HEJ FRÅN JUST NU

Jag inledde den här dagen med att äta knäckebröd med smör på stående fot. Fastnade vid datorn, gjorde få vettiga saker. Samlade ihop mig och tvingade ut mig själv på en promenad för att vakna till och skaffa lungorna ny luft. Gick förbi bageriet på vägen hem, köpte en kanelbulle och ett surdegsbröd.

Plockade fram yogamatta och kettlebell. Åt kanelbullen på elva sekunder. Studerade stöket som tagit över vårt hem under veckan. Gjorde ett halvdant träningspass utan större engagemang, med serien Vänner som sällskap. Känner mig ångestriden, trött och oduglig.

Längtar efter att sträcka ut på yogamattan och ge kroppen efterlängtad yoga, men kommer inte till ro. Längtar efter att få dyka ner i att göra-listan och pricka av precis allt jobb som finns där så jag kan ta helg med lugn i sinnet. Men har ingen ro.

Det liksom kryper i kroppen och det enda som jag kan tänka hjälper just precis idag är följande:

Ta en dusch och klä mig i bekväma kläder.
Äta några pyntade surdegsmackor till lunch.
Ta ett städrace för att skapa harmoni i hemmet.

Först då kommer jag antagligen kunna sätta mig i lugn och ro och fokusera på att få effektivt jobb gjort. Så får det bli, precis så.

trana-angest

Det är mitt knöliga nuläge. Vad är ert? Det är så fint när ni delar med er ♥

 

  1. Klara skriver:

    Mitt nuläge är att jag känner att mer alltid är bättre – även fast jag logiskt vet att det inte är sant. Jag har börjat nytt jobb och dessutom börjat veckopendla, men tänker inte att det skulle ta på krafterna. Jag tänker att ”det klarar jag, jag känner mig ju inte tröttare än vanligt”. Men idag när jag kände hur halsen började klia och huvudvärken trycka, ville jag bara bryta ihop. Utan att veta varför. Har börjat med en ny rolig träningsform som jag hade ett pass av på kvällen som jag både ville och inte ville gå på, för jag ville ju bara grina av någon anledning. Kanske för att jag började känna mig sjuk. Kanske för att jag haft en tuff (men superrolig) start på arbetsveckan. Kanske för att jag precis slutat med antidepp efter ett att ha tagit det i några år. Kanske för att jag på grund av ostruktur fått i mig för lite bränsle (mat) de senaste dagarna. Kanske för att det ibland bara är så att man känner sig som ett litet barn som bara vill höra ”kryp nu ner här och kolla på en film så kommer jag med en skål glass”. Men istället för att tänka så, tänker jag att jag är överkänslig. Svag. Att jag klagar.

    Det slutade med att jag gick på det där träningspasset. Det blev bra. Och jag såg till att äta ordentligt och toppa med en semla. Men vad svårt det är att inte tänka att mer alltid är bättre. För hade jag inte fortsatt kämpa på, utan istället slängt mig i soffan, gått lite tidigare från jobbet, och struntat i träningen. Ja, då hade jag känt det som att jag inte var tillräcklig. Att det var onödigt. Och att jag inte hade rätt att tycka lite synd om mig själv.

    Och den inställningen, den skrämmer mig.

  2. Jesse skriver:

    Jag upplever att det är nyttigt att läsa dessa mänskliga inlägg. Jag känner sån befrielse och en strimma ljus varje gång jag får läsa om andras vardagliga knölar. För de finns ju där för alla någon gång, och genom att läsa, känna igen, begrunda, acceptera och lösa blir väl livet lite mer hanterbart också dessa knöliga dagar.
    Jag knölar ensam i min lägenhet. Jag har inget digert schema denna vecka, mer än ett stort skolarbete som jag skall skriva. Jag får altså forma min vecka rätt långt som jag vill. Samtidigt som jag känner en olustig stress, hör jag en röst som viskar ”du har det egentligen rätt bra nu, försök njuta”. Jag har svårt att slappna av, vara här och nu och längtar itsället till stunden som snart kommer. Alltid.

    Ibland känner jag att det finns så mycket
    kapacitet till att bara njuta av det rena livet i min kropp, att jag ifrågasätter allt jag håller på med och bara vill lägga mig ute i naturen och stirra på himlen.

  3. Emma skriver:

    Är trött och sjuk. Hostar och har ont i hals och lungor. Är trött så trött, vill gå ut och gå men är andfådd på grund av sjukdom. Halkade ut mina goda vanor och äter lösgodis till mellis och blir förskräckt över mitt tilltag. Är trött och längtar efter min yoga och riktig träning, god mat och att vara frisk. Precis just så! Fin helg önskar jag dig ❤

  4. A skriver:

    Vad fint att det finns fler. Jag är också inne i en extremt jobbig period. Februari är verkligen sämst.

    Jag börjar känna att jag är på väg mot en utmattningsdepression. Har under några månaders tid haft så otroligt svårt att ta in saker och är otroligt trög på att koppla. Det har nu eskalerat till att jag är superkänslig – gråter varje dag när jag kommer hem. Sexlusten har försvunnit och min ork för sociala aktiviteter är ickeexisterande. Tur jag har förstående vänner och sambo. Jag studerar och det är så svårt att veta hur jag ska göra när jag inte har ett jobb jag kan sjukskriva mig ifrån, eller trappa ner med – all vila bara straffar mig själv då jag måste ta igen det sen.. Och på toppen av all skit så är det dags att söka sommarjobb – för utan det klarar jag inte sommaren ekonomiskt. Så svårt att sälja in sig själv när jag känner mig som en påse skit som ingen någonsin bör anställa.

  5. Vilma skriver:

    Har idag jobbat, ridit tre hästar, gått två pass på gymmet och handlat. Lite för mycket att göra denna veckan och säger ja till saker lite för ofta, men jag vet att det jämnar ut sig snart och det kommer lugnare dagar. Allt känns okej och jag uppskattar lediga kvällar, och jag mår BRA igen efter en krasch förra året. Börjar se resultat av träning och börjar få en aning om vad jag vill göra i framtiden vilket gör mig lugnare och mindre oroad. Är ju bara 19år så det är okej att vara lite vilsen. Känner att allt löser sig tillslut och att det viktigaste som finns är att må bra, och det har faktiskt du lärt mig. Tack för att du är min förebild!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..