiden inte räcker till!
Tack för en grym blogg ,

Hoppas på svar!
Kram
Clara

 

  1. Alla ni tjejer som tog sig tid att skriva och svara på mitt mejl till Fia, jag måste bara få säga tack till er! Jag blev som sagt helt ställd av responsen och sedan bara så rörd och så otroligt tacksam. Shit vilka tjejer ni är, starka och inspirerande, ärliga och modiga som delar med er av erfarenheter, egen förvirring, vikt, längd och kosthållning/mat. Det är trots allt privat och som sagt ett väldigt laddat ämne tyvärr. Jag vill egentligen svara er alla var och en för sig men förstår att det är svårt via Fias blogg i ett kommentarsfält hehe:) Men jag hoppas att ni läser även detta meddelande så jag i allafall kan skriva till er och så ni förstår hur tacksam jag är och hur mycket ni hjälpte mig, för det gjorde ni verkligen, något så jättemycket!! Ni gav mig så jäkla mycket inspiration, hopp, kraft och vilja, ni är grymma! Jag förstår att det här kommer låta konstigt men för att försöka beskriva hur era svar gav mig styrka vill jag berätta för er att jag efter lunchen ÅT EN SKORPA MED OST. Det låter som en liten sak men det var min första skorpa och och min första ost på över 4 år och det var SÅ JÄKLA GOTT, och jag njöt! Ni gav mig den sista pushen för att övervinna ångesten och få i mig den skorpan. Så tjejer, sammanfattningsvis, TACK <3

    /Clara

  2. Jag har haft ett osunt förhållande till mat och träning i nio år men har successivt börjat öka mitt matintag och börjar känna att det är rätt väg att gå. Jag har på senare tid också fått hjälp av en dietist, något som lärt mig att jag faktiskt bör äta mer. Jag har just börjat lära mig vad som är en normal portion. Era kommentarer fick mig att börja gråta (på ett bra sätt). Det är skönt att få perspektiv på saker och ting och höra hur andra resonerar kring mat. Tack. Och lycka till Clara.

    1. vad tråkigt att höra att du kämpar med samma sak, det är tufft! 🙁 Tack snälla och lycka till du med!! <3

  3. Hej Clara! SÅ bra fråga och något jag själv klurar på supermycket. Vad är egentligen ”friskt ätande”? Har själv anorexi, men är på god väg mot det friska livet! Jag har inte mått såhär bra på jättelänge, nu när jag verkligen ger min kropp det den vill ha.
    Tycker också att jag äter mer än alla andra. Mina vänner tycks äta mycket mindre än jag – ändå är jag en av de ”minsta” (inte för att det spelar någon roll egentligen, alla ser olika ut). Tänk också på att många småäter mellan måltider, vilket de med matschema inte gör. När man har en ätstörning registrerar man allt som stoppas i munnen – vilket en frisk person oftast inte gör.
    Jag äter sex mål om dagen, rejäla portioner och blir alltid mätt! 🙂 T.ex. äter jag en tallrik fil med granola/flingor och russin/banan/frön + smörgås och ett glas juice till frukost. Äter efter ett matschema från min ätstörningsklinik, men försöker börja träna på att gå ifrån det och äta det jag känner för – vilket kan vara mer/mindre från dag till dag beroende på hunger/mättnad!
    Mitt tips: avfölj alla konton/bloggar som får dig att må dåligt. Själv har jag avföljt alla ”fitness”-konton på instagram och följer nu bara personer som motiverar och gör mig glad 🙂 Instagram visar bara en yttepytte del av verkligheten!
    Kram!

    1. Hej Cornelia, tack för tipsen, haha du satte helt rätt på det här med fitness- instagramkonton och bloggar som jag kan förstå inte är så smart att följa egentligen..men man fastnar ju lite, så svårt att ta bort nu! Men du har rätt, jag borde göra det en gång för alla! Bra jobbat av dig att göra det, och att du börjar få kläm på maten, jäkligt starkt jobbat ! Hur länge har du jobbat med anorexian? Hur lång tid upplevde du att det tog innan ångesten minskar lite iaf? 🙁

  4. Jag känner inte alls igen mig i dina tankar men jag förstår att de dyker upp. Jag har haft turen att ha en friks relation till min kropp och mat hela livet och är nu 29 år gammal. Pendlar så klart i vikt men det beror mer på om det är sommar och jag tar cykeln överallt eller om det är vinter och jag tar tunnelbanan.

    En ”vanlig” dag för mig är ungefär så här för att ge dig en bild:
    Frukost- te med mjölk, två knäcke mackor med ost och ett kokt ägg. (borde egentligen äta en större frukost men men det brukar få bli på helgen då är frukost det bästa som finns).
    Lunch- äter ofta lunch ute med kollegorna, väljer ALDRIG en sallad utan mer en kyckling pasta, lammkorv med bulgur eller klassiker som köttbullar och mos. Här äter jag ALLTID upp den portion som restauranger har lagt upp. Ett par brödskivor med smör slinker gärna ner här också.
    Mellanmål- är jag dålig på men brukar bli en näve sötmandlar eller lite turkisyoghurt med honung.
    Middag- kanske kokt potatis och kyckling file med fetaost sallad. Äter kanske 3 potatisar( 4 ibland hehe), en kyckling file brukar slinka ner utan problem ( ibland mer), sallad hur mycket jag vill och brukar ha ajvar eller cream fraish som sås.
    Sen brukar jag äta popcorn de flesta kvällar i veckan. Vin och öl slinker ner både en tisdag som en lördag och om jag tränat eller tagit en lång promenad med hunden brukar jag äta någon extra knäcke macka innan jag lägger mig eller kvarg.

    Jag käkar pomes någon gång varje vecka och det är inte ovanligt att det blir en burgare här och där. Men jag har hittat min balans och jag får inte panik om jag helt plötsligt gått upp några kilo eller ett par byxor spänner åt. Då gör jag enkla val som att gå ett kvarter extra med hunden, hoppa av tunnelbanan en station tidigare och efter några veckor sitter byxorna som ett smäck igen!

    Kämpa Clara och alla andra!! Mat och vin är det bästa som finns i livet och ALLA borde få njuta av att äta <3

    1. Hej sabina! tack snälla för att du delar med dig av en ”matdag”, det är så himla skönt att åtminstone BÖRJA få lite annan info om hur tjejer äter och hur det egentlige ser och ska se ut! Att få ta del av och kunna läsa som du skriver hjälper mig massor så tack tack tack!!

