VARFÖR BLEV JAG UTBRÄND?

Jag pratade nyligen med en journalist från Expressen om utmattning och utbrändhet och fick frågan om hur det kommer sig att jag blev utbränd. Det är en återkommande fråga som såklart är helt relevant och viktig att ställa.

Varför blev jag egentligen utbränd? En fråga som jag försökt svara på så många gånger att jag tappat räkningen. Varför blev jag utbränd, sjuk, utmattad. Varför?

Jag valde länge att svara att det berodde på den psykiska misshandel jag utsattes för som 19 åring. Efter studenten flyttade jag till Washington DC i USA för att leva den ”amerikanska drömmen” och jobba som au pair. Den bubblan sprack ganska snabbt när min värdmamma började bryta ner mig mentalt. Efter att ha försökt överleva (läs: bitit ihop och accepterat misshandeln) i 9 månader så avbröt jag tillslut och tog mig hem.

Väl hemma så stängde jag av allt och bakade in mitt trauma långt inom mig själv. Redo att glömma.

Istället för att bearbeta det som hänt så började jag att jobba hårt. Väldigt hårt. De kommande åren hade jag extrajobb ihop med heltidsjobb och pluggade samtidigt som heltidsjobb och extrajobb. Ett annat enkelt svar på frågan om varför jag blev utbränd är att jag jobbade otroligt hårt med minimal återhämtning och vila i flera års tid.

Tillslut säger kroppen ifrån och stänger ner. 

Men inget av dessa svar är såklart helt korrekt eller tillräckligt. Inte ens såhär i ett relativt långt blogginlägg kan jag ge ett helt utförligt svar på varför jag blev sjuk.

Men idag vet jag att det är en kombination av trasig självkänsla, den psykiska misshandeln, min oförmåga att respektera mig själv, det faktum att jag inte kunde sätta gränser och lät folk kliva rakt över mig, den tunga arbetsbelastningen i kombination med minimal återhämtning, min konflikträdsla och att jag alltid tillät alla andra styra mig. Och lite annat.

Det tog lång tid innan jag förstod det här. I många år, även efter sjukskrivning, rehab, identitetskriser och terapi, så valde jag att skylla allt på de två första svaren. Men jag vet ju att det var något i mig som fattades när jag hamnade i en situation som urartade till psykisk misshandel. Hade jag vart bättre rustad och tryggare i mig själv så hade jag aldrig accepterat det och låtit det hända. Alltså var misshandeln egentligen bara ett symtom på något större som var trasigt inom mig.

Och ja, varför jag och många andra blir sjuka i utmattning? Det går aldrig att ge ett enkelt svar på den frågan. Och ibland så vet vi inte själva än och ibland så orkar vi inte ge hela svaret för att det är att blotta sig själv själv och sina svagheter på ett fruktansvärt obehagligt sätt.

 

  1. Tack för din ärlighet, ödmjukhet och öppenhet! Jag älskar när du skriver så här ”naket”! <3

  2. Tusen tack för att du delar med dig av dina kloka tankar. Jag har själv drabbats av utmattningsreaktion och har flera nära vänner som är eller har varit sjukskrivna för stress och utmattning. Det är så fruktansvärt sorgligt. När jag börjar tvivla på mig själv och ifrågasätter varför jag inte klarade av det som ”alla andra verkar klara av” påminner jag mig själv om det som den indiska filosofen Jiddu Krishnamurti säger så bra:

    ”det är inget mått på god hälsa att vara väl anpassad till ett i grunden sjukt samhälle”.

  3. Wow. Detta är nog den bästa text du skrivit, iallafall för mig. Träffar rakt i magen. Jag känner så oerhört mycket igen mig. Så viktigt att du pratar om detta. Att våga erkänna sina svaga, mörka, destruktiva sidor är så starkt men framförallt ärligt, vilket är det viktigaste. Vi borde alla börja vara mer ärliga, mot varandra och mot oss själva. Tack för en jätteviktig blogg.

  4. Tack för att du skriver om det här och annat viktigt Sofia! Du är en förebild för mig och jag kan relatera mycket till det du skriver.

    Jag har insett att jag länge varit på väg mot någon sorts utmattning men tack vare dig och andra som lyfter ämnet lyckas jag (förhoppningsvis) bromsa i tid. Stort tack för det.

    Jag tycker personlighetstester är kul och eftersom jag kan identifiera mig så mycket med nästan allt du skriver funderar jag på om du också är INFJ (Myer-Briggs-testet). Hursomhelst tycker jag att dina personliga och personlighetsrelterade inlägg är de allra bästa.
    P.s. Podcasten omänskligt är en ny favorit.
    Kram!

  5. Allt det där låter som jag för tillfället. Det känns som att jag är medveten om allt men att blotta mig och våga säga allt som ger mig ångest känns så oövervinnerligt och fruktansvärt jobbigt. De gångerna jag bara sagt lite av allting känns det som jag ställer mig naken på en scen inför tusen människor. Dock är det väldigt skönt efteråt så jag försöker ta det steg för steg.

    Tycker det är så skönt att veta då att du ”kom ur” det. Det ger mig hopp, så tack för att du delar med dig. Tack!

  6. Känner så igen mig – KRAM. När folk frågar vet jag inte vad jag ska ge för svar, finns det ens något riktigt svar. Förmodligen men inget svar någon annan än jag själv kommer förstå.

  7. Håller med Nathalie. Det är så modigt av dig att våga både se de sakerna i dig själv och att berätta det för oss. Det är sådant som gör att jag hela tiden återkommer till din blogg, där finns något utöver bara ord och bild.

  8. Men att du orkar blotta dig och visa dina svagheter är anledningen till att du och din blogg är så fantastisk! 💕

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..