EN FET KRAM TILL ER!

Wow. Är helt tagen av era kommenterar i det förra inlägget. Har både gråtit, blivit varm i hjärtat, skrattat och känt så mycket olika när jag läst.

Det är verkligen det bästa med att få ha den här bloggen – gemenskapen med er. Att få en glimt av era liv, vardag och tankar. Det är så oerhört inspirerande. Tack för att ni delade med er. Tack för att ni berättar så ärligt. Tack för all kärlek ni ger mig. Tack för att ni är så kloka, roliga och genuina.

Är så berörd.

pt-fia-sofia-stahl1-2

Jag har läst varenda kommentar, några flera gånger. Är så tacksam för responsen. Vill passa på att lyfta några meningar från er som är tankeväckande:

Karin:

Idag är en bra dag. Jag känner mig glad och rofylld nu när jag ikväll landat i soffan. Små beslut gav stor utdelning skulle man kunna säga. Jag orkade genomföra ett träningspass på förmiddagen. Jag valde att lägga lite extra tid på matlådan till jobbet vilket alltid livar upp. Jag upplevde god personkemi med flera kollegor på jobbet, något som resulterade i flera spontana skratt och att arbetsdagen sprang förbi. Jag upplevde för första gången att jag nått bortom stadiet som den nya tjejen. Jag var en del av gänget. Det kanske låter banalt men det gjorde mycket för mitt välmående. Imorgon kanske är en sämre dag, men då ska jag minnas idag.

Maria:

Det känns som att jag hela tiden längtar bort.

Lina: 

Under praktiken möter jag varje dag multisjuka äldre personer och det gör ont i mig när de är ledsna, förvirrade och inte kan klara de vardagliga sakerna själva. Det ger mig motivation till att verkligen göra deras dag lite bättre på det lilla sätt jag kan. Tänk på att små saker kan göra andra människors dagar mycket bättre!

Erika:

Just nu har jag en ganska bra balans i livet! Det är jag stolt över att ha lyckats ordna för mig själv eftersom det inte alltid har varit självklart för mig!

Karin:

Jag lider av psykisk ohälsa, har behandlats för PTSD efter ett par sexuella övergrepp jag blev utsatt för. Har dessutom varit sjuk i utmattningsdepression, och haft mycket ångest. Min vardag just nu handlar mycket om min kamp tillbaka. Varje dag förvånas jag över att jag kan så mycket och att jag hela tiden växer i mig själv

Jessica:

Glömmer bort att jag inte riktigt orkar prestera på den nivån jag är van vid. Har haft ett extremt omtumlande år bakom mig där jag och min man försökt få barn via ivf efter flera år av försök på egen hand som tyvärr inte gick som vi ville.

Vera:

Hej Fia! Jag läser din blogg varje dag även om jag inte kommenterar. Du ger mig massor av inspiration! Som min mamma så häromdan : ”PT-Fia har nog räddat många ungdomars hälsa.”

S: 

Borde egentligen plugga inför en stor tenta, men migränen slog till när jag kom hem så tänker faktiskt lyssna på min kropp och gå och vila istället. För det har du lärt mig, att lyssna på kroppens signaler. Har aldrig gjort det förr, men nu gör jag faktiskt det. Hoppas du har en bra dag! Kram!

Sofie:

Dagen har varit tung. Har varit sjuk i ett par dagar.. Med en till stor del prestationsbaserad självkänsla krafsar detta tillstånd i mitt inre och får mig att må uruselt.

Frida:

Flyttade i januari 100 mil hemifrån för att börja plugga min drömutbildning, trodde aldrig att jag skulle komma in men nu sitter jag här, haft sån tur med boende och kan inte begära mer. Samtidigt som jag saknar allt där hemma är jag så glad att jag tog den här möjligheten, är egentligen väldigt hemmakär så är stolt över mig själv att jag tog det här steget. Istället för att klaga på på timanställningen där hemma så utbildar jag mig nu till något jag verkligen, verkligen vill arbeta med i framtiden.