  5. Känner verkligen igen mig i det här, fyller 20 i sommar och har haft ett osunt förhållande till mat och träning/ätstörning sedan jag var 15. Nu har jag sparat det här inlägget så jag kan läsa alla kloka kommentarer igen i ett försök att må bättre och leva på riktigt. Kram till er alla och tack Fia för en sund och viktig blogg! <3

  6. Då jag har mycket problem med att jag jämför mig med vad andra äter också så tänkte även jag bidra till diskussionen. Jag tycker precis som Clara att jag äter mer än alla andra men har bestämt mig för att försöka skita i det, jag vill må bra och då behöver jag mat!
    Jag får titt som tätt ångest av att jag äter såhär mycket men försöker jobba bort den då jag faktiskt är väldigt smal, tränar mycket och vill bygga muskler. Så även om jag själv tycker det är jobbigt att jag verkar äta mer än alla andra så är jag ändå både smalare och mer vältränad än många av mina kompisar jag jämför mig med, vilket innebär att jag uppenbarligen inte äter för mycket!
    Så här kommer vad jag åt igår:
    Frukost 07.00 – Havregrynsgröt på drygt 1 dl havregryn. Toppat med ett skivat äpple, en halv banan, två matskedar jordnötssmör, ca 15 cashewnötter och kanske runt 2 msk solroskärnor. Till det har jag mjölk och ett kokt ägg med kaviar.
    Mellis 10.00 – En apelsin och en macka med ost.
    Lunch 12.30 – 250 potatis (vägt okokt), sesampanerade kycklingbiffar, avokade och brunsås.
    Mellis 16.00 – Smoothie på kvarg, banan, blåbär, mango. Toppat med Pauluns granola och hasselnötter.
    Middag 19.00 – Har linas matkasse och igår var det Pasta i tomatsås med ostpanerad kyckling, friterad kapris och riven parmesan.
    Kvällsfika/Dessert 21.00 – Rostade mackor med jordnötssmör och skivad banan. En apelsin.

    När jag skriver det såhär och jämför med vad andra har kommenterat så känns det fruktansvärt mycket. Men det är det som jag även vill visa Clara, DET ÄR INTE FRUKTANSVÄRT MYCKET! Jag är 22 år gammal, är 162 cm lång och väger 52 kilo. Jag äter godis, glass och kakor på helgerna och unnar mig nyttiga desserter varje dag. Tränar gör jag några dagar i veckan och har enligt många jag känner ”en snygg och vältränad kropp”. Våga lita på dig själv! Koka en portion ris enligt förpackningen och våga ät det fast det ser otroligt mycket ut! Våga ta två matskedar jordnötssmör på gröten fast tjejer på instagram bara tar en liten ”dollop”. Våga! Gör det! Du kommer märka att du inte blir tjock, du kommer märka att du blir pigg, glad och mätt! Du behöver inte vara jättehungrig för att äta! Du kan äta för att du behöver det, känner för det eller bara är sugen också! Tänk inte efter när du ska äta eller hur du ska äta, då kommer tankarna på mat inte bli så laddade för tankarna på mat kommer vara så mycket färre!
    Stor kram, jag känner igen mig!

    1. Hej Ella ! tack för ditt svar, det var så skönt att läsa och kom precis i rätt tid efter middagen när ångesten hänger över en och jag fortfarande har ett kvällsmellis framför mig. Eftersom du skriver att du också har problem när det kommer till att jämföra sig med andra kan jag bara säga att det är så jäkla det starkt av dig att jobba emot det, FORSÄTT med det och TACK för att du trots detta delar med dig av hur du äter!!

      Stor Kram!

      1. Åh, kan bara instämma! Jag har också haft ätstörningar och åt så orimligt lite då och min vikt droppade ju såklart därefter. Idag väger jag det läkarna och psykologerna ville att jag skulle väga för att ha ett lagom bmi (tror jag, har inte vägt mig på några år nu så förmodligen väger jag till och med mer och bryr mig nada!) En siffra som var helt SJUK för mig då känns hur bra som helst nu. Min kropp är GRYM, jag är fortfarande smal, jag äter precis som du beskriver ovan typ och när min pojkvän (jo, för jag har hittat en sådan nu när jag äntligen börjar fokusera på annat än mat och träning! Jag är kär, trodde fan inte att det kunde hända!) överraskar mig med våfflor till frukost blir jag överlycklig istället för att få ångest och räkna kalorier som jag skulle gjort för 5 år sedan.
        Slutsats: våga ät, du kommer inte bli tjock! Du kommer bli glad. Vi äger! 🙂

        1. gud vad glad jag blir för, peppad och stärkt, tack för ditt svar!! Jag längtar SÅ obeskrivligt mycket efter att kunna säga som du (OCH att kunna bli kär igen och tänka på NÅGOT annat än mat..få mitt liv tillbaka?! ). Sjukt imponerad att du lyckats ta dig ur denna jäkla sjukdom, du måste vara en stark tjej! försöker faktiskt tänka på alla er tjejer som klarat det här när det känns jobbigt, du är en förebild <3

  7. Jag har länge haft ett för avslappnat förhållande till mat och unnat mig en hel del och tänkt att ” vikten är bara en siffra” med resultat att jag gått upp lite väl mycket i vikt och kan inte ha mina gamla kläder. Så jag strävar också efter att hitta den sunda mellanvägen. Jag äter tre mål mat om dagen och ett-två mellis och tränar när jag kan ( svårt med två små barn) Att hålla diet och tok-träna är ju en sak men det är ju vardagen som är livet…

    1. Ja visst är det! Precis vad jag också insett nu när vardagen är en ren pina av destruktiv träning och hunger, oj vad det inte alls är meningen med livet! Hoppas du också hittar din en medelväg att må bra i! <3

  8. Hej Clara! Det jag känner när jag läser ditt brev är bara ”wow, vilken kämpe du är!” Har själv inte haft så jobbiga problem med mat men visst har det varit ångestladdat i vissa perioder. Men tänkte, precis som många andra redan gjort, dela med mig av hur jag brukar äta på dagarna 🙂

    Jag tränar ganska mycket och det kräver MYCKET mat för att jag ska orka.

    Innan simträning på morgonen; Fil 4,5% fetthalt med banan, quinoapuffar, havrekorn, eventuellt lite bär.

    Efter träning; Alltid ägg av något slag, kalkonbacon, avokado eller sallad till det.

