VI PRATAR OM HETSÄTNING

Sandra skriver:

Hej Fia!
Jag vet att den här frågan kanske inte passar in just i detta inlägg men jag undrar om du skulle kunna prata lite om hetsätning (emotionell eating) och hur man tar sig ur det? Jag tycker det är en jättestor grej som ingen pratar om. Jag syftar inte på hetsätning som bullimi att man går och spyr efter utan bara rent av hetsätning där man äter sina känslor och kan i princip inte sluta och efter mår man S K I T och får extrem ångest och allt känns värdelöst. Är själv i denna onda spiral och har så svårt att ta mig ut trots 100 % medveten om känslan efter.
Kram <3


Låt oss prata om det här. Känner ni igen er? Har ni några ord till Sandra?

Dela gärna med er av tankar och erfarenheter. Ni är så förbaskat bra som bjuder in och hjälper varandra, låt oss göra det även den här gången. Det här inlägget är alltså tillägnat hetsätning.

Vi har tidigare pratat om hetsätning, bland annat i det HÄR inlägget från 2012 där 73 personer delade med sig av sina erfarenheter. Läs gärna, du är inte ensam ♥

 

 

  1. Så skönt att hitta denna tråd! Att få tips och känna att man inte är ensam. Själv hetsäter jag bort mina känslor. Det är lättare att hantera fysisk smärta än psykisk. Plus att jag trycker ner mig själv, tycker inte jag är ‘värd att må bra’, skulle lika gärna kunna skurit mig i armarna. Glassen och chokladen blir som ett straff, mår jag för bra ska jag minsann ner på jorden igen. Jag njuter ingenting av glassen och chokladen, bara trycker i mig det. Detta är inget som min omgivning på nåt vis märker av. Jag går i terapi och är fullt medveten om mitt problem, där med inte sagt att det är lätt att bryta/förändra.. ❤️

  2. Hej! Precis som för många andra började detta för mig när jag var yngre och utvecklade en ätstörning. Anorexi som blev till bullimi som slutade i hetsätning/överätning. Nu är jag 30 år och tycker mig ha fått något slags koll på vad det är som händer i mig när jag vill hetsäta. Där jag tidigare reagerade med irritation och avsmak mot mig själv så försöker jag nu vara mer förstående. Förut blev det som ett slags tvång, en rebellisk handling. ”Jag borde inte äta det här så nu äter jag extra mycket bara för att!” eller ”Det är redan försent, jag har ätit tio rostade bröd med smör redan så jag kan lika gärna äta tio till och sedan äter jag aldrig mer bröd.” Men nu försöker jag normalisera det. Om jag vill äta flera rostade bröd så tar jag mig tid till att bre dem, en och en, och lägga upp på ett fat. Och så äter jag dom med njutning, för det är ju gott! Jag försöker fokusera på maten. Smaken av den. Om jag ska äta chips kanske jag häller upp dom i en skål, tänder några ljus och sätter igång en film eller tv-serie. Flyttar bort det från det skamfyllda hetsätandet i köket till något mer ”vanligt”. Om jag ändå ska äta en hel påse chips på en gång så kan jag väl försöka njuta av det också? Och när jag har gjort det så är det klart. Det är inget som är ”förstört”. Jag kommer inte gå upp i vikt. Jag kommer må illa ett tag men sen kommer det gå över.

    Massa kramar till alla här. <3

  3. Sarah skriver:

    Hej!
    Jag lider av precis samma problematik och kan se att jag gjort det sedan barn, men det är en progressiv sjukdom vilket gör att det eskalerar i takt med att toleransen för mängden mat/socker ökar. Jag följer gärna tråden för råd och tips om hur vi gör för att stoppa detta och lära oss hantera känslor istället för att döva dem med mat. Jag har själv testat det mesta och går även hos en terapeut regelbundet. Stor kram till alla er som också lider!

  4. Moa skriver:

    Japp, jag känner igen mig. Sedan mina tidiga tonår (är 19 idag) använder jag mat/ätande för att lugna mig och dämpa/döva jobbiga känslor. Sedan några månader tillbaka kämpar jag dock varje dag aktivt för att ta mig ur detta beteende. För mig fungerar det bäst att försöka tänka att jag gör ett val i taget, äter en måltid i taget och då äter jag långsamt och verkligen njuter av och smakar maten i varje tugga. Jag planerar mina måltider så gott det går så att jag är förberedd och slipper fatta beslut i stunder då jag är trött/nedstämd/fylld av jobbiga känslor. I mobilen har jag skrivit en lista med positiva konsekvenser av att bli fri från hetsätningen och varför jag valt att kämpa för det. När känslor och tankar väller över mig och allt jag vill är att trycka i mig choklad läser jag vad jag skrivit och kan ibland stå emot och förstå att det inte är värt det, ibland kan jag övertala mig själv att stå emot genom att säga till mig själv att jag kan trycka den där chokladen imorgon om det fortfarande känns lika tungt och jobbigt då (vilket det ju oftast inte gör). Om jag ändå faller offer för ätandet gör jag det bästa av situationen, försöker att inte hata mig själv efteråt även om jag mår skit och återigen påminna mig själv om varför jag tagit beslutet att försöka sluta hetsäta. Det är sjukt svårt och jag har långt kvar, men genom att planera och hjälpa mig själv att slippa ta beslut när det är som tuffast har jag iallafall kommit en liten bit på vägen. Jag inspireras mycket av dig och din blogg också Fia, speciellt när det gäller att inte vara så hård mot mig själv utan istället försöka se de små framstegen jag gör.

  5. petra skriver:

    För mig handlar det om mkt överätning.. att alltid äta lite för mkt… men det handlar ju om ett känsloätande.. är jag trött, halvledsen osv så gör jag ju det.. o jag vet ju att för varje dag jag har ätit mer än vad kroppen behöver så mår man såååå dåligt, men jag har inte känslan av psykiskt dåligt mående av det utan bara att kroppen mår illa av det… men det är trots allt ett stort problem!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..