BERÄTTA OM DIN POST-GRAVID-KROPP!

Alltså, vilken jädra respons på det förra inlägget! Tack snälla ni för all värme och hejarop!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

ptfia-bebis0-2

Som jag skrev så var det inte självklart att jag skulle skriva det där inlägget. Det blir ju väldigt intimt och naket. Blev först förvånad över att så många påpekade att de aldrig läst något liknande – varför pratar vi inte mer om det här?

Men det är ju sant. Det är så mycket prat om graviditeten och förlossningen, men tiden efteråt glöms liksom bort. Vet ni vad som vore coolt?

Att ni berättar om era upplevelser!

Hur kände ni er efter er förlossning? Hur mår era kroppar idag som fött kanske ett, två, fyra barn? Vilka tankar och känslor tampas ni med? Var det något som förvånade er med kroppen efter förlossningen? 

Det vore så ballt om ni vill bjuda på er post-preggo-kropp-berättelse, med några ord eller längre om ni vill. Är övertygad om att vi är många som skulle älska att läsa om fler kvinnokroppar!

För de som vill finns också min förlossningsberättelse att läsa här!

Puss!

 

 

  1. Ajra skriver:

    Hej!

    Vilket viktigt och bra ämne att ta upp! Jag fick en smärre chock efter förlossningen.. Hemorrojder, tyngakänsla i underlivet och svampinfektion. I min omgivning hade alla mina vänner sagt att kroppen återhämtar sig fort så när de sa att jag hade en 1:a gradens bristning så tänkte jag att det inte skulle vara några problem för mig att börja träna igen. Nu efter min förlossning så börjar alla runt mig berätta om sina problem.. Jag förstår nu att de inte ville skrämma mig men jag kände mig så fruktansvärt ensam med mina problem så jag tror att allt hade känts så mycket bättre om man hade vetat att ens nära var öppna med sina problem.. Än idag, 4 månader efter förlossningen så har jag en tyngakänsla som gör att jag tycker det är obehagligt att jogga men snabba promenader fungerar. För övrigt har kroppen återhämtat sig i styrka, magmusklerna har vuxit tillbaka och jag har 2 kg kvar till min ursprungliga vikt utan att jag ens tränat och definitivt inte bantat. Men som en tidigare skrev.. Jag vill mer ha en stark kropp och att jag blir av med tyngakänslan än att gå ner mer i vikt. Stygnen känns fortfarande vid samlag och vissa ställningar gör ont men stundtals känns det precis som innan. Jag försöker ge kroppen tid men ibland är det svårt och känslorna tar över.. Jag vill veta hur lång tid det kommer ta och om jag gör rätt för att läka.. Jag önskar att alla nyblivna mödrar automatiskt fick mer kontroller efter en förlossning. Att man fick hjälp med tex knipövningar av en fysioterapeut men man måste tjata sig till hjälp. Efter förlossningen fick man ett litet häfte om några knipövningar. Önskar att man kunde skriva med om eventuella biverkningar så man slipper googla och undra om det är normalt.. Efter förlossningen och efter att svullnaden hade lagt sig i underlivet så såg jag hur min främre slidvägg buktade ut. Det var en chock och absolut inget jag hade väl att mig. Min barnmorska sa att jag skulle ta det lugnt med promenader och bara fokusera på knipövningar. Idag buktar den knappt ut något men on jag lyfter tugnt och känner att jag inte kan knipa emot så åker slidväggen ner igen. Musklerna är försvagade.

    Jag vill tipsa om denna boken som är skriven av å fysioterapeuter ”Mammaroll & snippkontroll”. De gör även videor på bakingbabies.se

    Vi måste våga prata med varandra om dessa saker.

