DET HÄR GÖR MIG LEDSEN

Jag blir tokig på mitt dåliga minne. Det är inte klokt att en 28 årig person har minne som en 85 åring. Det är ännu ett men efter att jag var sjuk i utmattningsdepression, för snart fem år sedan.

Ibland inbillar jag mig att minnet är ännu sämre nu än när jag faktiskt var sjuk. Det är främst närminnet som är drabbat.

Exempel:

Skriver en lista på det som ska inhandlas. Går förbi tvättmaskinen, lägger i en tvätt och ser att vi behöver mer tvättmedel. Tänker att jag ska skriva upp det. Går till köket och lappen skriver ner något annat jag kommit på under de få metrarna mellan badrum och kök. Glömmer att skriva upp tvättmedel.

Kommer till affären, plockar på mig det på listan, blicken fastnar vid hyllorna för rengöringsmedel, tvättmedel, diskmedel etc, men jag minns inte om det var något där jag behövde. Fortsätter några varv i affären, passerar den hyllan igen, stirrar snabbt på den igen – utan att komma på vad det är. Funderar på diskmedel, men det hade vi väl hemma?

Handlar klart, betalar och går hem. Packar upp och fortsätter med dagens arbetsuppgifter. Sen, fem timmar senare när jag igen står vid tvättmaskinen så ser jag att den nästan tomma påsen med tvättmedel ligger slängd efter att jag hållit i den för att komma ihåg att skriva upp det på listan. Och först då slår det mig att jag ju glömde att köpa tvättmedel.

Det är inte en big deal att missa att köpa något i affären, men det här händer mig så gott dagligen och är bara ett litet exempel på hur jag virrar runt i min vardag och förlorar – minnet sviker gång på gång.

Och det gör mig ledsen. Den förbaskade utbrändheten har förstört mitt minne (och synen men det tar vi i ett annat inlägg). Och det påverkar mig så gott som dagligen i mitt arbete, vardag och relationer – främst med Kim som får stå ut med att jag inte minns saker och han får påminna igen och igen, och min frustration när jag bestämt nekar något som han visst sagt innan.

Ibland har jag svurit på att jag aldrig hört det han säger innan. Och det är det som är så skrämmande. Teoretiskt så förstår jag att han visst har sagt det han säger, men i mitt minne är det helt tomt. Totalt borta.

Ibland har jag kommit så pass långt att jag kan plocka fram det bra i allt som jag lärt mig och fått tack vare att jag var sjuk i utmattningsdepression 2012. Men ibland, som nu, så blir jag ledsen och frustrerad över allt den tog och förstörde.

 

  1. Jag känner igen mig.
    Fick diagnosen utmattningsdepression för fem år sen
    För tre år sen fick jag diagnosen fibromyalgi. Troligen har utmattningsdepressionen utvecklats till det. Jag försökte bli ”frisk”, gjorde det man ”ska”. Men det var för många engångshändelser omkring mig. Fyra nära dog. Mina barn kämpade med skola och jag bad om utredning och en av dem fått diagnos i 18 års ålder. Möten till höger och vänster. Ambulansfärder pga näras olyckor. Dödliga sjukdomar hos syskon. Faderns strokes. jag greppar varje sekund av vila jag får.
    Jag kommer att länka din blogg på min. För du förklarar utbrändhet så bra. Kram

  2. Åh, vill bara lägga mig ner och gråta så frustrerad jag är över mitt minne!!! Det är totalt förstört!! Hitintills har alla mina strategier för att kompensera mitt dåliga minne enbart lett till att jag blivit stressad, av listor, av att jämt och ständigt rabbla upp sakerna i huvudet för att minnas.. yup.. känns förjävligt!
    Har du några tips på hur du får ihop en virrig dag, tex komma ihåg vad som ska göras på jobbet så får du JÄTTEGÄRNA göra ett inlägg om det!

