BERÄTTA OM DIG!

Jag har precis landat i soffan och fått i mig mat. Gick igenom de senaste dagarnas inlägg och ser att ni fattas. Era kommentarer är det viktigaste i den här bloggen, de får mig att förstå att ni faktiskt finns här och läser. Att någon läser. Därför blir det så tomt när kommentarerna minskar och min motivation dalar en aning.

Är ni kvar?

Det vore så fint om ni vill säga hej. Och om du har en liten stund över – berätta om dig Det känns så lyxigt att få en inblick i ert liv. Vad händer för er nu? Hur har du upplevt den här dagen?

fia1

Det var mest det jag ville säga. Jag saknar er.

 

 

  1. fina Fia, TACK för din blogg! jag har hängt här länge men kom på att jag nog aldrig skrivit en kommentar. Blir alltså ändring på det nu!

    Jag är en tjej på snart 23 (eller ja.. i september ;)) från västkusten som är bosatt i Skåne sedan 2.5 år tillbaka. Jag är en tjej som genom hela min uppväxt varit väldigt aktiv med både fotboll och innebandy som huvudintressen vilket fungerat bra då jag bott hemma och fått maten serverad varje dag. Åren gick och plötsligt hade jag flyttat hemifrån och föräldrarna var 20 mil iväg. Nu kunde jag bestämma själv när jag skulle äta, hur mycket jag skulle träna och när jag skulle sova. Det var november och jag bestämde att nu fick det vara nog. Jag skulle komma i ”form” och få platt mage till sommaren. Successivt tog jag bort saker från min kostcirkel såsom kakor/bakverk, pasta/ris/potatis, mjukt bröd, mejeriprodukter, hårt bröd och tillslut även viss frukt. Listan för ”förbjuden” mat blev lång och sakerna jag tillät mig själv att äta var ytterst få. Jag hade plötsligt alla dieter på en och samma gång samtidigt som jag tränade 2-3 timmar/dag.

    Ortorexi har tagit många goda stunder ifrån mig, men också lärt mig så oerhört mycket!

    Tack Fia för att du inspirerar till ett friskt och hälsosamt liv!

    KRAMAR!

  2. Lotta skriver:

    Hej fina Fia! jag har aldrig följt en blogg förrän jag hittade din för några år sen. Jag läser allt och du har så sund inställning till hälsa och balans i livet. Jag kommenterar ibland, men det är bra att du ställer raka frågor, så är det fler som för av sig 🙂

    Jag är 40, bor i Sthlm med familj och försöker som alla att hitta den där balansen i träning, kost och sociala aktiviteter. Jag har en bakgrund i hälsopedagogik och är mycket intresserad av kost och hälsa, både fysiskt och mentalt. I din blogg hittar jag massor med inspiration. Fortsätt vara bara du!
    kram

  3. Maria skriver:

    Hejsan Fia!
    Jag är som många andra dålig på att kommentera, men kände att det var viktigt att göra detta nu för att du ska veta att jag uppskattar dina inlägg. Du verkar vara en härlig tjej med en sund inställning till livet och med fötterna på jorden.
    Själv är jag 25 år och en glad och lättsam tjej. Jag uppskattar det där härliga i livet som att umgås med min kärlek, mina vänner och min familj. Jag är så himla nöjd med allt i mitt liv just nu, förutom mitt arbete. Jag är ganska nyutbildad, men nu när jag börjat arbeta känner jag att jag inte alls valt rätt. Jag har ett jobb där jag för det mesta jobbar 6 dagar i veckan och förväntas finnas tillgänglig kvällar som helger. Det visar sig att detta inte alls passar mig! Det är svårt att hitta ett nytt jobb då jag bor i en mindre stad och jag har liksom fastnat och inte vet vad jag vill. Funderar på att börja plugga igen med en helt annan inriktning, men då handlar det om flera år till och man börjar ju längta efter en stabil inkomst. För att runda av så är det alltså en pusselbit som inte riktigt fallit på plats än och det känns jobbigt och tungt. Jag längtar efter att känna att pusslet är färdigbyggt och att känna mig nöjd med alla bitar i mitt liv!

  4. Anonym skriver:

    Hej Fia! Jag är en 22 årig tjej som hade sitt livs sämsta år 2016. Sedan studenten har jag bara mått sämre och sämre och jag har börjat få tillbaka mina ätstörningar som jag hade i början på tonåren. På köpet kommer också en släng av social fobi och tvångshandlingar. Jag är sjukskriven för depression och kämpar med att komma tillbaka till mitt egentligen så glada och härliga jag. Känner stress över att alla i min omgivning kommit så långt i sina utbildningar/jobb och jag skäms över att jag helt och hållet kört fast i livet. Oroar mig för hur det ska bli när min sambo är klar med sin utbildning och kanske måste flytta. Grubblar över min utbildning (nu studieuppehåll) och om den är rätt för mig. Ägnar mina veckor åt terapisamtal, träning (som jag nu äntligen orkar med), umgås med vänner när jag orkar och den ständiga kampen med hjärnspökena kring maten. Men det börjar faktiskt bli lite bättre och jag kämpar för att 2017 ska bli det år där det äntligen vänder för mig. Bor tillsammans med en otroligt stöttade och fin sambo. Och läser din blogg för att må bättre. Kram! P.S undrar vad som hände med frågestunden du hade för några månader sedan? Har jag missat den?

  5. Anna skriver:

    Hej! Tack för en jättebra blogg! Läser din blogg nästan varje dag men är dålig på att kommentera! Jag utbildar mig till lärare i fritidshem och idrott och hälsa för elever i årskurs F-6. Just nu planerar jag en lektion med fokus på inkludering som jag ska framföra för mina kurskamrater nästa vecka! Jag har länge varit kluven inför vad jag velat studera och jobba med men känner verkligen att jag valt rätt. Tack igen för en jättebra och inspirerande blogg! Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..