ORDBAJS 13284

När någon ber mig berätta mer om mitt jobb beskriver jag det som ”att jonglera trettiotvå olika bollar och försöka hålla dem i luften”. Just precis nu så känner jag att några av mina bollar är på väg att smita ur jongleringen. Jag känner mig obalanserad, ganska sliten och lite förvirrad.

Just den här perioden är det många olika saker som ska planeras, produceras, lanseras, slutföras och redogöras.

Känslan av att inte riktigt räcka till får mig att fundera på hur jag bättre kan lösa det här framöver.

Eftersom jag i mitt arbete ganska ofta får olika uppdrag med kort varsel så händer det att saker och ting ska ske exakt samtidigt och det är då jag ibland inte riktigt hinner skapa den där balansen. Jag har länge tänkt att jag behöver en hand till men inte riktigt hunnit ta tag i det.

Nu har jag landat i att jag ska ansöka efter en person som kan göra sin praktikperiod hos mig. Det är dags att ropa in förstärkning.

Tänk vad svårt det kan vara att ta vissa beslut ibland. Vi är sådana vanedjur att en del saker kör man på med bara för att det är så man alltid gjort. Nu ska jag sluta var så inrutad i ”kan själv” och våga släppa in någon. Ska börja med att maila några utbildningar och se vilka möjligheter som finns.

Åh. Nu känns det redan lite bättre. När en känner sig såhär är det så viktigt att få landa och reflektera en stund. Det är lätt att förstora upp saker när en känner sig stressad och ”ovanför sig själv”.

Konsekvensen av stress är ju att klarheten försvinner. Det bästa vi kan ge oss själva då är väl en minut eller två och bara låta kroppen hinna ikapp hjärnan (läs: landa) och försöka hitta tillbaka till glasklara tankar.

pt-fia

Så, ett steg i taget och andas med magen. Nu ska jag skriva en lista på saker som ska göras och börja beta av den.

 

 

  1. Karin skriver:

    Fia,

    Vad söker du för typ av praktikant? Dina Förväntningar och kvalifikationer. Vore intressant att veta då jag själv är lite nyfiken.

    Vänligen Karin N

  2. Stina skriver:

    Hej 🙂 Tack för en fin och inspirerande blogg och för att du delar med dig av stort som smått!

    Hur har ni tänkt att göra med efternamn när ni gifter er och hur kom ni fram till det? 🙂

    1. PT-Fia skriver:

      Tusen tack själv för att du läser! 🙂 Vi kommer att ta Kims efternamn Ståhl. Det känns lite mer ovanligt än mitt och Kims namn passar bättre ihop med Ståhl än Sjöström. Jag kommer nog att behålla Sjöström som mellannamn ett tag. Kram!

      1. Stina skriver:

        Tack för svaret 🙂 Jag är och min käre sambo förlovade oss nyligen och har börjat prata lite smått om bröllopsplaner osv.
        Hur känns det att byta efternamn? Jag identifierar mig så mycket med mitt efternamn på något sätt även om jag vet att det är en heeelt oviktig sak med efternamn egentligen. Som tur är är det tvärtom för oss att mitt efternamn känns lite ovanligare 🙂

        1. Är i samma situation då vi pratar mycket om vilket efternamn vi ska välja. Jag identifierar mig väldigt mycket med mitt efternamn, men det gör min sambo med. Så svårt! Vore roligt om du skulle vilja skriva ett inlägg om er efternamnsdiskussion. Kram!

  3. A skriver:

    Hej Fia! Först måste jag säga att jag verkligen älskar din blogg och finner den sjukt inspirerade och hjälpande! Du hjälper så otroligt mycket genom att visa att man kan finna en balans i livet. Jag kämpar mot anorexi och din blogg är en stor hjälp!! Vad jag egentligen vill säga är att glöm inte bort att lyssna på kroppen. Lär dig att säga nej!! När pressen är stor och man har 1000 bollar att ha i luften behöver man trycka på pausa knappen och kolla vad som händer. Man behöver tänka till och förstå vad man håller på med. Känna in kroppen och vad den känner och mår. Visst det kanske finns massor med saker att göra och du kanske tycker att det är kul. Men det finns absolut INGEN ursäkt till att ignorera kroppens signaler och slita ut den. Vissa tänker att det är misslyckande att be om hjälp men det är egentligen sjukt starkt, klokt och modigt!! Det finns absolut ingen som kan förvänta sig att du ska klara av allting. Du är en människa ingen maskin. Du får inte sätta dina behov sist för att jobbet kallar. Din kropp och dina känslor spelar stor roll! Slit inte ut din kropp så att den ”sparkar ut dig” för du har bara en kropp och vart ska du annars bo om den säger nej?

    1. PT-Fia skriver:

      Vad fint! Din omtänksamhet värmer! <3 Du har helt rätt. Jag ignorerar inte kroppens signaler utan är väl medveten och lyssnar på den. Däremot så blir det ibland inte så bra och balanserat som jag skulle önska men att ignorera kroppen och bara köra på har jag inte råd med. Den läxan lärde jag mig med utbrändheten. Tack för att du skrev så kloka ord! Många kramar!

  4. Sara skriver:

    (alltså skönt att komma till insikten att ta hjälp, inte att känna stress)

  5. skönt att komma till den insikten. ibland får jag för mig att jag ligger efter med tusen saker, fast det är kanske tre mindre saker – men dessa tre saker växer sig gigantiska och så känns det som att ingenting är on track. ibland är det mer stressande att ha saker att göra, än att faktiskt göra dem.

    1. PT-Fia skriver:

      Verkligen! Ja, det har du helt rätt i. Älskar känslan av att få bocka av 🙂 Kram på dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..