ORDBAJS 172192

Har nog börjat skriva det här inlägget tretton gånger nu. Har inga ord i mig, det är tomt. Känner mig helt urlakad, sur och slutkörd.

Är trött på det där sättet som är frustrerande eftersom det påminner om när jag var utbränd. Det är en trötthet som dränerar och förlamar samtidigt som den stressar. Oerhört märklig och obekväm kombination.

Nu ligger jag i soffan med OITNB, äter banankaka och suckar åt mig själv. Ska försöka ta mig ut och rasta benen en kort sväng innan jag bäddar ner mig på soffan, eller möjligen på balkongen, och satsar på vila resten av kvällen.

13639919_10153584224501846_1827524562_o

,. inte ens snuperfilter på snapchat kan dölja tröttheten. 

Hur mår ni just precis nu? Har ni semester än? Prata med mig.

 

  1. Jag mår faktiskt ganska bra på alla plan. Ok, jag brukar ofta säga att jag mår bra, för jag är en positiv person. Men det är två saker som får mig att må lite extra bra just nu.
    Det ena är att jag har två nattpass kvar, sedan går jag på semester! Så himla skönt! 😀
    Det andra är att jag har börjat träffa en kille nu som är så himla bra, och förutom att jag vill lära känna honom mer så vill han lära känna mig mer. Det kanske låter enkelt, men tro mig. Som 35-åring som varit singel i nästan 7 år så är detta ett mindre mirakel.
    Kanske släpper det för mig nu med kärleken? Kanske träffar jag äntligen min livskamrat?
    Så, jag ser framemot att förhoppningsvis använda en del av semestern till att lära känna honom bättre 🙂

  2. Hej! Hoppas du känner dig starkare snart. Jag mår okej just nu. Har en ganska oviss period framför mig. Precis fått en ny chef och jag kan inte få besked förren till slutet av augusti om jag får den roll jag vill ha och kämpat för. Känner därför stor osäkerhet och har svårt att släppa detta i mina tankar.
    /Jessica

  3. Fronda skriver:

    Hej! Har just läst igenom nästan hela arkivet. Slukar inlägg efter inlägg. Måste verkligen ändra på mycket i mitt sätt att tänka och göra. Är så nära att tippa över gränsen av flera orsaker, det mesta sånt som hänt tidigare. Är därtill HSP. Det jag önskar är att få hjälp av andra läsare som har barn. Har själv tre flickor, 6, 8 och 10 år. Känns svårt att balansera mitt eget mående med det dåliga samvetet över att inte orka lika mycket som vanligt med barnen. Tack Fia för allt, du och dina läsares kommentarer hjälper mig så mycket! Kram!

  4. Lovisa skriver:

    Kramar till dig, hoppas energin kommer snart tillbaka! <3 Jag mår sådär här och nu, fått en liten svacka igen 🙁 Känns som man går i en dimma med detta mörker efter sig, denna enorma trötthet som vill få än att ge upp. Har lite panik att kroppen är i så dålig form för på torsdag morgon ger mig ut på mitt största äventyr jag varit med om. Som jag har längtat efter detta så ställa in finns inte på kartan! Ska vandra ifrån Abisko till Nikkaluokta och bestiga Kebnekaise på det. Blir lite orolig när kroppen skriker vila men ska försöka ta hand om mig själv extra väl nu imorgon så inte stressen kommer för det är tusen saker som ska fixas inför resan och har bara ett dygn på mig. Tror även denna resa kommer göra gott, ska bli så skönt få komma bort, se fjällvärlden som alltid varit en dröm.

  5. Sara skriver:

    I feel you.. men ge dig själv lite lugn och ro så hoppas jag att du känner dig starkare snart igen! Jag blev sjukskriven 2015 i utmattning och har kämpat mig igenom det senaste året utan någon stöttning från vården. Men de senaste veckorna har jag suktat efter stöd från en läkare och var därför på ett besök igår, vilket var en katastrof. Blev otroligt kränkt och dåligt behandlad! Hennes kommentarer var ”men varför är du så ledsen, du har ju ett perfekt liv och är så duktig. Börja simma tre gånger i veckan och gymma så ska du se att det blir bättre snart. Och du måste tänka positivt annars går det ju inte att må bra!”. Jag försökte förklara den enorma fysiska tröttheten jag känner till och från och att träning inte är ett alternativ just nu, kroppen fixar liksom inte det, men hon var envis och skrev ut fysisk aktivitet på recept åt mig. När jag kom hem var panikattacken ett faktum. Jag mådde otroligt dåligt igår men har bestämt mig för att inte låta mig knäckas av det puckot till läkare. Om en vecka har jag istället fått en tid hos en samtalsterapeut, vilket känns betydligt tryggare! Att sjukvården är så omöjligt.. jag förstår inte?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..