STOCKHOLM

Känner en sådan tomhet och har svårt att uttrycka mig. Fascineras över att en del verkar kunna släppa och leva prick som vanligt nästan direkt. Jag har inte den förmågan. Vill knappt träffa folk, vill prata om det som hänt, få ta del av information, lyssna på nyheterna och försöka förstå att det faktiskt hände.

Jag var inne i jobbet när min vän skrev och frågade om jag var ok. Sedan följde timmar av att få kontakt med alla man känner och få bekräftat att vi är okej. Jag hoppas innerligt att alla era nära och kära är okej.

Det som hänt är så fruktansvärt. Och ändå verkar ingen förvånad. Såklart, vi visste ju att sådant här händer och att det kommer att hända igen. Och vi sörjer med alla som förlorade någon, blev skadade eller tvingades uppleva det på plats.

Och förhoppningsvis så står vi lite starkare tillsammans. Vi måste stå tillsammans och inte låta den här ondskan vinna.

  1. E skriver:

    Alla hanterar tunga saker på olika sätt. Bara för att en del kanske gör det på ett annat sätt betyder det inte att man har släppt det. Ibland syns inte sorg på utsidan. Vissa kanske hanterar sorgen genom att just försöka göra vanliga saker, kanske extra viktigt för de som faktiskt var där när det hände eller känner någon som var. Andra behöver stillhet och ro för tankarna. Tycker man ska vara lite försiktig med att göra det till en tävling om vem som är ledsnast. Förstår att det säkert inte var din avsikt men effekten blir lite så när du skriver som du gör.

    1. ptfia skriver:

      Håller helt med om att alla hanterar det olika. Tolkningen om tävling får stå för dig.

  2. Tyvärr blev dom flesta av oss inte ens chockade, detta var väntat… Hade dock hoppats in i det längsta att det inte skulle ske!

    1. ptfia skriver:

      Ja, tyvärr så är det väl så.

  3. Jen skriver:

    Igår dog 16000 barn 0-5 år i svält, malaria, diarre och dyl, och 13000 av diabetes. För några dagar sen dog och skadades hundratals av hemsk gas i Syrien samtidigt dog 7 barn i en bussolycka och många skadades allvarligt.

    Döden är runt oss hela tiden. Nära och på håll. Vi får påminnas om att det trots allt ”bara” var 3 som omkommit i terrordåd i sverige senaste SJU åren. Men det är självklart 3 för många.

    Det enda rätta är att gå vidare och sprida ännu mer kärlek och glädje, påminnas om att livet är kort. Och lägga in en högre växel i att hjälpa de som kallar terrordåd för sin vardag, minska konsumtion av skräpmat och socker som leder till diabetes och cancer..

    Det är hemskt, men jag önskar det gav oss en påminnelse till omvärlden, de som kallar detta sin vardag. Det här var en droppe i havet det som hände Stockholm, och det är fantastiskt att vi står enade, starka tillsammans. Men jag bara önskar vi i detta som sagt riktade uppmärksamheten till de som kallar detta sin vardag..

    (Självklart förstår jag dock de anhöriga till de som gick bort att de sörjer. Men vi som har våra kvar, det är vi som borde rikta vår uppmärksamhet nationellt)

    1. ptfia skriver:

      Det du skriver är helt sant såklart. Det blir väl mer verkligt och skrämmande när det kommer så nära. Och en påminnelse om just det skriver, att det här händer hela tiden.

  4. Emely skriver:

    Finner inga ord, det är bara så fruktansvärt hemskt det som hänt… Så svårt att förstå att det har hänt här i trygga Sverige… Men mitt i allt det hemska kan jag inte låta bli att bli lite varm i hjärtat när jag tänker på alla fina människor som verkligen ställde upp för varandra, som kämpade för varandras liv och som öppet och varmt öppnade upp sina hem för dem som inte hade någon stans att ta vägen. Det är bevis på att det fortfarande finns hopp och jag är övertygad om att kärleken kommer segra. Vi måste bara fortsätta tro på en värld utan krig och full med kärlek, och på vägen dit hålla varandras händer när det blir svårt, precis så som Stockholm gjorde igår♥

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..