FÖR EXAKT FYRA ÅR SEDAN BLEV JAG SJUK

Jag kanske är överkänslig men jag känner så starkt att min kropp reagerar på den här perioden. För just den här veckan är det exakt fyra år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression.

Gick in i väggen. Utbränd.

Det låter säkert flummigt för en del, men för mig är det kristallklart. Redan förra veckan började jag känna mig sliten. Kände att nu börjar kroppen längta efter en paus.

I söndags fick jag plötsligt ont i magen, en diffus smärta som kom och gick under hela eftermiddagen och kvällen. Det toppades med feber i några timmar.

Inget mer.

Dagarna efter har jag pendlat mellan att känna mig ganska okej till helt orimligt slut. Kroppen har darrat och ångesten funnits nära. Tröttheten har vart dränerande och magsmärtorna har stundtals återkommit. Inatt låg jag klarvaken fram till klockan fyra.

Det är svårt att förklara men jag är inte det minsta sjuk. Jag är inte förkyld, är inte magsjuk och har inte ont i halsen. Det är min kropp som hanterar den sorg och sjukdom som drabbade mig för fyra år sedan.

Gissar att det kan vara något liknande för någon som förlorat en närstående och årsdagarna närmar sig. När jag tänker efter så har min kropp reagerat på olika sätt varje midsommarvecka sedan det hände. Det är en vecka då jag inte är mig själv.

fia

Är det någon mer som känner igen och har upplevt det här? Eller är det bara jag?

  1. P skriver:

    Vilket uppvaknande jag fick.. Är glad att jag hittade dig Fia. Har gått i 3 år nu och känt mig ensammast på jorden med min depression, utbrändhet och ÅNGEST. Fy fan denna ångest. Den äter upp mig.
    Tack för att du skriver så öppet. All styrka till dig. Kram!

  2. Ylva skriver:

    Jag har inte blivit direkt utbränd, men var sjukskriven en kortare period i vintras. Inte så kul, men förmodligen alldeles nödvändigt. Tråkigt att det är så himla tabu! För det syntes ju inte direkt att jag var stressad och deppad. Jag har ju ett bra och givande liv med en rolig vardag, men ändå fick stressen ta över, retroaktivt från ett tidigare jobb. Finns många som mår värre och det är inte okej att vi stressar sönder oss själva. Tror samhället bidrar mycket med all press, tyvärr. Bara att kämpa på, för det kan alltid bli bättre! Dock lättare sagt än gjort och inte så kul att höra när en väl är där, liksom.

  3. Sara skriver:

    Jag förstår till viss del vad du menar.. jag och sjukdomen firar snart ett år och det är på något sätt lite tyngre än vanligt att den perioden närmar sig. Kanske för att ett år känns som en evighet och att det känns som att jag missat så mycket glädje i mitt liv under den tiden. Tid som bara gått åt att fokusera på mig själv där jag försökt överleva en dag i taget. Smärtsamt på många plan men det vänder förhoppningsvis, även om det går långsamt 🙂

  4. Karin skriver:

    Jag sticker ut hakan lite och skriver såhär; så länge som du tänker på din årsdag, drar dig till minnes, känner efter, tänker på din trötthet och befäster det som hände dig, kommer du att uppleva just detta. Självuppfyllande profetia är en stark pryl, du skapar det själv. Jag var sjuk i flera år men det går att ”släppa helt”. Det där med årsdag är inget som är inbyggt i kroppen på nåt lurigt sätt, det är dina/mina tankar som bestämmer hur vi ska reagera och agera. Så tänker jag.. Och boken ”du är fullkomlig” är fenomenal om en vill få mer av det tänket.. Säljs på levareko.se

  5. Linnea skriver:

    Tack för att du delar med dig så öppet av dina tankar, känslor och funderingar. Både din bok och din blogg har blivit en extra hjälp för mig nu senaste månaderna sen jag blev sjukskriven pga utmattningssyndrom. Det är så skönt både att slippa känna sig ensam i det, samt få bevis för att det faktiskt blir bättre med tiden. (Samtidigt som jag börjar förstå att det förändrar en för all framtid, och tur är väl det) Önskar dig en fantastisk fin sommar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..