  3. Ta kontakt med en arbetsterapeut på din vårdcentral så kan du får hjälp med kognitiva hjälpmedel! Hur bra som helst 😊

  4. Känner precis igen mig, går igenom utmattningsdepression nu och synen och minnet är sämre än sämst skulle man kunna säga🙄

  5. Pga min migrän så har jag också fått väldigt dåligt närminne. Måste lägga in allt som påminnelser i mobilen för att komma ihåg. Kan sitta och tänka att jag ska kolla upp något på nätet, tar datorn och ska googla fram och under denna korta tid har jag redan glömt vad det var jag skulle kolla upp.
    Jag har nyligen bestämt mig för att byta jobbransch och söka jobb inom programmering. Vet dock inte hur detta kommer att fungera med mitt dåliga minne 🙁

    1. Jag vet precis vad du menar! Jag jobbar delvis med programmering och det påverkar inte jobbet. Klart jag kan glämma saker ibland men det gör alla. Man får hitta strategier för att minska detta. Jag brukar skriva dagbok över jobbet, dvs stolpar kort ned vad jag gjort en dag, antecknar vad jag ändrar i ett script efter version och har alltså därför olika versioner när det är ett script som är under utveckling/ett större skript. Jag ser också till att alltid ha ett worddokument uppe eller anteckningsblock vid mig där jag antecknar viktiga saker under ett möte eller saker som jag kommer på att jag tex ska kolla upp. Jag har även post-it som jag kan sätta på skärmen/skrivbordet. Se också till att kommentera din kod som du skriver, det är (för alla) enormt svårt att gå tillbaka någon månad senare och komma ihåg vad man har gjort. Hoppas du vågar ta steget att börja jobba med programmering!

  6. Känner så igen mig …. är verklign en sorg att inte minnas. Jag får skriva ner allt på lappar. Är så rädd för att glömma saker ffa gällande barnen att även det blir en stress….

  7. Känner verkligen igen mig! Precis så där är det både händelsemässigt och känslomässigt. Man fösöker kompensera med att skriva lappar för allt eller sätta påminnelse i kalendern, men det hjälper inte alltid ändå, för precis som du säger hinner man glömma det man ska skriva upp innan man fått ner det på papper. Tråkigt att det ska påverka närminnet. Jag har också ofta svårt att komma ihåg vad jag tex gjorde på jobbet igår (eller inman helgen) villet lett till att jag hela tiden stolpar upp vad jag gör varje dag på jobbet.

    En tid innan jag ”gick in i väggen” så började jag frysa omormalt mycket vilket sitter i än idag. Är det någon mer som upplevt detta?
    Jag har även fått kristaller som lossnat i örat, lågt blodtryck, får ofta blodtrycksfall, mer migrän än tidigare och huvudvärk som endast känns vid rärelse. Någon som känner igen sig?

  8. Att bli utbränd som artonåring sätter sina spår. Nu över tre år senare är jag fortfarande långt ifrån ”återställd”. Trots att jag inte sökte hjälp lyckades jag bli någotsånär tillbaka på banan igen, men jag är fast beslutet om att i år ta itu (och söka hjälp) med de efterföljande effekter som förändrat mitt liv för att förhoppningsvis kunna fastställa vad som hänt och få verktyg som kan bidra till en bättre vardag. Minnet är en faktor som blivit avsevärt sämre. När det var som värst kunde jag som är matintresserad och medveten om mina matintag inte minnas vad jag hade ätit dagen innan (hur mycket jag än tänkte efter) och var tvungen att fråga mina närstående om detta dagligen. Däremot är de främsta konsekvenserna (även andra mindre symtom har uppstått) av utmattningen hos mig den diagnostiserade myalgin (vilken kom i samband med insjuknandet), den konstanta tröttheten och stresskänsligheten. Är det något du har upplevt?

  9. Lät inget vidare, vet vad du gick igenom.
    Upplevde detta helvete för drygt 1 år sedan och förutom vissa problem med hjärta och högt blodtryck så har jag också problem med minne samt att jag utvecklat en lindrigare form av dyslexi vilket gör att jag skriver som en kratta och får dubbelkolla allt som jag skriver.
    Det enda som hjälpte mig var att träna samt lära mig planera och inte säga JA till allt vilket jag gjort tidigare.
    5 år är lång tid, men det gäller att ta babysteg så att man inte hamnar i samma spår igen.

  10. Japp, känner så igen mig. Tråkigt också då folk kan uppfatta en som slarvig då det faktiskt är så att hjärnan inte fungerar som den ska. Är väldigt intresserad av att höra mera om det där med synen eftersom jag också har fått sämre syn men aldrig kopplat det till min utmattning. Kram!

