ORDBAJS 134927

Är så förbaskat glad över den här påskledigheten. Fick umgås med många i familjen, sova många timmar, vara ett dygn i sommarstugan, bli ompysslad av mor och far och gå en daglig promenad. Sådant som är så avkopplande att allt i vardagen känns väldigt långt borta.

Min kropp sög tydligen åt sig det här med att sova extra många timmar – så svårt det var att kliva ur sängen imorse.

I övrigt så känner jag mig aningens slö i tanken och hoppas att kraften ska återvända snart. Våren är ju alltid svår för sådana som mig och i år har den vart extra krävande av olika anledningar.

Känner mig lite stressad över att vi snart är inne i maj. Hur kan det här året gå så förbaskat fort? Prestationsångesten ligger nära till hands och jag har hamnat i en svacka där en liten röst talar om för mig hur lite jag gör, hur kasst det går och att alla andra är så mycket bättre.

Samtidigt så känner jag inte att jag alltid måste vara aktuell, sträva efter att vara bäst eller synas mest. Jag gillar ju att göra sådant som ger energi, oavsett om det förknippas med någon typ av framgång eller ej. Vilsenheten som kommer över en ibland. Känner ni er vilsna ibland?

Ska packa ihop och cykla till kontoret nu. Att komma ut i friska luften brukar göra att huvudet känns lite lättare att bära.

En bild från en av alla omgångar Ticket to ride vi har spelat i påsk. Älskar detta spelet!

 

  1. Nina skriver:

    Vilsen ibland? Absolut. Det kan komma som en kalldusch, även när jag känner att allt är bra. Lite så har det varit i vinter, jag har absolut inget att vara vilsen i eller rent generellt orolig och trött över, men ändå har det varit som att leva i sirap. Sen är nog inte vårvintern och våren så himla härlig alltid, det är en betydligt jobbigare omställning än den som sker mellan sommaren och hösten. Det gör ont när knoppar brister heter det ju 🙂
    Keep up ♥

  2. Tess skriver:

    Stressen över att året går fort känner jag också. Har bara någon månad kvar innan det är sommarpaus i min utbildning och jag har massor kvar att göra samtidigt som jag jobbar. Känner att jag gjort för lite och stressad över hur mycket som är kvar. Känns aldrig som att det jag gör är tillräckligt varken i skolan eller jobbet. Jag vet att jag gör mycket och att det är mer än tillräckligt men stressen och ångesten finns ändå där. Är så fruktansvärt trött och längtar verkligen efter semester men den är inte förrän slutet på sommaren så långt dit ändå trots att året skyndar på. Blev långt detta. Ska ta några djupa andetag och försöka fokusera och läsa några kapitel till i min kursbok.

    1. ptfia skriver:

      Låter tufft men fint att ge sig några djupa andetag mitt i allt. Ta hand om dig! Kram!

  3. Frida skriver:

    Efter en underbar ledighet kom idag en dag med betong i skorna. Jag hasar fram på jobbet och får inget gjort av det jag borde. Kroppen är trött efter mycket trädgårdsarbete (som dock var underbart att få tid till under påskledigheten) och hjärnan är seg som kola, som att den istället skriker efter mer vila istället för prestationsinriktade uppgifter som ska och måste lösas på arbetet. Hade nog egentligen behövt gå hem lite tidigare för att få en timmes vila innan det är dags för en social tillställning ikväll, men har lovat att stanna på jobbet till 16.30. Försöker vara snäll mot mig själv och låta det vara som det är idag.
    Kramar till dig och tack för att du finns med dina visa ord <3

  4. Jag förstår vad du menar. Jag är själv i en ganska ordentlig svacka där jag ständigt upprepar för mig själv hur lite jag gör och hur dålig jag är. Jag har varit sjuk i depression väldigt länge och jag har även en utmattning med mig som gör att jag inte orkar någonting vilket är fruktansvärt. ALLT tar slut på den lilla energin jag har, inte ens saker som borde ge mig mer energi fungerar. Jag måste hela tiden plocka bort saker för att orka med och då har jag inte ens mycket saker att ta bort. Det är frustrerande att hela tiden försöka göra saker för att komma ur svackan, men i stället bli allt sämre av det. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska komma ur det här utan det känns omöjligt. Jag är energilös hela tiden och det går ju inte att vila sig bort från det här.

    Kram till dig

    1. ptfia skriver:

      Tack för att du delar med dig! Har du någon eller några runt dig du kanske kan få ta upp dessa tankar och känslor med? Kram till dig! <3

  5. Sanna skriver:

    Du duger precis som du är och är en stor förebild
    Jämfört med så många andra som bara visar ”en glammig vardag”. Du är fantastisk!

Lämna ett svar till Tess Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..