ORDBAJS FRÅN SOMMARSTUGAN

Såhär några dagar in i semestern så börjar det kännas i kroppen. En trötthet och lunk smyger sig på och utan att det riktigt märks så slutar en att reflektera över tiden och vilken dag det är. Dagarna flyter på och vi gör inte så mycket – eller rättare sagt så gör vi ungefär det som vi alltid gör när vi är här i sommarstugan. Fikar, går morgonpromenaden, vilar i solen, spelar spel igen och igen, tränar, läser, umgås, spejar ut över sjön och ja, äter saker.

Jag vet inte om det är något ovanligt men jag bär på en hel hög med tankar som drabbar mig med jämna mellanrum.

Om livet som förälder. Om hur vi ska få ihop vår nya vardag med mitt jobb som aldrig går att stänga av och logga ut helt från. Om att orka fortsätta ta sig framåt i karriären. Om prestationsångest. Om hur jag vill vara som mamma. Om livet i stort och i smått. De senaste dagarna har jag sneglat mycket på mina duktiga kollegor i bloggbranschen och känt mig liten.

Får påminna mig om att det är semester, sommar och att det är meningen att jag mentalt ska checka ut från bloggbubblan. Och att det jag gör räcker. Men ibland snärjer sig en liten elak tanke fast och suger energi, tanken om att jag inte längre räcker till.

Att det som vart mitt jobb och trygghet så länge inte kommer att räcka längre. Att jag är passé. Jag försöker tala mig själv till rätta och förklara för den där elakingen att det inte är läge.

pt-fia-sofia-stahl-1-34

Nu behöver jag samla kraft och få pausa allt – även prestationsångesten och känslan av otillräcklighet.

 

  1. Ida skriver:

    Skulle jag bara få välja en blogg att få läsa för resten av mitt liv så hade det varit din. Din blogg är den jag alltid återvänder till när jag behöver få tänka, eller sluta tänka, eller behöver något som drar ner mig på jorden och påminner mig om vad som egentligen är viktigt.
    Du är viktig. Jag har en tendens att tänka elaka tankar om mig själv rätt ofta, men du och din blogg gör mig klokare, och får mig att vilja vara snällare mot mig själv. Jag är sämst på att kommentera och berätta sånt, men det är viktigt att du vet om det 🙂
    Kram

  2. När du skriver att du inte längre räcker till – då tänker jag att det är precis tvärtom. Att du är en av de få, inom din bransch, som faktiskt räcker till. Just för att du förmedlar så mycket mer än det många andra gör. Du förmedlar hälsa, och med det menar jag att du förmedlar hälsa i ett helhetsperspektiv. Här på din blogg får jag aldrig ångest. Här får jag bara inspiration. Och en känsla av att jag räcker till, och att det är ok att leva. Leva utan förmaningar och regler. Det är inte många andra hälsoprofiler som lyckas med det. Jag kan faktiskt inte komma på en enda.

  3. Ann skriver:

    Kära Sofia♥️ Du är mycket viktig och dina ord är väldigt värdefulla att läsa. Sluta aldrig att vara någon annan än dig själv! Sluta aldrig med din gåva att skriva, Du gör skillnad för alla Oss följare. Dina ord är mycket värdefulla oavsett om dem läses i dur eller moll. 🥊 You Go girl 💪 Vi kanske träffas en dag , företagskvinnor emellan.

  4. Elin skriver:

    Jobbig känsla! Ibland blir man ju så himla liten! Jag vill skriva att jag får en känsla för att vilja åka till dig, ta ett grabba-tag om din axlar och skaka om och säga: NEJ-sluta aldrig med det du gör!!! Det senaste poddavsnittet var helt fantastiskt. Ni säger saker som gör att jag får nya perspektiv både på mig själv och mitt jobb (kurator). Den bild av hälsa som du förmedlar kommer aldrig gå ur tiden eftersom den är det enda rätta som håller i längden. Därför ger du så mycket till så många. Även om du skulle sluta blogga och jobba på det sätt du gör nu så-SNÄLLA- fortsätt med dina perspektiv. Du är fantastisk! Hoppas jag kunde övertala dig lite 😊

  5. Kossa skriver:

    Det är nog många som känner igen dina tankar och känslor. Som så ofta sätter du ord på det många av oss ”lider” utav i tysthet, för oss själva. Just därför (bland annat förstås) är din blogg så relevant. Vi har alla upp- och nedgångar, precis som du. Det du gör är att du hjälper även oss att lyfta blicken och inse vad av våra tankar som är rimliga eller inte. Överallt kan vi se och läsa så mycket prestationinriktad smörja och det är klar vi påverkas på ett negativt sätt, vi är inga superhjältar. Men här och där hittar vi också smultronställen som bygger på våra superhjältekrafter – som din blogg som får oss att andas och tillåta oss vara oss själva. Tack! På riktigt. Tack.

Lämna ett svar till Elin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..