EN MINNESBILD ATT FLYTTA IN I

Om jag fick pausa allt just precis nu och kliva in i en minnesbild så skulle jag välja en kväll som den här:

fia

Jag längtar så oerhört mycket till sommarstugan och dagarna där. Jag skulle vilja ta ut kanoten och sakta paddla genom det stilla vattnet. Vara i tystnaden och betrakta den sprakande solnedgången.

Jag skulle vilja sitta där i kanoten och bara finnas till, njuta av ännu en sommarkväll i fliflops och fleecetröja. Ännu en sommarkväll med en grillmiddag i magen och familjen nära. Ännu en kväll med det där lugnet i kroppen.

Kravlösheten. Känslan av att bara finnas till.

Sommarstugan är min bästa plats för återhämtning. Det händer något med mig när jag är där ute. Så nära skogen, så långt ifrån vardagen och så närvarande i nuet.

Det är där jag hinner ikapp mig själv. Hämtar inspiration och läker.

fias

Jag inser ännu en gång att jag vill vara där oftare, att jag behöver vara där oftare. Snart är jag där igen.

,. bilder av Erik.

  1. När jag läser ditt inlägg och tittar på dom härliga bilder hamnar jag uppe hos mamma i Rättvik, hon bor precis intill Siljan och vi hade en magisk kväll nere vid sjön förra sommaren. Jag längtar SÅ tills vi får ses igen. Saknar min familj enormt mycket, trots att jag bott utomlands i 10 år. Inget är bättre än när vi återförenas om somrarna!

    1. PT-Fia skriver:

      Åh, det låter underbart! <3 Förstår att du längtar efter familjen! Kram!

  2. ISA skriver:

    spegelblankt vatten och tystnad, det är medicin för själen (hehe klyschigt I know)

    1. PT-Fia skriver:

      Håller med! 😀

  3. Det ser helt magiskt ut! Förstår precis vilken känsla du vill förmedla, så underbara de där stunderna <3

    1. PT-Fia skriver:

      Vad fint! <3 kram!

  4. Sofia skriver:

    Ser sååå härligt ut! 🙂

  5. MN skriver:

    Åh vilket underbart inlägg, känner igen det så väl att ha något att längta till. Är uppvuxen långt ute på landet i småland med naturen inpå knuten och tystnad och lugn. Ta hand om hästar och kor, fiske på kvällarna, hugga ved, att alltid gå barfota utomhus, vandra i skogen och hoppa i havet som avslutning, elda i vedspis…. Bytte det till universitetsstudier och liten lägenhet i en stad hundra mil bort, och nu ett arbete på en ledningscentral med stress och larm tjutande i öronen. Ibland tror jag att jag kommer att spricka, som om jag inte får plats i min kropp längre. Bara när jag är hemma kan jag andas riktigt djupt. Jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaka en dag!

    1. PT-Fia skriver:

      Det där är drömmen! Förstår verkligen att du vill tillbaka. Livet på landet! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..