    Lunch; Idag blir det kycklingsallad med massa grönsaker (tomat, spenat, avokado, gurka, paprika, sugarsnaps) samt en currydressing som jag gjort på majonäsbas.

    Mellanmål; Nötter och frukt eller en smoothie gjord på vatten, banan, rysk yoghurt, frysta bär, vaniljpulver.

    Middag; Liknande som lunchen

    Kvällsmål om jag tränar blir ofta kesoplättar, bananpannkakor med kvarg/grädde.

    Älskar sallad, potatis och ris, äter inte rött kött (bara kyckling och fisk), mycket fetaost, chevreostar mm. Äter inte gluten då jag mår väldigt dåligt av det. Mår väldigt dåligt av socker också men älskar bakverk, godis och glass så äter sånt med måtta. Älskar att njuta av mat och tänker aldrig sätta några förbud.

    Fortsätt kämpa och lycka till! Kram

    1. Måste tillägga att jag har en reumatologs sjukdom så försöker äta mat som min kropp tackar mig för, som gör att mina leder mår bra, så jag orkar men också så mina njurar fungerar som de ska.

      Kram 🙂

      1. Hej! Tack snälla för att du delar med dig, det hjälper mig jättemycket.
        Hoppas du har en bra helg
        Kram!

  9. Hej Clara! Wow! Vilket berörande inlägg! Du är en hjälte som satsar på att blir frisk och jag känner med säkerhet att det kommer att gå bra för att du har viljan! Jag har inte haft ätstörningar så kan inte säga att jag förstår exakt hur det känns men jag är ju uppvuxen i samma samhälle som du och alla andra och blivit påverkad av allt jag ser och hör. För mig tog det sig uttryck i för mycket styrketräning en period vilket resulterat i att jag väger mycket pga av mycket muskler och det är ju inte heller okej för en tjej;) klurigt det där. Inte äta för mycket men inte träna för mycket heller. Haha! Jag blir nästan fnissig för att det är så sjukt hur det kan vara så oerhört skevt. Detta var dock när jag var 17 år och jag är idag 24 år så i samma ålder som du! Jag är 164cm lång och väger 62kg (tror jag…brukar bara kolla om jag är hos doktorn) min mamma lyckades på något sätt få mig att bryta min syn på träning och kroppen och sedan jag var 17/18 har jag haft ett bekymmerslöst förhållande till min kropp. Vi är ett team och jag hejar på den och då hejar den på mig. Mat för mig är något helg underbart- djur bara kör men människan kan skapa med mat. Även om det så är att blanda snabb makaroner, falukorv och ketchup (så gott!) eller om det är att laga ihop en festlig måltid med explosiva och creativa smaker. Jag älskar mat och att äta så jag har helt enkelt aldrig kunnat ta bort det ur mitt liv.
    MEN nu ska jag komma till saken; jag tänkte dela med mig av en matdag för att du ska se hur jag äter en dag så har du iaf nåt exempel på en ”normal” (tror jag) tjejs (jag är student) matdag:

    FRUKOST: Ett kokt ägg, en knäckemacka med ost och skinka och gurka, yoghurt med müsli och banan, ett glas hemmapressad juice (en liten lyx jag unnat mig:)) och kaffe i mängder

    Mellis: Jag går all-in på 11-fikat med en kaffe eller te och något gottigt, oftast en bulle eller om jag är riktigt hungrig- en ostmacka!

    LUNCH: idag ska jag äta en soppa som jag gjort, broccoli, potatis och morot! Och så ska jag äta en macka och ett äpple till det!

    Eftermiddagssnacks: smoothie!!! GOTT!

    MIDDAG: klassiker när jag inte orkar tänka är Felix frysta pyttipanna med ett stekt ägg och rödbetor. Men idag blir det rotfrukter (potatis, morot, broccoli, rödlök i ugn med vitlök och olivolja) med lax och en supergod endivesallad!! (Matrester!)

    Jag tar ganska ordentliga portioner; en stor skål soppa och ofta 1,5 skålar! kanske 150g lax och sen fylle jag liksom upp tallriken med två- tre skopor rotfrukter och endivesallad!
    Jag tränar ung 3 ggr i veckan och då brukar jag köra intensivträning hemma i 20min och sen går jag ganska mycket när jag inte sitter vid skrivbordet.

    Vet inte om detta hjälper dig alls men det är iaf en tjejs matdag som inte finns på blogg eller på instagram men här får du den i text:)

    Å va snäll mot dig själv! Det blir säkert bättre och sämre dagar i din kamp men det har vi alla oavsett vilken kamp vi nu för!
    STOR KRAM!!!

    1. Hej Sofia, tack snälla för din stöttande ord och för att du delar med dig av din mat, blev så himla glad och sjävklart hjälpte det mig, verkligen!! Du blir ju som en förebild, jag vill också kunna njuta av mat och veta att jag äter på ett sätt som är bra och som jag kan stå för, tack för att du hjälper mig!! <3

  10. Hallo Clara,

    för att fa uppfattning hur andra äter tänkte jag dela med mig av hur jag gör 🙂 Hoppas det hjälper lite.

    Jag har läst Ptfias blogg väldigt länge och hennes sunda förnuft mot mat och hälsa är nagot som jag anammat;
    Jag äter hellre mindre och ofta, jag försöker träna 4 ggr i veckan, ibland mer eller mindra, ibland bara 20 min yoga hemma, men jag räknar det även som Sport. Jag har slutat ga pa gymmet och försöker hitta pa aktiviteter där man är ute och kan dela med vänner och familj; som klättring, bouldring, joggar pa lunchen pa jobbet med nagra kollegor ibland, yoga hemma efter vad jag känner, pa helgerna gärna skidakning, vandring, cycling etc.

    jag är 174 cm lang och väger 64 Kilo, jag försöker äta godis etc bara pa Helgen annars har jag Inga mat regler alls.

    en vardag kan se ut sahär;
    frukost – yoghurt med müsli
    mellis vid 9-10 Tiden – ett äpple
    lunch vid 12 – oftast matlada och normala saker; potatis med kött och grönt, paj, Curry gryta med ris, Chili con Carne.
    Mellis – chia Pudding med banan
    Middag – ibland lagar jag nagot, ibland äter jag en matig macka, ibland gör jag grönsakswok och har knäckebröd till.