Johanna:

Min dag har varit en heldag i skolan och direkt vidare till träningen, är i en svacka med motivationen till skolarbetet, satt och började nästan gråta för jag kände mig så uppgiven till allt. Men är tacksam över att jag har min träning och gruppen jag tränar med, kommer alltid hem med ny energi och uppgivenheten är bortglöm, iallafall för stunden. Får tänka på det lilla och leva på de stunderna. Vet att jag brukar ha en svacka på våren då jag känner mig nere, så just nu väntar jag bara ut den och hoppas på att det blir bättre. Alla små problem blir så stora när man är det minsta nere, sommarjobb, framtid och livssituation – tankarna rullar lätt iväg…

Sofie: 

Jag är tyvärr en lite mer sporadisk bloggläsare nuförtiden, inte alls för att jag inte gillar din blogg (för det gör jag), utan för att jag upplever att jag egentligen mår bättre av att skippa sociala medier i stort. Jag blir lyckligare och mer nöjd med mitt liv när jag (i viss mån undermedvetet) låter bli att jämföra mig med andra. Även om jag på bra dagar ser det som inspiration så inser jag allt mer att det faktiskt bygger upp en inre stress..

Maria:

Har också sedan någon vecka tillbaka fått sätta stop för mitt tänkande kring mat och kropp, insåg att jag tänkt på framförallt mat ohälsosamt mycket de senaste åren och mått dåligt över mina val, räknat kalorier av och till men mått ännu sämre då. Försöker nu bara hitta en balans i kosten utan att lägga för mycket energi på det.

Emilia:

Har precis spenderat en stund på yogamattan för att varva ner efter en helt okej dag. Är just nu, och till och från, deprimerad med väldig ångest men denna dag har jag lyckats balansera bra! Har annars ångest för det mesta just nu…

Lina:

Jag tog en lapp och skrev med svart text ”vem är jag?”, skrev mitt namn i mitten och gjorde solstrålar ut till saker som beskriver mig idag. Det var en dyster självrannsakan men ack så viktig för på ett annat papper skrev jag i rosa ”vem vill jag vara?” och samma med mitt namn i mitten med solstrålar till egenskaper hur jag vill vara!

 

  1. Jag läser din blogg flera gånger i veckan. Efter att ha gjort en liten lapp och satt upp på mitt kontor med tips för en bättre arbetsmiljö som jag har hittat på din blogg, så hamnar allt som oftast ögonen på en punkt: Läs något kort som är inspirerande, blogg, artikel etc. Min grej är att gå in på din blogg och läsa <3 För det är det du är, inspirerande, peppande och kärleksfull.
    Jag fick diagnosen utmattningsdepression för snart 3 år sedan och har återkommit till vardagen som den är nu. För ett halvår sedan drabbades jag och min sambo av en stor kris och reaktionen på det blev värre än jag någonsin varit med om (förutom när jag var som mest sjuk). Nu när det värsta efter krisen har lagt sig och vardagen börjar någorlunda återgå till det normala så kommer symptom som ångest, tryck i bröstet, panik, trötthet smygandes när jag minst anar det. Det tar väldigt mycket energi och vissa dagar vill jag bara lägga mig ner på golvet och skrika. Jag orkar inte med det bara. Jag vill kunna gå in i en mataffär och handla utan att känna det som att jag håller på att svimma och få total panik. Jag vill kunna åka iväg med familjen över helgen och kunna njuta av att bara gå och lulla runt, äta och dricka gott utan att känna samma känsla som i mataffären. Vill slippa tanken jag kan få på morgonen innan jobbet om att idag är det möte, då kanske jag får panik, vad gör jag då?
    Jag vill bara vara.

    Tack för det du gör och skriver, det gör mer än du tror <3

  2. Åh, du lyfte fram min kommentar om min kamp tillbaka! Otroligt fint inlägg, blir så glad när du inkluderar läsares ord i dina inlägg, bloggen blir mer ett välkomnande forum då, och det behövs sådana forum! Att känna peppen från alla är väldigt stärkande under dagar där jag själv inte orkar vara så stark. Tack för att du gör det här. Tack för att du finns. <3

  3. Hej Fia! Jag har en fråga som jag verkligen hoppas du svarar på! Den är så enkel som ”Hur ser du på feminism och hur viktig (för självklart är den viktig) tycker du den är?”

  4. Vad fint!
    Idag har jag en trött dag, trött är verkligen ordet. Förlamande trötthet som jag inte kan ta mig ur! Började dagen med en timmas träning, tanken var att jag skulle köra något mer efter jobbet men det går verkligen inte. Jag vill bara hem och sova!! Frustrerande, men kroppen kanske kräver vila? Känner mig mest lat dock… trots att jag igentligen vet att jag är långt ifrån lat!

    1. Kanske försöker kroppen säga att den behöver lite vila och återhämtning? Ta hand om dig och glöm inte att lyssna på kroppen! Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..