ÄR DET BARA JAG?

Det är så märkligt – varje gång jag kommer tillbaka efter en längre paus, som från semester eller sjukdom, så fylls jag av ett akut dåligt självförtroende. Jag får katastroftankar, känner mig otillräcklig på jobbet och fylls av övertygelse om att nu är det roliga snart över.

Ibland leder det till dränerande prestationsångest. Ibland vill jag springa ännu fortare för att övertyga mig själv om att jag visst kan det jag sysslar med och ibland får det mig att bara vilja kapitulera och lägga ner allt.

Så jädra onödigt. Det spelar ingen roll hur mycket jag har att göra eller att jag egentligen är fylld med härlig energi inför hösten, dessa tvivel, känslor och ångest verkar alltid komma efter en paus. Alltid.

pt-fia

Är det bara jag eller är det fler som känner igen sig? Hur hanterar ni detta?

 

  1. Emma skriver:

    Igenkänning på att få ångest & akut dåligt självförtroende efter semester eller liknande, kan drabba mig efter en vanlig helg. Har inte hittat någon bra strategi, tror jag, försöker tränga bort tankarna/känslorna och bara gör/går till jobbet. Oftast går det väl okej, men det är himla tröttande att känna så. Tack för att du delar med dig. Du skriver så intressant & jag uppskattar det du gör mkt, all lycka till! & grattis till giftermålet, ni är fina ihop. /Emma

    1. PT-Fia skriver:

      Vad skönt att höra! <3 Tusen tack för de värmande orden! Blir så glad! Hoppas du hittar ett sätt att åka med ångesten. Kram!

  2. Hah, tänkte precis sätta mig och skriva ett eget blogginlägg om den käftsmälls-prestations-ingenting-duger-ångest jag har just nu. Skönt att läsa ditt inlägg. Tack!

  3. Kikki skriver:

    Åh tack, eller hur jag ska säga. Det kunde varit jag som skrev inlägget. Jag känner precis samma sak, jag kan inte koncentrera mej, jag kan inte prestera som i vanliga fall, jag känner mej värdelös på det jag gör och tittar på alla runt omkring som är fliten själva. MEN jag vet ju att det inte är så. Så i år har jag faktiskt lagt till tanken ”det är okej, njut nu i början av att det är ganska ok att inte vara helt effektiv, det kommer dra igång med ett brak om ett litet tag”. Typ. Erfarenhet av 15 år i konsultbranschen. Vi behöver vara snälla mot oss själva och varandra.
    Stor kram!

    1. PT-Fia skriver:

      <3 <3 <3 Kloka ord! Kram!

  4. Johanna skriver:

    Jag brukar känna något liknande, när man kommer tillbaka efter ett sommarlov från universitet som det är i mitt fall, då har jag ofta känt mig sig en sprudlande studsboll i några månader. Väl tillbaka kan omställningen till andra rutiner och andra människor ställa mycket på ända i mitt huvud. Normalt är jag väldigt medveten om vilka tankar som jag låter ta upp plats men det är som att röran i vardagen i samband med omställning till andra rutiner skapar en röra i mitt huvud också, som lätt blir självtvivel och känsla av att man är otillräcklig. Försöker tänka att ”du vet att det brukar bli såhär”, och lugnt säga att det är okej att inte alltid vara på toppen av sitt mående, för då hanterar jag det mer avslappnat och blir inte så frustrerad över att Huvet inte funkar som jag vill. Att lugnt konstatera att ”ja det brukar bli såhär, och som vanligt kommer det så småningom gå över” hjälpa mig, för ju mer distans och lugn jag har (istället för frustration), desto bättre hittar jag tillbaka till min vanliga trygghet! Att acceptera att det är lite tufft istället för att bli frustrerad, det är min stadigaste väg tillbaka till mitt trygga jag! Kan man vara trygg i tanken att det ordnar upp sig även denna gång, då hispar jag mindre och släpper sådana tankar mycket snabbare!

  5. Maja skriver:

    Jag känner verkligen igen mig i det du säger. Jag är själv också egen företagare i lite liknande bransch som du är och jag upplever att sådana här katastroftankar och dåligt självförtroende kan komma och gå även när jag inte varit iväg på semester eller liknande. Går ofta runt och tänker ”när ska dom komma på mig? När ska folk inse att jag inte kan ett skit”. Tror att det är väldigt vanliga tankar hos folk, kanske framförallt hos tjejer inbillar jag mig.
    Jag får ofta påminna mig själv om att jag gör mitt bästa och att jag inte definieras av mina egna prestationer. Jag är en vanlig människa som har familj, vänner, intressen och sedan gör mitt jobb så gott jag kan. Man får komma ihåg att vuxna människor som får en att känna annorlunda eller får en att känna sig sämre bara är stora barn.

    Som åskådare till allt du gör med din blogg, dina böcker och det du gör i sociala medier så vill jag verkligen att du ska veta att du är jätteduktig Sofia! Du duger precis som du är och jag hoppas att du fortsätter med det du gör så länge du vill och har möjlighet. Tror att du inspirerar väldigt många! 🙂
    Varma kramar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..