    Pa Helgen kan det ibland bli andra saker med som schnitzel med Pommes 🙂

    Lycka till 🙂

  11. Lägger till ett inlägg till, för jag inser i perioder att jag MÅSTE verkligen ta tag i det sista, innan jag släpper detta lilla monster. Min mage vet inte vem hon är eftersom jag antagligen inte äter som hon vill…förstoppning, bubbel och svullenhet…Jag måste våga ta en grillad macka till kaffet utan att ha ångest, måste våga äta en spontanpizza utan att behöva planera det mentalt en dag innan, jag måste!!!! Detta är faktiskt en väldigt viktig del i mitt liv, trots att ingen ser något utanpå eller kanske ens kan ana något. Nu för tiden tror jag också att det istället för reklambilder och liknande, är just sociala medier som tagit över det påverkande biten. Jag säger som många andra här; ta bort dem från dina medier och sök upp de som kan ge dig inspiration till välmående istället. De som kan vara förebilder, så som du önskar att du kunde vara, frisk och fri.

  12. Hej Clara!
    Vad starkt och modigt av dig att vilja och orka ta dig ur en sjukdom, det är verkligen trist att du måste vänta med att få hjälp av sjukvården.

    Försök att inte låta dig påverkas av alla Instagram-bilder då de visar en sådan otroligt snedvriden verklighet, oavsett om det gäller mat, träning eller någon annans vardag.
    Jag har alltid varit smal, blivit retad och kallad för elakheter (som folk inte tror är elakheter eftersom samhället bara anser att tjocka personer kan bli mobbade för sin vikt)
    Jag kan inte räkna på fingrarna hur många gånger jag har försökt gå upp i vikt. Det TAR sin tid och det är verkligen frustrerande.

    Nu har jag en aktiv livsstil och har väldigt svårt för att få i mig tillräckligt vilket gör mig stressad. Jag äter MYCKET, desto mer än min pojkvän gör och dessutom äter jag säkert 3ggr mer per dag än vad han gör. Så funkar helt enkelt min kropp och just nu kräver min kropp enorma mängder mat.

    Min sammanfattning till dig är att självklart äter tjejer mycket mat! Vi älskar mat och jag tänker aldrig skämmas för storleken på mina portioner. Det ska du inte heller göra!

    Heja dig Clara!
    Kramar

    1. Hej Elina! och tack snälla för dina peppande ord, de värmer verkligen! Jag vet att du har rätt med instagramkontona, att det är onödigt att följa..det är nog nödvändigt med en liten instagramrensing i helgen!

  13. vill säga typ en miljard saker till denna tjej! detta är sååå vanligt för oss som haft/har ätstörningar. För mig har jah mer varit helt lost kring vad som är ”normal motion”, så jäkla svårt att veta idag. Ser fram emot att läsa ditt svar sen kloka fina <3

  14. Hej Clara! Så himla klokt och modigt beslut du tagit. Jag hoppas du kommer nå friskhet så snart som möjligt.

    Svaret på dina funderingar är: jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur de tjejerna klarar sig, det är inte portioner som gör att en människa med en normal vardag (ens utan träning) skulle orka sig igenom. Jag tror att många tjejer lägger upp dessa löjliga portioner på instagram etc. för att det tyvärr blivit något av ett tabu för tjejer att äta mycket. Så himla absurt. Klart vi också behöver äta!

    Själv håller jag just nu på att gå upp i vikt efter en stressig period i mitt liv och behöver äta 3000 kcal/dag (ja, detta är sant). Och då har jag endast gått upp 2 kilo på två månader. Jag tränar 2 gånger i veckan och tar en promenad någon gång, inte mer än det. Sanningen är att när du kommit igång att äta mer, vänjer sig din kropp också vid det och då behövs det ännu mer för att lyckas gå upp i vikt. Så ja, min poäng med denna kommentaren är att du ska förstå att mat och kalorier gör dig INTE tjock – de ger dig istället energi till att prata, dansa, läsa, upptäcka och andra fantastiska saker i livet. Du kommer aldrig kunna ta dig an dessa och ha det liv du vill med en halv kycklingfilé till lunch. Det är helt omöjligt.

    Så mitt råd till dig är göra dig själv och ditt tillfrisknande den största tjänsten och genast sluta följa de som triggar dig. Låt inte något få komma mellan dig och ditt tillfrisknande. Heja dig!

    1. Vad glad jag blev för ditt svar, tack för dina peppande ord och påhejande, det stärker mig verkligen! Och jag får önska dig lycka till tillbaka med viktuppgången!! kram<3

  15. Jätteviktigt ämne att prata om. Jag har anorexi och varit sjuk i drygt 6 år. Det här året fick jag äntligen komma till Capio ätstörningscenter i Varberg (behandlingshem). Och där får jag den bästa hjälpen någonsin, i början var det hemsk, utmanande, ångest gånger tusen. Men nu, jag har lärt mig äta allt, varierat och regelbundet! 6 gånger om dagen, normala portioner. På Capio ska ingenting vara förbjudet. Jag kan idag äta allt sorts bröd, en kritvit smörgås till en grov smörgås. Jag kan idag köpa fullfeta produkter, dricka god Proviva, sötad sylt, (mammas hemgjorda lingonsylt!!<3), goda fruktyoghurtar, varm choklad!! Men också njuta av tex. en raw foodboll, en vegetarisk måltid, en sallad, nån nyttig smoothie osv. Men också av en pizza och en god varm smörgås på typ espresso house! Och typ vanlig mat, normala produkter.

    Det är en sådan frihetskänsla, att kunna äta allt, ingenting är förbjudet! Man kan äta allt, men inte alltid. "Ingenting är så onyttigt att man aldrig kan äta det, och ingenting är så nyttigt att man alltid kan äta det".

    Och sluta följ fitness-instagram konton, när jag var som sjukast var det jätteintressant, men nu, det finns inget tråkigare än att se en torr kycklingfilé med lite sallad på tallriken. Eller bara massa rawfood grejer, hälsomat hit och dit. Husmanskost och vanliga hederliga livsmedelsprodukter är bäst!! 🙂

  16. Hej Clara! Jag tycker du ska ge all cred till dig själv för du har kommit en bra bit påväg. Det är inte lätt, men med lite jävlar anamma och ett stort tålamod så fixar sig allt. Jag har alltid älskat att äta, och ibland har jag ätit mer och fått ångest och ibland mindre och mått sämre för det. Det viktiga är att aldrig glömma bort att äta. Vissa dagar, som vid mens tex, kanske man vill äta hur mycket som helst, det tar aldrig stop. Låt det vara så då! Grubbla inte, och säg till dig själv att du är duktig! Ge dig en klapp på axeln. Stort lycka till med allt!

