DET HÄR GÖR MIG LEDSEN

Jag blir tokig på mitt dåliga minne. Det är inte klokt att en 28 årig person har minne som en 85 åring. Det är ännu ett men efter att jag var sjuk i utmattningsdepression, för snart fem år sedan.

Ibland inbillar jag mig att minnet är ännu sämre nu än när jag faktiskt var sjuk. Det är främst närminnet som är drabbat.

Exempel:

Skriver en lista på det som ska inhandlas. Går förbi tvättmaskinen, lägger i en tvätt och ser att vi behöver mer tvättmedel. Tänker att jag ska skriva upp det. Går till köket och lappen skriver ner något annat jag kommit på under de få metrarna mellan badrum och kök. Glömmer att skriva upp tvättmedel.

Kommer till affären, plockar på mig det på listan, blicken fastnar vid hyllorna för rengöringsmedel, tvättmedel, diskmedel etc, men jag minns inte om det var något där jag behövde. Fortsätter några varv i affären, passerar den hyllan igen, stirrar snabbt på den igen – utan att komma på vad det är. Funderar på diskmedel, men det hade vi väl hemma?

Handlar klart, betalar och går hem. Packar upp och fortsätter med dagens arbetsuppgifter. Sen, fem timmar senare när jag igen står vid tvättmaskinen så ser jag att den nästan tomma påsen med tvättmedel ligger slängd efter att jag hållit i den för att komma ihåg att skriva upp det på listan. Och först då slår det mig att jag ju glömde att köpa tvättmedel.

Det är inte en big deal att missa att köpa något i affären, men det här händer mig så gott dagligen och är bara ett litet exempel på hur jag virrar runt i min vardag och förlorar – minnet sviker gång på gång.

Och det gör mig ledsen. Den förbaskade utbrändheten har förstört mitt minne (och synen men det tar vi i ett annat inlägg). Och det påverkar mig så gott som dagligen i mitt arbete, vardag och relationer – främst med Kim som får stå ut med att jag inte minns saker och han får påminna igen och igen, och min frustration när jag bestämt nekar något som han visst sagt innan.

Ibland har jag svurit på att jag aldrig hört det han säger innan. Och det är det som är så skrämmande. Teoretiskt så förstår jag att han visst har sagt det han säger, men i mitt minne är det helt tomt. Totalt borta.

Ibland har jag kommit så pass långt att jag kan plocka fram det bra i allt som jag lärt mig och fått tack vare att jag var sjuk i utmattningsdepression 2012. Men ibland, som nu, så blir jag ledsen och frustrerad över allt den tog och förstörde.

 

  1. Känner så igen mig, och det är en av de sakerna som gör mig ledsen efter utbrändheten… sa till min pojkvän för någon dag sedan, att jag vet att mitt
    Minne sviker o i mig känns de verkligen som han inte sagt de han sagt.. men att jag förstår att han sagt det… han log och sa att han förstår och att han ska tänka på de och inte tro att jag inte lysnat,jag sa att jag inte ska va så envis:) förutom minnet så är det orken, att jag inte orkar spendera timmar bland folk/ljud och rörelse.. förr kunde jag gå på stan i timmar sitta på restauranger med hög musik och älska de, i dag orkar jag inte massa folk, musiken.. men jag har en undebar pojkvän och familj <3 men jag saknar mitt gamla jag o jag vet att man förändras men lyckan i att tänka att ”idag ska vi på shopping” finns inom mig, o innan vi landat på köpcenter 40 min biltur bort är jag trött i huvudet o vill hem o sova … Tack för du bjuder på dog själv o tar upp saker på ett bra sätt <3

  2. Mimmi skriver:

    Jag känner igen mig.
    Fick diagnosen utmattningsdepression för fem år sen
    För tre år sen fick jag diagnosen fibromyalgi. Troligen har utmattningsdepressionen utvecklats till det. Jag försökte bli ”frisk”, gjorde det man ”ska”. Men det var för många engångshändelser omkring mig. Fyra nära dog. Mina barn kämpade med skola och jag bad om utredning och en av dem fått diagnos i 18 års ålder. Möten till höger och vänster. Ambulansfärder pga näras olyckor. Dödliga sjukdomar hos syskon. Faderns strokes. jag greppar varje sekund av vila jag får.
    Jag kommer att länka din blogg på min. För du förklarar utbrändhet så bra. Kram

  3. Hanna skriver:

    Fy, det låter verkligen jobbigt!

  4. louise skriver:

    Åh, vill bara lägga mig ner och gråta så frustrerad jag är över mitt minne!!! Det är totalt förstört!! Hitintills har alla mina strategier för att kompensera mitt dåliga minne enbart lett till att jag blivit stressad, av listor, av att jämt och ständigt rabbla upp sakerna i huvudet för att minnas.. yup.. känns förjävligt!
    Har du några tips på hur du får ihop en virrig dag, tex komma ihåg vad som ska göras på jobbet så får du JÄTTEGÄRNA göra ett inlägg om det!

  5. Sanna skriver:

    Ta kontakt med en arbetsterapeut på din vårdcentral så kan du får hjälp med kognitiva hjälpmedel! Hur bra som helst 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..