HEJ FRÅN BEBISBUBBLAN

Ja, vart börjar man? Hej jag heter Sofia och är numera mamma till en liten dotter. Hon fyller en vecka idag och är så förbaskat ljuvlig. Kan inte sluta titta på henne. Såklart. I skrivande stund ligger hon bredvid mig i soffan och slumrar. Okej, bara för att jag skrev det så vaknade hon och ville käka. Hon nöffar som en gris när hon inte får bröstet tillräckligt snabbt och blir frustrerad, gullegris!

En vecka har gått sedan hon föddes. Vi har verkligen gått in i bebisbubblan och när vi kom hem i lördags kväll så slog vi läger i vardagsrummet och bäddade ut bäddsoffan. Där har vi hängt större delen av vår vakna tid. Jag har varit för svag (efter blodförlusten) för att ta mig ut så de första dagarna har vi mest varit här hemma för att lära känna varandra, med undantag för en utflykt till BB för återbesök och besök av mina föräldrar, mormor och morfar, lillebror och båda mina systrar.

Den här blodförlusten. Så försvagad jag är av den. Tyckte att jag kände mig lite piggare idag, och kunde inte motstå det magiska vädret, så gick ut på en promenad – eller ja, med det menar jag att gå hundra meter eller så, vila på en bänk, gå några meter till, fika på en annan bänk osv. Även det var tydligen för ansträngande för när jag kom hem och lade mig på soffan så grät jag av energilöshet och Kim matade mig med apelsinjuice medan syrran värmde mat. Aningens hjälplös, men ändå bättre än igår då jag gick två hundra meter för att äta en pizza och fick chockfrossa. Ett steg i taget.

Grät nyss under middagen av oklar anledning, tre gånger ungefär. Och skrattade samtidigt. Antar att amningen gör sitt också. Trots mitt svajiga mående så är jag ändå så glad. Det här är en fantastisk upplevelse!

Vi hörs snart igen! Uppdaterar en del på insta stories, heter @ptfia där.

 

  1. Sara skriver:

    Hej Sofia och stort grattis till er lilla sötnos! Jag har en mycket liknande historia som du har med utmattningssyndrom och när jag var som sämst satt jag och grät till dina blogginlägg både av sorg för sjukdomen men också för att jag inte var ensam. Så jag känner på något konstigt sätt så mycket med dig i mycket.

    Jag fick en son för ca 9 månader sen och och när jag kom hem från bb efter en tuff förlossning grät jag ungefär hela tiden. Jag var så ledsen att jag inte kunde äta vilket är första gången i hela mitt öiv det händer.. Jag tänkte vad har jag gjort? Varför har vi skaffat detta barnet? Som var så planerad och efterlängtad. Ingen hade sagt att man skulle må på detta sättet men jag vill bara säga att för mig gick det över efter ca tre veckor och då kunde jag fullt ut få känna glädje för denna underbara varelse fullt ut. Men det är tydligen jätte vanligt och inte konstigt att allt känns läskigt och att kroppen reagerar. Så om du skulle känna något liknande, håll ut! Och försök sova ❤️❤️❤️

    1. ptfia skriver:

      Tack för gratulationer och att du delar med dig! <3

  2. Anna skriver:

    Stort grattis o vilka kloka ord du fått ovan!!!
    Har precis passerat 4 veckor efter förlossning med blodförlust så ja känner igen mig i de du skriver.. vila, vatten o bullar är bra botmedel! Låt de ta tid.. återhämtning, amming o lära känna ert lilla mirakel.. 4 veckor o nu börjar vi känna varandra lite men än är det mycket att upptäcka..att lära o förstå.. dagens projekt blir en sväng till ICA så den där hårtvätten får bli en annan dag 😀 kram

  3. Nette skriver:

    Nu när jag fick mitt andra barn råkade jag läsa om ”fjärde trimestern” och önskar att jag hade gjort det redan när jag fick första barnet. En aha-upplevelse. Nästan på dagen när minstingen blev 12 veckor kände jag att saker började falla på plats och vi landade i lite rutiner. Men den första tiden är ju så otroligt mysig och svajig och härlig och den rusar så fort förbi.
    Grattis till bebisen!

  4. Joanna skriver:

    Stort grattis till bebis! Vet du – det du känner är fullt normalt. Det är lite upp och ner första tiden – och alla känslor är okej ❤️ Njut av bebis. Stäng in er i er bubbla. Gråt. Skratta. Lev i nuet💜

  5. Sara skriver:

    Så vackert! Stort grattis! Hon är verkligen ljuvlig! Jag blir tårögd av att bara läsa ditt inlägg för jag känner igen mig hur det var i början. Ha det så himla bra i bubblan! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..