JAG ÄR I TYSTNADEN IGEN!

Ni som hängt med ett tag känner till min problematiska relation till det här med tystnad. Jag mår så fantastiskt bra av tystnad – och har så svårt att vara i den när jag mår dåligt. Så fort jag är ångestriden, har en svacka i livet eller när jag var sjuk så blir den skrämmande och för påfrestande.

Jag har skrivit mer om det HÄR och HÄR.

Innan sommaren så tappade jag tystnaden igen. Pluggade in hörlurarna med ljud och distraktion så snart jag klev utanför dörren oavsett om det var för en promenad eller färdvägen till jobbet. Det var helt enkelt för obekvämt att vara i tystnaden så jag undvek den så gott jag kunde, orkade inte riktigt.

Men efter semestern så har jag hittat tillbaka! Nu har jag aldrig hörlurarna i och är trygg i tystnaden igen. Det är så intressant hur en sådan liten grej direkt avslöjar något om mitt mående. Nu vilar jag i tystnaden igen, den är läkande.

pt-fia-tystnad_-3
pt-fia-tystnad-a

Jag vet att vi har pratat om det här många gånger tidigare, men hur ser er relation till tystnaden ut just nu? Kan ni lära något om ert mående genom ert beteende kring tystnad?

 

  1. Annelie skriver:

    Vilket träffande inlägg. Din text fick mig att inse att jag är precis likadan. Just nu är jag inne i en plugga in i öronen fas. Men vet att jag mår bättre när jag inte gör det. Behöver egentligen höra naturen för att må bra! Tack och kram

  2. Jag älskar tystnad! Jag fick en hörselsjukdom (Meniéres sjukdom) för några år sen och tvingades till flera månaders tystnad den hösten. Hade hörselkåpor/öronproppar så fort jag gick utanför dörren, pratade inte i telefon, viskade med mina vänner när vi umgicks. Det var otroligt ångestframkallade först, speciellt eftersom det låg sjukdom i botten och mycket osäkerhet kring hur min ljudkänslighet skulle utvecklas. Men, jag lärde mig också att bli vän med tystnaden, och det är jag himla tacksam för ändå. Nuförtiden vet jag inget bättre än en tyst lägenhet eller suset från naturen. Lyssnar nästan aldrig på musik längre, vilket på sätt o vis är tråkigt hehe, har aldrig tvn på i bakgrunden osv. Det blev ju ett extremt sätt att lära sig på men jag uppskattar verkligen att kunna hämta energi i det tysta lugnet 🙂

    1. ptfia skriver:

      Tack för att du delar med dig av din historia och verklighet! <3

  3. Sara skriver:

    Oj vad jag känner igen mig i det där.. vad fint att du har hittat tillbaka till tystnaden!

  4. Johanna skriver:

    Ser på dig på SVT Nyhetsmorgon just nu, vad grym du är! Så naturlig och avslappnad framför kameran, så vacker också!

    1. ptfia skriver:

      Men tack, det värmer så att höra! <3

  5. Fanny skriver:

    Avskyr att vara ensam, för att det är tyst, och alla dumma tankar letar sig fram. Förut älskade jag att vara ensam, jag hade kontroll och kunde göra vad jag ville. Men nu har jag alltid på radio eller tv när jag är hemma och får panik om jag har en ledig dag ensam och inget planerat. Om jag har lediga dagar utan att min sambo är hemma får jag ångest. Saknar min sköna ensamhet och mitt egna sällskap.

    1. ptfia skriver:

      Finns det någon du kan lufta dessa tankar och känslor med? Ta hand om dig! <3

    1. Maria skriver:

      Har du provat att ha djur? Jag gick från att vara en person som tyckte om tystnad och att umgås med mig själv till att inte kunna slappna av när min man jobbade och jag var ensam hemma. Sen var jag hundvakt åt en kompis och den där obehagskänslan försvann helt och hållet och jag trivdes att vara ”ensam” hemma igen. Nu har vi en katt (som faktiskt beter sig mer som en hund 🙂 ) och jag är mig själv igen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..