  11. Du är så stark! När du är svag så är du starkare än du tror,var inte hård mot dig själv 💖

    Det finns appar i telefonen som kan underlätta att komma ihåg saker. Det kanske finns någon som kan underlätta för dig? Värt att kolla upp 😊

    Kramar!

  12. Hej! Jag är exakt likadan, har då extremt dåligt närminne att det påverkar vardagen & omgivningen negativt. Har dock aldrig varit utmattad eller sjuk på det sättet. Minnet har bara blivit sämre över tiden, oklart varför..

  13. Jag känner igen mig i så mycket du skriver i din blogg. Det är både med glädje och sorg jag läser. Glädje över att inte vara ensam men sorg över att någon annan lider precis som jag. Jag blev sjuk för två, snart tre år sedan och är fortfarande inte frisk. Synen är sämre än någonsin och mitt minne existerar knappt.
    Fortsätt vara fantastisk och inspirera som du gör!Kram

  14. Det blir bättre! Min utmattningsdepression var två år före din, och under senaste året känner jag att närminnet har återvänt. Forskning visar ju att vi som drabbats bär ärr i frontalloben för alltid, men att hjärnan, som faktiskt krymper pga överdriven stress, växer tillbaka till sin naturliga storlek efter ett tag! Förlorade funktioner kan återkomma, osv. Hoppfullt!

  15. Det är nästan befriande att du skriver om detta, hur ledsen än man blir. Ibland tror jag att jag blivit knäpp. Och det är sådana gånger, då jag som du, glömt bort något på de få meterna som det kan vara från badrummet till köket. Kan komma på det flera timmar senare, men då oftast, då är det för sent. Och den känslan får jag för mig att jag är själv om ibland. Men, tack! <3 Du är SÅ bra. KRAM

  16. Det är precis samma för mig. Det känns som att hela jag förändrats efter min utmattning. Är fortfarande sjuk i den och det känns tyvärr som att det bara blir värre och värre trots att jag nu varit sjukskriven i flera år. Det är som att jag varje dag backar ett steg och det är så otroligt tufft. Du är inte ensam om dina symtom <3
    Stor kram!

  17. Ååhh vad du beskriver exakt så jag också har det nu. Har dock bara varit sjuk i utmattningsyndrom i 1 år, men blir lite rädd när ni skriver att det håller i sig så länge. Jaja det är väl bara att inse att spåren kommer sitta i ett bra tag framöver.

  18. Fia, jag gillar verkligen din blogg med ditt ärliga, raka sätt att skriva! Att erkänna saker som detta med dåligt minne, det ger mig som känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver att förstå att det inte bara är jag som har minne som en äldre tant..
    Vissa saker kommer jag ihåg, men mycket som min sambo säger om olika saker minns jag inte..
    Likaså det mesta vi går igenom i skolan, det försvinner liksom..
    Oerhört frustrerande!!
    Jag tror att mitt minne skadades under mina alltför många år i anorexins klor 🙁

    Kul med din bloggflytt!! Kommer bli om möjligt ännu bättre än förut 🙂

  19. Åh vad jag känner igen mig! Det har varit så sista halvåret för mig, så skrämmande! Har varit så nära att möta den berömda väggen förut och detta var en riktigt varningsklocka! Men det är okej, dra i bromsen och ta fokus på återhämtning! Kram på dig!

  20. Känner helt igen mig i både beteendet och sorgen/frustrationen efter min utmattning. Vi får hoppas att våra hjärnor klarar att reparera sig förr eller senare (och ge dem goda förutsättningar med kravlöshet och vila). Kram H

  21. Vet precis hur de känns! är faktiskt själv inne i en sån period där jag glömmer bort simpla saker. speciellt på jobbet, när jag går igenom en viss dörröppning så försvinner de jag ska göra eller hämta, och de kan hända flera gånger dagligen! så de blir i slutändan väldigt frustrerande! hoppas de blir bättre för dig, kram!

  22. Förstår verkligen hur ledsamt det måste vara 🙁 Jag har bara varit nära att hamna där så just den specifika sorgen har jag inte, jag bär på min egen – hur förstörd min kropp blivit efter min andra graviditet och att vissa delar aldrig går att få normala igen. Vi bär nog nästan alla på en sorg som är tung för oss. Vill skicka dig en kram fina Fia ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..