TACK RÄCKER INTE TILL

Ja, vart börjar man? Både jag och Kim är helt överväldigade av alla gratulationer, kärleksfulla ord och glädje. Att skriva tusen miljoner tack tack tack tack tack känns knappast tillräckligt. Vi är så glada och tacksamma. Och det känns som en befrielse att det inte längre är vår hemlighet. Eller ja, inte bara vår eftersom vänner och familj vetat om det länge.

pt-fia-gravid

Det är så många inlägg jag vill skriva men vi börjar såhär. Mitt mående började vända i torsdags och jag känner mig lite starkare för varje dag som går. Hela graviditeten har hittills fungerat bra men samtidigt vart krävande då jag gick från att sova både förmiddag och eftermiddag, slockna på kvällarna, vara äcklad av nästan prick all mat, ständigt illamående utan att kräkas (och kanske lätta det för stunden) till en osannolik trötthet som visades sig vara järnbrist.

Alltså, allt helt normalt och ändå skitjobbigt när man ska försöka fungera som människa och få något gjort på jobbet.

Järnbristen och måendet som kom med den har nog ändå varit värst hittills. I och med den blev jag nedstämd och hade svårt att ta mig ur sängen på morgonen. Det var som att livsgnistan, personligheten, energin och typ allt som får en att fungera som människa rann ut tillsammans med järnet.

Hur har ni upplevt järnbrist?

Nu verkar det som sagt som att det börjar fyllas på igen för nu börjar jag känna igen mig själv, förutom att mitt normalläge är ständigt trött nu för tiden. Och jag känner bebisen i magen! Redan för någon vecka sedan kände jag ett lätt fladder som jag först trodde var tarmarna eller en potentiell fis men insåg att det KAN vara något (någon) annat.

Samma fladder har sedan återkommit allt oftare de senaste två veckorna, absolut inte varje dag men med jämna mellanrum. Främst på kvällarna när jag ligger och läser.

Åhja, får hejda mig här. Som sagt, tusen tusen tack för alla gratulationer! ♥ Och så roligt att så många av er är gravida i samma eller liknande veckor!

 

  1. Mimmi skriver:

    Stort grattis Fia ❤
    Jag blev själv mamma till en liten flicka i slutet av december. Jag hade järnbrist genom nästan hela min graviditet, åt järntabletter och leverpastej och spenat i mängder men låg ändå ganska lågt i värde hela tiden. Fick alltid vila en stund på lunchen under arbetsdagarna och somnade ibland så tidigt som 19.30 på kvällarna.
    Bästa rådet jag kan ge dig har du nog redan koll på, med din medvetenhet 😊 Men vila mycket och ät det du gillar 💕 Och njut av graviditeten, den är över fortare än man tror!
    Att få barn är tufft men också helt fantastiskt!

    Kram Mimmi, 24

  2. Ulrika skriver:

    Åh, vad jag ser fram emot att följa din blogg i detta! Jag är ganska precis en vecka efter dig verkar det som. Mådde precis som du i början, men inte på grund av låga järnvärden utan en rubbning i sköldkörteln. Nu känns det som att livet kommit tillbaka!

  3. Sara skriver:

    Hade järnbrist för ganska många år sedan (inte vid graviditet dock) men kommer ihåg att det var hemskt. Kände mig både lite nere och ständigt trött. Minns speciellt att lektionerna var en pina då jag helt seriöst somnade sittandes flera gånger och inte kunde hålla mig vaken. En befrielse att få börja äta järntillskott så ens vanliga person kom tillbaka 🙂
    Återigen ett stort grattis till graviditeten och hopps du snart känner dig piggare 😊

  4. Sandra skriver:

    Grattis. SÅ kul!! Gick själv in i vecka 20 igår😀

    1. ptfia skriver:

      Tack och detsamma till dig! <3

  5. Anna skriver:

    Åh så kul! Stort grattis!! Jag väntar själv mitt första barn och går in i vecka 22 imorgon. Känns superspännande! 🙂 Kram

    1. ptfia skriver:

      Åh, spännande!! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..