Månadens bikt

Tisdag och jag är på skitdåligt humör. Fy fan vad skönt ändå! Är på dåligt humör så sällan så prick nu så kändes det lite förlösande att få bli sur, irriterad och ilsket mumla för mig själv. Tror det är nyttigt att släppa fram allt det där när det kommer och inte försöka pressa undan det – som vi ju lätt gör eftersom vi alltid förväntas vara glada, trevliga och lättsamma osv. Bekväma. Gud.

Det som fick bägaren att rinna över var att någon driftperson i vårt hus har satt en lapp på vår barnvagn att ”föremålet måste flyttas innan 20/2 (dvs idag) annars”. Bara det att lappen satt inte där när Kim kom hem för tjugo minuter sedan och nu såg vi någon stryka runt vid trappen, som sedan kutade iväg när Kim öppnade dörren. Okej, så de sätter en lapp och är på väg att ta vagnen inom 20 min? Tänk om vi hade vart iväg med Edith i selen och kommit hem sent ikväll eller vart borta en natt etc? Eller bara inte behövt vagnen idag så vi inte sett lappen förns imorgon? Skulle de sno den nu direkt hade e tänkt? Varför inte bara knacka på och berätta att vagnen behöver flyttas? Eller ringa? Blir så trött. Jahapp. Som ni märker är jag inte vidare trevlig idag. Bäst att jag lämnar över till er – det är ändå dags för månadens bikt!

Upplägget: Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang.

Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er. Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig.

Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är erat forum.

Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.

  1. Lena skriver:

    Just nu känns livet bara så jävla (Ursäkta franskan) tråkigt. Allt går på rutin. Vakna, äta samma sorts müsli, åka till universitetet, åka och träna, stanna på Willys och köpa samma saker, äta samma saker, titta på samma saker på tv. Har fastnat i ett hamsterhjul som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Eller jag vet hur jag ska ta mig ur, men just nu orkar jag inte. Vill bara sova 24/7. Trött på mörkret och vintern.

    Låter som världens deppigaste men är mest bara bitter.

    Imorgon ska jag äta nåt annat än müsli till frukost. Alltid en början.

  2. Anonym skriver:

    Superfin lägenhet nära vattnet, välbetalt jobb där jag är uppskattad, fantastisk sambo som ställer upp och alltid finns där, friska ben som bär mig, en familj som älskar mig, bil, bra ekonomi och möjligheter till massor av saker. En katt som jag älskar!

    Jag har ”allt” och ändå mår jag inte som jag inbillar mig att jag borde.

    Trött, energilös, nedstämd, ledsen, irriterad, förvirrad, ofokuserad, ont, splittrad och stressad. Känner mig ensam och sämst på allt. ”För mycket fett” runt mage/höfter. Finnar/acne/ärr/pormaskar i hela ansiktet. Torrt och gult hår. Suger på allt. Haft magproblem i flera år. Har aldrig ork till någonting. Problem med att andas rätt. Ont i kroppen, ont i ryggen. Känner mig aldrig utvilad. Blir stressad av minsta lilla.

    Gör så himla mycket dagligen för att vända på allt detta och när jag reflekterar tillbaka så inser jag hur långt jag kommit och vad grym jag varit. MEN jag lever ju här och nu, idag. Och idag, som de allra flesta andra dagar, mår jag inte bra. Så de framgångar jag gjort kan jag inte riktigt ta del av.. suck…

    Drömmer om att flytta ut på landet/skogen. Skaffa hundar. Leva närmre naturen. Kunna sova ut varje morgon. Skaffa familj. Hitta ett lugn. Skaffa fler vänner som har samma intressen. Göra det jag brinner för. Vad nu det är…

    Jag är 25 år och känner allt detta. Hur ska det då bli när jag äldre? Hur ska jag kunna ta hand om ev. framtida barn när jag knappt kan ta hand om mig själv? 🙁

  3. Linnéa skriver:

    Mina småttingar är sjuka. 2 åringen och 7månaders bebisen har haft krupp som nu övergått till slemmig hosta och 5 åringen hostar på hon med. Oroar ihjäl mig för minstingen och har sovit ca 4h per natt de senaste 4 nätterna. Som att det inte var nog så får vi besök från USA på fredag och toan ska helst renoveras klart tills dess så vi har en dusch. Det betyder att jag ensam sköter barn och hem medans min man sliter i badrummet. Det ska städas och fixas och ordnads för nattgäster, barn ska tas om hand, mat ska lagas och jag ska helst ha ork, tålamod och energi för allt detta. Jag är så brutalt trött och sliten så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Längtar tills denna galna period är över!!!

  4. Jag är livrädd! Har träffat en ny man som är helt fantastiskt. Så snäll och förstående och tar det väldigt lugnt. Men med min erfarenhet av män vet jag inte om jag någonsin vågar släppa in någon igen. Trots att min största dröm är att dela mitt liv med någon och få skaffa flera barn och vara en familj.

  5. S skriver:

    Jag är väldigt rörig just nu. Började med att jag förlorade mitt hus och saker har bara byggts på. Rätt säker på att jag ska bygga upp det men då flyttar jag ifrån min kille som jag varit med i 2 1/2 år med nu men tror det blir bäst så. Han mår inte bra och kan därför inte se längre än en dag, alltså helt omöjligt för honom att tänka sig barn i framtiden. Jag har redan gett upp min dröm att bo i skogen men kan verkligen inte ge upp barn, det är min högsta dröm!
    Tror egentligen inte att vi är rätt personer för varandra, han behöver få vara ifred och ta hand om sig själv och jag förstår när han stöter bort mig- klart man inte kan ta hand om någon annan när man inte har orken att ta hand om sig själv. Men jag känner att jag själv börjat tappa fotfästet när han fräser åt mig, inte rör mig och de enda gångerna jag känner att han bryr sig om mig är när han sårat mig och jag vill ge upp.
    Vet inte vad jag ska göra för älskar honom.
    Men det blir nog bra att bygga upp mitt hus, hitta tillbaka till allt det där jag satt åt sidan och få känna att jag ger mig själv det där jag behöver. Förhoppningsvis tar vi vara på tiden när vi kan ses och behöver inte göra slut..
    Som sagt, det bygger på sig allt när något satt bollen i rullning

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..