    1. åh vad glad jag blev när jag läste ditt svar, det stärker och peppar! Tack för du tog dig tid att skriva det <3

  17. Jag har också haft ÄS i tonåren och det tog mig några månaders kämpande med matschema (och sjukt mycket ångest) innan min hjärna ”hann ikapp” och jag började inse vikten av näring. Mitt hår blev tjockare, mina naglar växte, jag fick tillbaka energin (innan kunde jag knappt tala utan att sluddra för att jag var så trött). Ångesten fanns kvar rätt länge men jag minns verkligen den punkten när allt vände och jag insåg hur mycket maten ger oss. Nu äter jag mer och säkert oftare än vad de flesta vav mina jämnåriga vänner/kollegor gör (får ofta höra att jag ”äter jämt”) och jag är typ alltid hungrig. Men det ör för att jag tränar mycket och har ett aktivt liv i övrigt. Hade aldrig orkat med det utan att äta ordentligt 🙂 och de dagar jag vilar äter jag lika mycket. Har haft svårt med kolhydrater fram till för ett par månader sen, det var den sista ”ångestbiten”. Började lägga till ris och havregryn bla. och SHIT vilken skillnad jag märker på jobbet. Min hjärna fungerar mycket bättre, det är helt otroligt. Never kolhydratsbanta igen!! Tappade tråden lite nu men ville bara säga att ÄT, annars kommer du inte kunna njuta av livet!!!

    1. Åh blir så glad att läsa att du kämpat och tagit dig ur det, starkt jobbat och så jäkla motiverande!! Tack för att du tog dig tid att svara och GRYMT jobbat <3

  18. Jag äter 5-6 gånger per dag och räknar normalt inte kalorier, men gjorde det en period för att få en uppfattning om mitt energibehov och jag snittade 2500-2700 kalorier per dag. Har en historia med ”matfixering” då jag åt max 1600 kalorier per dag men kände mig då alltid trött och orkeslös. Nu äter jag relativt nyttigt men ordentligt och tills jag är mätt och orkar träna vilket knappt var att tänka på när jag låg på ett kaloriunderskott! Jag är medellängd och väger runt 55 kg idag, har energi och njuter av mat (och livet)! Att ligga runt 50 kg var en kamp och inte värt det på något sätt. För vems skull plågar vi oss tjejer (det är mest tjejer) för att se ut på ett visst sätt speciellt när det får oss att må dåligt och ångesten är konstant? Att överäta / trycka bort känslor genom att proppa i sig mat är inte heller rätt, det kan vara svårt att hitta balansen om man legat på kaloriunderskott. Därför bra att ta hjälp av någon som kan stötta en på vägen, håller tummarna för dig!

    1. Hej! Tack snälla för att din kommentar och att du delar med dig av dina erfarenheter och hur kaloriintag, jag vet ju att det kan vara känsligt, kanske framförallt om det inte varit helt avspänt alltid- det värmer och hjälper mig att du skriver! Vad skönt att höra att du hittat en balans och kan njuta av livet och mat, det är helt och hållet mitt mål att också kunna göra igen! Tack för ditt stöd <3

  19. Hej Clara!
    Jag förstår vad du menar. Och jag vet att du säkert inte tror mig när jag säger det, men de där tjejerna tar antingen en portion till som inte läggs upp på instagram, äter en chokladkaka pga blodsockerfall lite senare, eller så mår de själva inte bra.

    Själv äter jag i regel sex gånger om dagen: frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Och lunch och middag äter jag enligt den klassiska tallriksmodellen. I början när jag åt så kände jag ”hur ska jag orka?”, men kroppen tar tillvara på maten och jag är (om man nu ska prata om hur kroppen ser ut) en smal/normalviktig tjej. Skillnaden mot tex min styvsyster, som äter betydligt mindre, är att jag orkar ha roligt. Det låter kanske konstigt, men kroppen reglerar sig själv så bra. Så jag som äter har energi att skratta, hitta på saker, vara kreativ, osv (men är också the queen of powernaps hehe), medan min styvsyster inte tycker att så mycket är roligt och är inte lika positiv till att hitta på saker. För att t.ex. vara glad och skoja, tar energi.

    Och gud vad du är bra som söker hjälp! Livet är till för att levas, och när alla ens tankar går till vad man ska/inte ska äta och hur kroppen ser ut, så mår man inte bra. Klappa dig själv på axeln för att du sökt hjälp. Och kom ihåg att det du är rädd för (mat) är det kroppen behöver allra mest. Puss

    1. Hej! Jag hoppas du har rätt när det gäller instagramstjejerna portioner och mattintag..herregud de måste ju vara konstant hungriga annars :§ Jag tar nästan alltid mat igen och det är också något jag tycker är såå jobbigt!
      Haha jag tycker du låter bra mycket roligare än din syster, jag hoppas jag kan bli som du för just nu finns det nog en risk att jag är lite trött och energilös som henne;) Tack snälla för din kommentar och stöttning, det värmer <3

  20. Hej Clara,

    Jag blir så ledsen å dina vägnar när du berättar att nu, när du äntligen har bestämt dig för att ta tag i det här så gör sjukvården det svårt för dig att påbörja din process att bli frisk. Jag har själv varit där, ringt runt till massa olika kliniker skrivit egenremisser och kämpat. Mitt råd till dig och alla andra tjejer som bestämt sig att välja livet: håll ut! En dag kommer du få en tid och den dagen börjar din nya resa. Du berättar att du sökte dig till en specialiserad klinik direkt, vad bra! Jag provade nämligen att gå till skolhälsan etc innan och för mig funkade det inte alls, de hade inte kunskap om hur man hanterar ätstörningar. Nu däremot går jag hos världens bästa psykolog: hon har arbetat med olika typer av missbrukidigare, är konkret och ger mig uppgifter varje vecka. Det känns som att helt plötsligt går allt det luddiga att ta på och det finns en ”medicin”. Den medicinen består av ett 6 stegs schema där steg 1 innebär att börja skriva upp när och vad man äter (då kan man varken äta för mycket eller för lite). Steg 2 innebär att börja äta regelbundet (frukost 07, mellis 10, lunch 12, mellis 15, middag 18 och mellis 20). Det var skitsvårt för mig i början och jag blev så trött (sov middag) av att låta magen ta hand om all mat. Nu längtar jag istället till frukost och jag känner mig pigg i hjärnan på ett sätt jag inte känt på säkert 2 år. Jag har börjat leva igen. Men jag har fortfarande fyra steg kvar innan jag är frisk och vissa dagar är jobbiga, riktigt jobbiga.