  2. Johanna skriver:

    Hej, först och främst en eloge och ett tack till dig för att du tar upp ämnet och skriver om det även fast jag förstår att det måste kännas lite knepigt att dela med sig av väldigt intima/personliga saker. Som många andra skrivit så behöver vi prata mer om det här, det är så mycket fokus på vad som händer under graviditeten och förlossningen och varför, men alldeles för lite om vad som händer SEN. Och i den mån man läser på om vad som händer efter förlossningen är det enligt min erfarenhet mest fokus på barnet, på dess utveckling och välmående. Det är självklart också viktigt, men om man som mamma står där vilsen, knappt får sova, har ont mest överallt och inte känner igen sin kropp eller sitt mående, ja då är det ju väldigt svårt att vara den bästa mamman man kan till sitt lilla barn. Jag upplevde också kroppen som fantastisk i sin återhämtning, både efter första graviditeten som slutade med akutsnitt och andra så jag födde vaginalt. Jag hade turen nog att ha relativt oproblematiska graviditeter båda gångerna och kunde därför träna (anpassat såklart, men dock) och promenera in i det sista. Tror att det gjorde enormt mycket för återhämtningen rent fysiskt och jag var igång ganska snabbt med promenader och lättare styrketräning. Tyckte nog att det mest obehagliga rent fysiskt var att gå på toaletten efter att ha fött vaginalt, gjorde så jäkla ont i stygnen i början också fanns det en (något orimlig men dock) rädska att något skulle gå sönder där nere igen. Den mentala biten upplevde jag som mycket svårare att handskas med, alla hormoner, amningen, tröttheten, oron för om man gör rätt och hur man ska klara allt osv osv… Om man pratat mer om det innan (på föräldragrupper, hos barnmorskan, med vänner/familjemedlemmar eller vad som helst) tror jag att man skulle ha större förståelse och acceptans för gentemot sitt eget mående som nyförlöst och kanske ha lättare att känna att det är okej att man inbland knappt vet vad som är upp och ner och bak och fram. Jag hoppas att alla blivande mammor (och pappor också!) som läser här inne kan dra nytta av alla berättelser även om vi alla är olika med våra egna unika upplevelser!

  3. Med första barnet blev jag klippt. När de sydde igen gjorde det jobbet lite väl bra, så efter ca 6 mån fick jag operera om det hela, och de fick sy om…. De hade sytt ihop lite för mycket första ggn. Andra barnet var mycket enklare, gissar att kroppen lärt sig lite vad den ska göra…att bebbe låg rätt underlättade ju också.:) Tredje barnet vågade jag t.o.m föda på det sättet jag kände att jag ville ha det, ståendes på knä hållandes i sänggaveln. Efter varje barn har fötterna mina blivit liiiite större och eftervärkarna hemskare. Ägglossningen har också blivit smärtsammare. Magens nedre del något mjukare och bröst något rundare. Men jag trivs mer o mer med mig själv överlag…gissar att mammarollen ger mig ett härligt perspektiv på livet. <3

  4. Ann skriver:

    Fantastiskt att alla delar med sig så mycket, heja! Dock känner jag själv (31 år) att jag blir väldigt rädd av alla historier. Jag är inte alls barnsugen trots att man borde (?) vara det ”vid min ålder” (har sambo sedan 10 år, hus, fast jobb osv), och när man läser allas historier blir jag livrädd och vill aldrig någonsin ha barn 🙁

    1. Bella skriver:

      Hej Ann! Jag tycker inte alls man ”borde” vara sugen pga ålder, själv har jag alltid vetat att jag velat ha barn någon gång men aldrig känt det där ”suget”.

      Nu har vår dotter kommit och jag hade en jättebra graviditet utan några ”biverkningar”, förlossningen gick bra och kroppen börjar se ut och kännas ungefär som vanligt igen efter drygt tre månader.

      Vi blev rekommenderade av vår barnmorska att sprida vår historia pga att vi som haft ”enkla” förlossningar och återhämtning kanske känner mindre behov att prata om sina upplevelser samt att det är lättare att komma ihåg berättelser som sticker ut.

      Om du får känslan att du någon gång vill ha barn hoppas jag att du inte tvekar pga rädsla, jag känner ingen som ångrat sig 🙂

      Kram

  5. Sara skriver:

    Jag har fött 3 barn och bor i Frankrike. Min upplevelse är att kroppen återhämtar sig fortare efter barn 2 och 3, som om den har lärt sig hur den ska göra. 🙂
    Annan VIKTIG grej: I Frankrike får man gratis 10 besök hos sjukgymnast för att träna upp bäckenbotten och alla muskler som tappat stuns. De mäter elektroniskt och vill att man fortsätter träna tills man är lika stark i underlivet som man var före graviditet. Det här är SUPERBRA rehabilitering, ALlt de tdär som kan kännas lite ”öppet” och för stort post-bebis tränas upp igen tills man blir som ny. Det är franska staten som står för det. Tips till Sverige! 🙂

    1. Johanna skriver:

      Åh. låter ju suprbra! Hoppas något liknande införs i Sverige också!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..