JAG ÄR FÖRVÄNTANSLÖS

Jag har funderat en del på hur jag kan må så pass bra som jag gör i den här vardagen med jobb och bebis. Dagarna är ändå intensiva, krävande och ibland långa för att få ihop allt. Försökte hitta orden och plötsligt så landade jag i att jag är ”förväntanslös” – är det ens ett ord?

Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur det påverkar vårt vardagliga mående. Det är så lätt att bygga upp förväntningar på hur saker och ting ska vara eller bli. Och att lägga värderingar i att det där och det där är jobbigt. Och när verkligheten inte motsvarar ens förväntningar så blir det ett bakslag och med det kommer besvikelse och tunga känslor. Det är ju ofta man hör folk beklaga sig över att det är snö ute, att det är jobbigt att packa innan man ska ut och resa, att det är kallt, att det är krångligt att ta med bebisen utomhus eftersom det är många moment, att det är jobbigt när något nytt kommer till en arbetsplats och så vidare. Känner ni igen det? 

ptfiablogg2-3
Och det blir ju jobbigt när vi berättar för oss själva att det ska vara jobbigt. Att vi förväntar oss det. Och lägger värdering i det. Jag berättar inte för mig själv att det är krångligt att flyga till Malmö med en bebis för att föreläsa eller att det är jobbigt att det är snö ute. En del saker är bara att göra och de blir ofta lättare om vi inte värderar dem.

Gud, jag är lite mosig i huvudet så har svårt att avgöra om jag ens får fram min poäng i det här inlägget? Fattar ni vart jag vill komma eller är det alldeles för otydligt? Berätta gärna så kan jag isåfall förtydliga. Och dela gärna era tankar kring detta!

  1. Elin skriver:

    Sån är jag med! Aldrig satt ord på det innan men förväntanslös är ju hur bra som helst. Så skönt att inte tänka i förväntningar, varken positiva eller negativa. & boom 💥 var det slår hårt då & då när förväntningar smugit sig in; glad att det är sällan & långt ifrån till vardags 🤗.

  2. Hanna skriver:

    Menar du på två sätt, i både positiv och negativ bemärkelse? Alltså att inte ha förväntningar på att en situation/handling måste bli perfekt och då är det stor risk att man blir besviken (eller att man inte gör det alls pga prestationsångest typ). Lägger ribban lagom liksom?
    Och att inte förvänta sig att allt ska bli jobbigt? Låter helt vettigt och är värt att tänka på!

    Som tillägg/en variant av det senare tycker jag dock att det är en god idé och till hjälp att vara realistisk när man har barn. Mest för barnens skull, hur blir det för dem? Alltså innan situationer tänka igenom hur blir detta för barnen och som en förlängning för oss föräldrar? Något de vuxna vill göra kanske är pest och pina för barnen och de är missnöjda – det finns inget för dem som de uppskattar – ja då blir det inte bra för oss vuxna heller! Dra med barnen till ett köpcenter, åka till Mallorca när ett barn är 1,5 år och måste passas konstant och sover inte på nätterna på Mallorca heller. Som mamma hann jag inte uppleva något av att vi ens var på Mallorca… Och det var inte att jag förväntade mig att det skulle vara jobbigt! Jag hade helt förträngt verkligheten och förskönat kommande resa. Det kom som en insikt på plats när det var ett faktum.
    Detta sättet att tänka igenom saker i förväg besparar hela familjen en hel del svett och tårar 🙂

  3. Anna skriver:

    Hej Fia!
    Brukar ha en stund på eftermiddagen där jag chillar en stund och bla läser din blogg och idag blev der verkligen fullträff på vad jag har känt senaste tiden. Har varit forskare i Oxford nu i ett halvår och det har varit ganska tufft. Men insåg också att jag medans jag doktorerade och nu med har intalat mig själv att det ska vara jobbigt, man ska vara konstant små stressad för det är forskning. Så energikrävande att tänka så och kände en skillnad när jag blev påmind att den mentala inställningen gör så stor skillnad.
    Tack för att du delade med dig!

  4. Sam skriver:

    Du sätter precis orden på något jag upplevt men inte kunnat formulera! Så coolt, jag tror jag förstår precis. Det är verkligen en jättebra strategi för att släppa stress och press över att uppnå saker hela tiden, och ha roligt hela tiden. Då blir man bara stressad istället och har inte roligt. Detta har verkligen hjälpt mig att komma igenom en nedstämd period då jag inte haft särskilt mycket lust för något, men ändå känt en press att fylla vardagen med roliga och intressanta saker. Aja, tack för inlägget! Tack så hemskast mycket!

    1. PT-Fia skriver:

      Tusen tack för att du delar med dig! Så intressant att höra hur andra tänker och resonerar kring detta. Tack också för att du läser <3

  5. Agnes skriver:

    Hej! Först och främst tack för en superbra blogg! Jag undrar om du har lust att skriva lite kring hur man hanterar att vara singel trots att man längtar efter att få dela sitt liv med en partner. Den där längtan om att hitta någon att få umgås med i vardagen som ibland är otroligt stark. Och hur hanterar man vänner som nästan blir besatta av att hitta en pojkvän och känner en stress över att det måste ske nu? Tack på förhand, kram!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för värmande ord och för att du läser <3 Självklart, kan lyfta det i ett inlägg. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..