    Clara, ingen väg är lätt men det du gör nu är så stort och så starkt. Du är en stark tjej, du är en modig tjej och du är en grym tjej. Du kommer kämpa igenom de tuffa dagarna och sen börjar det vända. Sakta sakta men det är det värt. En dag i taget, en måltid åt gången. Du kommer lyckas, jag känner det på mig!

    Kram från en syster till en annan

    1. HEj Filippa! Jg blir både glad och ledsen av att läsa ditt meddelande. Tack för att du skickat över lite stöd och pepp det betyder jättemycket och stärker mig verkligen! Men vad ledsen jag blir att du också fortfarande kämpar med denna sjudom och tankar även om det låter som du kommit en bit på vägen, det tär på en och tar så himla mycket energi! Jag blir så himla imponerad både att du tagit hjälp och tagit flera steg framåt, det är inga små steg och jag vet ju hur jobbigt det är. Jag får säga detsamma till dig, du är grym och kämpa på , ge inte upp. Önskar jag kunde säga något som hjälpte dig mer, men vi får väl bara kämpa på här på varsitt håll, vi förtjänar ett frisk ! <3

  21. Jag är precis som du 23 år gammal och har lidit av ätstörningar sedan jag var 15 år. Det har gått upp och ner i perioder, men jag har hela tiden haft ett väldigt strikt förhållande till mat. De senaste månaderna har jag dock mått sämre än någonsin tidigare och dessutom lidit av bulimi, vilket har förstört min kropp totalt. Har nu insett att jag måste ha hjälp med detta och tagit kontakt med vården, vilket som du säger tar ganska lång tid. Försöker så gott jag kan klara mig själv, men tycker också att det är otroligt svårt att veta hur mycket man ska äta! Känns som att både kropp och hjärna protesterar när jag försöker få i mig något även om det bara är något litet. Har dessutom totalt tappat mina hungerkänslor och vet precis som du inte vad som är normalt längre.
    Hoppas att allt blir bra för dig till slut! Kramar från en tjej som vet precis hur svårt det kan vara!

    1. Hej! Gud vad ledsen jag blir när jag läser ditt meddelande, att du har det jobbigt och kämpar med mat du också. SÅ starkt av dig att våga erkänna att du behöver hjälp, jag hoppas att du får all hjälp du behöver och att du lyckas ta dig ur det här du med. Vi förtjänar att vara friska och njuta av livet, sluta in kämpa och tro på att det kan bli bra, jag tror på dig!

  22. Jag är så himla glad att Clara skrev detta och att du Sofia tar upp det här! Jag själv har hamnat i ett konstigt mönster med mitt ätande på grund av sociala medier och vad jag ser/tror andra tjejer äter! Jag känner verkligen igen mig och jag vet inte heller vad som är ”normalt” längre. Jag får ofta ångest ifall jag tryckt i mig för mycket pasta eller tagit för stor köttbit än vad andra tjejer gör som jag ser på Instagram och bloggar!

    Längtar tills jag får lite svar själv 🙂

  23. Jag har haft anorexia, och ett tänkesätt som hjälpte mig vid portionerna av måltider var ”skulle jag ge någon annan den här maten?”. Jag skulle inte ge t.ex. mina systrar en halv portion havregrynsgröt till frukost eller en burk keso till middag. En annan viktig sak för mig var att börja ”utsätta mig” för andra förebilder än smala tjejer. Inget ont om naturligt smala människor, men de kunde få vila från mitt flöde ett tag.

    1. Hejsan! tack för ditt svar, har aldrig tänkt så!…det var verkligen smart och jag ska försöka tänka på det framöver. Kram!!

  24. Heja dig! Själv har jag haft anorexia i tonåren och släpar väl fortfarande med lite dumma tankar ang mat och träning och är 39 år! Vad jag vill poängtera är att man absolut inte behöver ”vara en ung tjej”. Visst det började i unga åren, men eftersom jag aldrig tagit emot bra hjälp har jag heller inte blivit helt fri. Jag vill också ha ett bra svar Fia! 🙂 Mat är svårt när man har en märkligt sett att se den på!

  25. Hej Clara! Vill bara skicka styrka till dig, förstår att det inte är lätt för dig i denna situation! Men det låter som att du är på väg mot en sundare relation till mat, jättebra att du sökt professionell hjälp!

    Jag ska inte ge några matråd för jag är inte utbildad på ämnet men vill bara säga att jag tycker att du ska avfölja dessa IG-konton och allt vad det är där du blir uppmuntrad att äta små portioner. Ta bara bort det!!

    Om du vill hitta nya konton att inspireras av får du gärna följa mig @christinecoaching, jag pluggar just nu till coach och vill inspirera till en hälsosam (sund och tillåtande!) livsstil!

    Stor kram och all styrka till dig! <3

  26. Håller med om att i dagens samhälle blir folk chockade om man är tjej och äter mycket mat. Jag är en tjej som äter ca 5 mål per dag, 3 stora mål och 2 mellanmål. Tar alltid med mig mat när jag ska någonstans. Varje gång jag tar fram min mat för att äta, kollar alltid folk på mig och säger kommentarer som ”ska du äta igen?” ”Hur får du i dig all mat?” ”Ska du verkligen ta sådär mycket mat?”.
    Vilket jag tycker är väldigt irriterande och ibland slutar det med att man tyvärr tänker ”ska jag verkligen äta den här maten?”.
    Tycker folk ska tänka lite och Inte nämna dåliga kommentarer om hur mycket man äter.
    Men i dagens samhälle måste man tyvärr vara lagom i allt, träna lagomt, äta lagomt, äta lagomt med portioner osv osv. Att folk inte har lärt sig att alla kroppar är så pass olika och funkar olika, vissa måste äta mer än andra, vissa klarar av att träna mer än andra.

  27. Hej Clara (och alla andra)!
    Först och främst – du har kommit en bra bit på väg endast genom att fatta ett beslut och insett att du behöver göra en förändring. Ge dig själv en stor kram för det!

