DET HÄR MED ATT VARA KONFLIKTRÄDD

Jag har alltid varit konflikträdd, vilket inneburit att jag lagt mycket energi på att undvika potentiella konflikter, låtit bli att ifrågasätta saker och inte alltid sagt vad jag tycker. Säkert ett ganska klassiskt beteende.

Det här har jag jobbat mycket på de senaste åren och jag upplever att det har blivit betydligt bättre.

Inte så att det är helt borta, det finns fortfarande några personer som jag helst undviker att ifrågasätta eller ge kritik till, men det har blivit så pass mycket bättre att jag i regel inte är konflikträdd, men att det finns några få undantag kvar.

Men något som stör mig enormt är att jag fortfarande kan låta en del komma undan med dåligt beteende. Jag tar fortfarande mycket ansvar för hur andra beter sig. Är någon otrevlig så blir jag extra trevlig tillbaka, som för att kompensera eller försöka få den otrevliga personen att bli trevligare?

Och jag vet inte hur många gånger jag genom åren bara acceptera och blivit ledsen när någon vart elak, nedlåtande, nedvärderande, otrevlig etc – istället för att säga ifrån, markera, fråga vad fan hen håller på med eller ens funderat på om det personen sagt är okej/relevant/fakta/något att ta till sig.

pt-fia

Det här stör mig något enormt och jag försöker verkligen att ändra beteendet här. Nu speglar jag personen istället. Har någon en otrevlig ton i ett sms/telefon/mail, så svarar jag med samma ton istället för att vara så jädra trevlig och glad tillbaka. När någon säger något otrevligt, beter sig illa så övar jag på att fråga ”hur menar du nu?”.

Och är det något som gör mig arg så är det just när folk beter sig illa och kommer undan med det – och det är ju precis det jag gör när jag inte markerar, ifrågasätter eller säger ifrån.

Är ni konflikträdda? Hur hanterar ni dåligt beteende? Sitter ni inne på några tips eller har någon strategi som hjälpt er – dela gärna med er!

 

  1. Annafia skriver:

    Jag har inte sett mig som konflikträdd tidigare, men har fått upp ögonen för det sen jag flyttade ihop med min sambo. Känner sorgligt nog igen mig i A:s kommentar men i mitt fall var det min pappa som blåste upp alla konflikter så fort jag stod upp för mig själv och sa ifrån. Därför tror jag att det kommer ta slut om jag konfronterar min pojkvän med nåt eller uttrycker negativa känslor. Det blir ohållbart förstås eftersom jag då bara går och håller saker för mig själv, men jag har som tur är en förstående pojkvän som vet att detta är nåt jag jobbar på. Mobbningen i skolan har också satt sina spår då jag har lätt för att ta saker personligt, men där får jag också jobba på att inse att de människor jag har runt mig idag inte är de jag hade i min klass för 20 år sen…

  2. Nette skriver:

    Som flera har skrivit redan så behöver det inte vara dåligt att bemöta en otrevlig person på ett trevligt sätt. Det beror nog på vilket sätt hen är otrevlig. I många fall kan man vända situationen genom att svara trevligt, men inte alltid såklart.

    Jag är också konflikträdd och övar på att våga säga ifrån. Ofta visar det sig att jag har målat upp en potentiell konflikt som inte fanns. Typ får ont i magen av att ringa upp en kund som inte har betalat sin faktura. I 10 fall av 10 har jag fått ett trevligt bemötande av den jag ringer. Lik förbaskat tycker jag att det är skitjobbigt för jag är rädd att dom ska bli arga.

  3. Sara skriver:

    Jag vet inte om jag tycker det är en bra strategi att vara otrevlig tillbaka. Självklart beror det på sammanhang men man vet ju aldrig vad motparten har i sitt bagage. I längden vinner man nog på att vara schysst och trevlig samtidigt som man såklart måste behålla sin integritet och säga ifrån när det behövs. Om jag ska gå till mig själv så är jag extremt känslig och känner av minsta lilla negativa energi, och även om det inte behöver vara direkt riktat till mig så blir min reaktion kraftig inombords. Så jag måste istället jobba på att hitta verktyg för att skydda mig själv så att jag inte går igång på minsta lilla.

  4. Jessica skriver:

    Jag känner att om jag är otrevlig tillbaks så har ju den där otrevliga fått komma åt mig förpersonligen så känner jag mig inte bättre efter att ha svarat otrevligt. Om en person alltid är otrevlig skulle jag se till att inte ha mer att göra med personen. I annat fall så tänker jag at jag inte vet något om varför den här personen uppenbarligen är ur balans idag. Vad som helst kan ha hänt som jag inte har någon aning om. Så jag tänker att det bästa jag kan ge den personen idag är ett leende och en trevlig ton. Men det är skillnad på en otrevlig ton och att verkligen bete sig illa. Vissa saker finns det inga ursäkter för.

  5. Mia skriver:

    Hejsan!
    Hur människor beter sig mot en har ju sällan med en själv att göra, utan med dem självaoch deras mående. Som högkänslig suger jag lätt in omvärlden utan nåt filter och vänder allt, särskilt det negativa, mot mig. Det gör mig såklart helt utmattad och väldigt ledsen.
    I ditt fall handlar det kanske om att nån varit rent oförskämd mot dig specifikt. Om du verkligen har bestämt dig för att du vill säga ifrån mer, så kanske det hjälper att fundera över dina värderingar. Tycker du verkligen att det är bra att bita ifrån om någon kör över dig? Eller tycker du nånstans att det är lite fint att bli illa behandlad, att du är en mer god person då? Jag tänker att om man verkligen tycker man gör rätt, så är det inte så svårt att agera.
    Jaja.
    Hoppas inte du tar illa vid dig av det jag skrivit. Det är ett intressant ämne, hur vi beter oss mot varandra.
    Kram Maria

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..