NU MÅSTE VI PRATA OM BAJS

Jag och en vän började prata om bajs häromdagen. Och jag insåg ännu en gång hur otroligt tabubelagt det här fortfarande är. Bara att skriva – eller säga – ordet bajs är kanske inte helt självklart. Ofta så pratar vi om att vi har ”problem med magen” eller att vi ska göra ”nummer två”. Sällan är det själva bajset eller bajsandet som får breda ut sig.

Jag kan berätta om den där gången då jag bajsade på mig i vuxen ålder. Jag och en vän var i Thailand och fick ett släng av den berömda ”thailandsmagen”, alltså någon typ av magbacill som plågade oss några dagar. Som tur var så gav den med sig och tarmarna började hitta tillbaka till vanliga rutiner och bajseriet stabiliserades.

Så en bit in på semestern så skulle vi lyxa till det med kaffe på Starbucks, lite för att fira att våra magar nu var återställda igen. Jag beställde glatt in en stor latte för att gå loss lite extra och njöt av varje klunk. Min mage verkade också gå igång på den där ljuvliga kombinationen av varmt kaffe och skummad mjölk, för på mindre än en minut så ändrades allt. Jag blev helt kallsvettig, fick panikkänslor och fick ett enda fokus i blicken: toalett!

Av någon anledning som jag inte minns så tog jag inte toaletten på Starbucks utan började kubba mot vårt hotell som låg runt hörnet. Gångstilen avslöjade säkerligen paniksituationen och jag hann … fram till rummet när kroppen slappnade av, som man ju gör för nu är målet (toaletten, befrielsen) är så nära. Så samtidigt som jag desperat famlade med nyckeln så bajsade jag på mig.

Jag vill lyfta det här för att vi helt enkelt behöver prata mer om bajs.

» Skolor sätter in musik på toaletterna för att eleverna inte vågar bajsa eller använda toaletten om det hörs.
» Någon berättade om ett barn som blev kraftigt förstoppat för att hennes familj sa att mamman bajsade rosa blommor som luktade gott – när barnet insåg att hon inte gjorde det så vågade hon inte bajsa mer, vilket fick allvarliga konsekvenser.
» Min vän berättade att samtliga kvinnor på hennes arbetsplats inte vill/vågar bajsa på kontoret så de går till närliggande caféer, gym, offentliga toaletter under arbetsdagen för att bajsa.

DET ÄR SJUKT.

Se det här som ett inlägg där vi diskuterar och delar med oss om det mesta som har med bajs och bajsande att göra. Kanske kan ni bidra med erfarenheter, svara på varandra kommentarer om ni har tips eller känner igen er och dela med er av era tankar i ämnet.

Så, allt ni vill bidra med gör det här lite lättare att prata om!

 

  1. Ebba skriver:

    Så himla skönt att det inte är bara jag som vill prata om bajs! Jag o mamma o pappa kan såklart prata öppet om bajs, men när jag försöker med andra en min släkt blir de äcklade. Jag har ibs så det är ett viktigt ämne för mig, jag måste hålla koll på mitt bajs o ätande så jag mår bra. Jag har inte direkt fått nån hjälp men när läkaren ringde o skulle för prata med mig inför besöket, så när jag nämnde ordet bajs så ändrade han det till nån konstigt läkar term! Hur svårt ska det va att säga bajs/bajsa när man är docktor!? När till o med inte min mag docktor vill prata om bajs är det illa alltså. Vi pratar ju hur mycket som helst om mens o det är ju bra! Men att bajsa är naturligt för alla kön så fler kan relatera med symtom o så. O även fast jag vill prata om det så kan jag bara bajsa på vissa ställen, den lilla toan hos pappa o mormor och de ända toaletten hos mamma o farmor o farfar. Det är de ända toaorna jag kan bajsa på, det är sjukt löjligt!:( gud så skönt att få ut sig allt det här alltså!:)

  2. Hulda skriver:

    Det är skönt att bajsa efter man druckit kaffe och så. Jag brukar bajsa som en kamel flera gånger om dagen. Jag vet inte om ni gör det. Men dem har sånt där jättegott kaffe på mitt lokala ica. Och man kan bara dricka lite grann för annars måste man gå på toaletten en gång i kvarten. Min vännina brukar också dricka det men hennes man tycker inte om hennes fisar som kommer då.

  3. Ebba skriver:

    Alltså TACK (!!!!!!!!!!!!) för att du tar upp detta ämne. Seriöst första gången jag ser någon göra det på ett liknande forum. Tack tack tack. Så fint och hemskt och BRA att få läsa allas olika upplevelser och tankar.

  4. Andrea skriver:

    Bajsrutiner och maghälsa är något som min familj, pojkvän och närmaste vänner har väldigt lätt att prata om. Detta är något som jag är tacksam över. Tror det beror på hur mycket vi insett att magens status påverkar hur vi mår. Om våra magar inte mår bra så mår inte vi heller bra! Naturligtvis bör man känna av situationen i mer offentliga sammanhang när sådana här ämnen kan ventileras, men annars ska det inte vara så jäkla genant – det är ju naturligt och så viktigt! Var det inte kineserna som sade att ”själen sitter i magen”? Låter logiskt tycker jag! 🙂

  5. Isabel skriver:

    Jag har också tänkt på detta! När jag reste nu med en kompis i tre månader blev vi bästa kompisar, och då menar jag verkligen BÄSTA kompisar! Vi bajsade samtidigt (typ), pratade bajs och kollade på vårt bajs (thailandsmagen).. Och det var så befriande! När jag kom hem och mitt öppna ”beteende” angående bajs satt kvar med andra kompisar blev det först stelt. MEN, efter resonerande, har jag bestämt att jag inte tänker ändra just detta ”öppna beteende”. Det är NORMALT allt bajsa. Jag vill inte att det ska vara tambu, och försöker titt som tätt prata om det. Ibland pratar jag och min resekompis om just vårt bajs. Det är härligt, och ganska befriande! Tack för att du lyfter samtalsämnet, mycket klokt!
    Kram!

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..