    Sen, jag har haft UNS/bulimi i flera år men är nu frisk sedan 2012, här kommer några tips:

    1. Ät tråkigt. Ja, falukorv och makaroner, köttbullar och spaghetti, fisk och potatis. Det här är något jag lärt mig mkt av – när man har en ätstörning söker man kickar genom att äta/inte äta, vad man ska äta/vad man inte ska äta. Det här kicksökande behöver man plocka bort och då kan det vara bra att plocka bort mat som triggar ens beteende och äta lite ”tråkigt”. OBS tycker det är superviktigt att kunna njuta och planera god mat men det här KAN vara ett tips till en början för att helt och hållet ta bort triggers kring mat.
    Mina triggers var t.ex kvarg, nötter, keso, och vissa ”nyttiga” maträtter. Ta bort dem ur ditt liv nu och för alltid! Jag äter fortfarande inte varken keso eller kvarg, dels för att det är äckligt ;), men också för att det är onödigt att utsätta min hjärna och muskelminne för det.

    2. Mellanmål kan vara en bulle. Eller en glass. Eller en macka. Eller lite smågodis. Den dagen jag började tillåta mig att äta ”förbjudna” saker lite då och då, när jag var sugen eller bara när som helst försvann också tankarna kring ”när ska jag få äta godis nästa gång? Nu måste jag passa på att äta så mycket som möjligt eftersom det är helg” osv. osv. Gör det till en del av din vardag och öva öva öva på att känna efter inuti dig vad din kropp vill. Är jag egentligen hungrig? Är jag egentligen uttråkad? Är jag egentligen ledsen? Eller – är jag bara förbannat sugen på en bulle?!

    3. Jag äter pasta, ris eller potatis till i princip VARJE måltid. Det är inte konstigt. När jag gick på SCÄ (sthlms centrum för ätstörningar) fick vi mått på att äta 2 dl okokt pasta, 3 äggstora potatisar eller 1 dl okokt ris per portion.

    4. Jag vill egentligen inte prata om vikt MEN jag ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till för att folk ska förstå – när jag slutade hetsträna/svälta mig/äta vegetariskt/undvika socker och började äta kolhydrater, njutningsfika till vardags så tappade jag runt 7 kg. Ett bevis på att min kropp kom i balans, slutade vara stressad och hittade till sin normalvikt.

    5. Sluta läs bloggar/instagtam om träning eller med personer som triggar dig. Sätt dig ner och var ärlig med vilka dess konton är, det kanske är tråkigt att avfölja en massa inspirerande människor men belive me – det kommer hjälpa mer än du tror!

    6. Var inte så hård mot dig själv. Du kommer att ha återfall, kännas omöjligt, ta ett steg framåt och tre steg tillbaka MEN det är en naturlig del av din läkning.

    7. Sist men inte minst – yoga har räddat mitt liv. Börjar yoga om du har möjlighet. Läs böcker om yogans filosofi och din själ kommer att läka!

    OBS jag är ingen expert så det här med mattips kanske bör tas med en nypa salt då jag inte vet vilken typ av ätstörning du har, men men hoppas det kan hjälpa någon.

    Kram till er alla!

    1. Hej! Gud vilka bra och konkreta tips, har läst dem flera gånger och funderar över vad du skriver. Tack för du tog dig tig att svara!! <3

    2. Gud dina problem och mina är helt identiska. Känner igen mig så mycket och vill bara säga att fan va stark du är och PEPPANDE. Jag ska OCKSÅ kunna se på mat för vad det är. Jag gör inte det idag men jag kommer kunna göra det, jag vet det.

      Mitt tips till alla tjejer med problem som inte kommer in på kliniker – testa psykolog! Gå till vårdcentralen och be om att få prata med någon, det är ofta kö och så vidare men att bara VILJA söka hjälp är ett så stort steg också. På Frisk&Fris hemsida kan man få en mentor att prata med också. Det har hjälpt mig mycket, det är ett stigmatiserat ämne och det kan vara svårt att öppna sig för nära och kära.

      ta hand om er alla <3

  28. Vet inte om det är till någon hjälp, men jag har haft anorexia, för 4 år sedan var jag riktigt sjuk. Idag har jag fortfarande ett ”stört” förhållande till mat, väldigt sällan mängden, men innehållet. Men jag har hittat mitt sätt att äta. Det som funkar för mej, det som får mej att må bra och ha energi till att göra saker. Det är väl det de egentligen handlar om. Hitta ditt sätt! För mej innebär det på ett ungefär frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsfika. Varierar mkt och experimenterar 🙂
    Och jag känner igen det där med att känna att åt jag för mkt nu? För det känns som om att jag gör inget annat än å äta, fast det gör jag ju, men jämfört med andra som kan klara sej en halv dag utan mat, medan jag klarar mej max tre timmar. Nu tycker jag att det är gott att äta och ser fram emot måltiden 🙂 Och jag mår bra av det. Kalorier det ger jag fan att räkna. Och vågen med! Äger ingen! Speglarna har börjat komma tillbaka, men bara en innanför ytterdörren. Än.

    En dag hoppas jag att mitt förhållande till mat är så simpelt å enkelt att det bara är mat, mat som jag behöver för att jag är hungrig. Och att det är gott.

    1. Hej! Jag tycker det låter som du kommit en bra bit på vägen..nästan frisk till och med??, fasen vad starkt av dig, så grymt bra jobbat! Sluta inte kämpa för att ta dig förbi det sista lilla som du skriver att du har kvar, jag vill tro och hoppas att man kan bli HELT frisk och fri så vi får skicka över lite stöd till varan och bara KÄMPA på, vi ska också lyckas. Lycka till <3

  29. Tips! Måltidsmått från Apoteket 🙂 de används på ätstörningsenheter. Då slipper man fundera över mängd och tar bara fram sina mått och skopar upp en bra mängd mat. Sen när kroppen återhämtat sig och börjat förstå signaler igen så kan man börja känna själv hur mycket som behövs. Vilken stark tjej! Heja!

    1. Hej Emma, tak för peppande ord och bra tips, det visste jag inte till att det fanns! men låter ju definitivt som något som kunde vara bra att kolla upp!! Kram!

  30. Hej Clara!

    Jag hade anorexi i tonåren och som du säger själv – vilja är nyckeln! Jag sökte mig till MHE-kliniken i Mora och det är det bästa beslutet jag fattat i hela mitt liv (tips!). Jag var livrädd för att börja äta, men min terapeut utmanade mig att ge matschemat en chans och sa att om jag inte gillade det så kunde jag alltid ändra mig och gå tillbaka till självsvält. Men jag lärde mig snabbt att man INTE blir ”tjock” av att äta ”mycket” mat (idag anser jag det vara normal mängd). Och det är mitt tips till dig – ge dig själv chansen att äta ordentligt utan slarv (enklare sagt än gjort så klart, men gör så gott du kan – det låter som att du är på god väg!) för att få igång din förbränning och se med egna ögon att det går att äta ”mycket”.

    Att tjejer inte kan äta mycket – eller ännu värre, att vi inte kan äta lika mycket som killar – är något vi blivit itutade av vår omgivning sedan vi var små. Jag vet inte hur det var för dig, men när jag kom hem från skolan åt jag lika många mackor som min storebror. Det var först när jag kom in i puberteten och började bli påverkad av min omgivning som jag slutade dricka mjölk till maten, begränsade mig till två mackor, etc. Inte för att jag inte kunde eller inte ville äta mer.. Jag tappade tråden lite här, men jag ville försöka visa att många av oss har ”lärt sig” att vi ska äta mindre, inte att vi nödvändigtvis gör det för att vi inte vill/kan äta mer (självklart är vi alla olika. Och detta är mitt högst personliga sätt att se på saken).

    Jag kan äta en hel pizza utan problem. Jag äter ofta mer än min kille. Jag äter alltid upp när jag lunchar ute. När jag har mens på gång finns det ingen botten. Och jag får jämt höra ”du äter mest av oss, ändå är du minst” och ”jag förstår inte hur du kan äta så mycket och ändå vara smal”. Jag brukar svara att jag är smal för att jag äter så mycket. Jag matar min kropp med riktig och vettig mat 3 gånger om dagen och mellanmål när jag behöver och jag äter mig alltid mätt. I vissa perioder styrketränar jag, i vissa perioder löptränar jag, i vissa perioder tränar jag inte alls – jag äter likadant och ser likadan ut oavsett.

    Jag brukade tänka och säga ”det är lätt för dig att säga som är så smal själv” och jag förstår att det kanske är andra som uppfattar mitt inlägg så. Jag känner inte era kroppar, jag känner bara min egen. Men jag önskar att fler vågade testa att strunta i att ”tänka så mycket på maten” och äta efter behov snarare än efter hjärna.

    Åh, jag hade kunnat skriva så mycket tankar om detta.. Som Fia säger, detta är viktigt!

    Kram till alla tjejer där ute! Vi gör så gott vi kan och vi är fantastiska som vi är!

    1. Jag har oxå fått hjälp på MHE-kliniken, vilket ställe alltså!!

      Idag anser jag mig fri(sk) och kan inte fatta att jag varit så djupt nere i skiten som jag var för 10 år sen..
      20 kg mera Linda idag och det är jag såå tacksam för!!

      Jag äter mer än min kille, mer än mina vänner, mer än alla jag känner! Och? Jag behöver det! Ett aktivt liv med energi i kroppen är det jag vill ha=mat behövs!
      Och jag mår bra 🙂

  31. PS: Måste ännu tillägga att social media är en riktig bov här. Mitt tips till oss alla som blir påverkade av det vi ser runtomkring oss är att försöka avskärma oss från det, sluta läsa tidningar som hetsar, avfölj alla konton som lägger upp bilder som får oss att få ångest osv.! Det är inte värt det.

  32. Jag känner alltför få tjejer som ärligt skulle ha en avslappnad förhållning till mat. Och det är väl inte så konstigt med tanke på vad vi omges av – de senaste veckorna har kvälls- och veckotidningarna kört sina klassiska ”get in shape innan sommaren” -lines och det är väl bara några dagar kvar tills bikinibilderna dyker upp i gatubilden.

    Med det sagt ville jag dels säga att jag själv är vanlig, inte tjock och inte smal. Då satsar jag på att äta frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Mest siktar jag på att komma ihåg att inte låta blodsockret dala för mycket, mat med 3-4 timmars mellanrum alltså. Och att äta tills man blir mätt. Det tar säkert en tid att lära sig hitta den känslan, men den kommer.

    Dels ville jag också dela med mig av en grej som slog mig idag. När jag mår bra psykiskt (inte stressar, är i balans och ligger i fas så att säga) äter jag också bättre – tillräckligt ofta utan att föräta mig och nyttigare. Jag drog slutsatsen att jag framöver borde rikta mina insatser på att hålla den balansen istället för att kolla så mycket på vad jag äter – det verkar ordna sig av sig självt när jag mår bra i övrigt. Till exempel en så enkel grej som att se till att man sover tillräckligt minskar sötsuget direkt.

    Högst anekdotiskt alltså, men lycka till Clara! Och kom ihåg att det egentligen är helt sjukt att det läggs så mycket fokus på hur vi ser ut, när det är vad vi gör med våra kroppar som borde vara det viktigaste – att vi kan gå i trappor, springa, böja oss ner och knyta skorna osv.

  33. Vilket bra inlägg! Det här har jag också haft problem med. Jag styrketränar tre dagar i veckan och äter omkring 2200 kcal om dagen. Numera försöker jag komma ifrån det här med att räkna kcal, men jag håller vikten så måste ligga däromkring. För att ge lite perspektiv 🙂

  34. Har inget intelligent att säga i matfrågan men vill skicka all styrka till Sara : Villet gulligt och välformulerat mejl! Må bättre!

  35. Även jag, som aldrig brytt mig särskilt om vad andra tycker och hur mycket man ska äta osv. Har på senaste tiden också fått det där tänket ”jag kanske äter för mycket nu” ”det är inte bra att äta mackor” ”har jag ätit för mycket idag”

    Jag tror det är de sjuka idealen på sociala medier som påverkar oss, de påverkar oss omedvetet fast vi inte märker det. Men det gör till slut att man själv tror man gör fel när man äter ”mycket” eller vissa saker. Fast det inte är fel egentligen

    1. Jag tror du har helt rätt om sociala medier, man är så jäkla utsatt för allt de pumpar i en hela tiden så man märker inte ens hur mycket man påverkas.

  36. Jag känner tvärtom ibland, att det fikas till höger och vänster (inte rawbollar direkt då) men ändå ser alla så slanka och friska och krya ut. Och vissa tränar inte alls men går inte upp i vikt! Men det beror väl på vilka bloggar och konton man följer förstås. Både Fia, Erika Kits Gölevik, Johanna Toftby och Annika Siöö tycker jag har bra tips och en sund inställning. Även om alla sätt att äta och träna inte passar alla personer.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..