Vi har aldrig varit så ohälsosamma

Jag var på en utbildning i helgen och vi pratade om det faktum att vi aldrig haft så mycket kunskap om träning och kost (mat) som nu. Vi har aldrig haft så många specialistläkare som nu. Vi har aldrig haft så mycket information, trender och fokus på hälsa. Och ändå så har vi nog aldrig varit så ohälsosamma. Sjukskrivningarna går i taket. Människor är sönderstressade. Landet är delat i två läger: De som tränar konstant och jämt och nästan för mycket. Som tar träningen till nya nivåer, blir övertränade, tävlar, lever som en elit och som pressar sig själv till att prestera träning. Och de som gör precis tvärtom. Som aldrig tränar, som är inaktiva, stillasittande och inte vill röra på sig.

Barn och ungdomar blir sjukskrivna redan i skolan. Sociala mediers flöden svämmar över av nakna kroppar, starka rumpor, mirakelpulver och coola övningar. Det börjar pratas balans och att målet är att må bra. Ändå är det så få som verkar göra det. Och så många som verkar leva i obalans. Vad gör vi för fel? Hur kan allt det som är så bra (forskning, specialister, hälsofokus, kunskap, inspiration, information osv) bli så fruktansvärt dåligt, ohälsosamt, pressande, stressande och tärande?

 

  1. Sofia skriver:

    Jag tror att det är väldigt förenklat att säga att det är två läger, med en sida där alla tränar som tokar och en sida där alla skippar träningen av olika anledningar. Däremot känns det som det tolkas så.
    Jag känner många som tränar, men som själva tycker att de tränar för lite. Och då kanske det är ett par löprundor i veckan eller två spinningpass och har massa vardagsmotion. De syns kanske inte heller så mycket i sociala medier eller gör så mycket väsen av träningen som de som har träningskonton på insta eller de som på arbetsplatsen (av självbevarelsedrift) öppet säger att de inte tränar.. Bara en tanke.

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig av dina tankar!

  2. Pia skriver:

    Du är så klok! Sådan inspiration.

    1. PT-Fia skriver:

      Kram och tack för att du läser! <3

  3. Lina skriver:

    Jag drabbades av en depression och stresskänslighet för ett år sedan när jag var på väg att bli utbränd. Hade pressat mig alldeles för hårt under gymnasiet. Går nu också i behandling för anorexia.

    Det är så skrämmande att få bakslag efter att ha mått okej några dagar. Jag blir så rädd och besviken när jag hamnar i nedstämdhet och ångest igen. Jag antar att det också hände dig. Hur tänkte du när du fick bakslag?

    Det bästa är väl att inte bli rädd och snarare bli ”kompis” med känslan då. Men det är ju lättare sagt än gjort. När jag väl är i mörkret är det så svårt att ta sig upp och framför allt inte falla tillbaka igen.

    Så: vad tänkte du om svängningarna i humöret under din utmattningsdepression?

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för dina frågor och för att du delar med dig <3 Jag lyfter dina frågor och besvarar i ett eget inlägg! Kram!

  4. Jana skriver:

    Jättebra fråga och bra att du tar upp den för diskussion i din blogg.

    Vår biologi är helt klart en bidragande orsak tror jag. vi människor är ”gjorda” för att leva i mindre flockar. Eftersom att vi är flockdjur har förmågan att passa in i gruppen alltid varit viktigt för vår överlevnad. Det innebär att vi jämför oss med andra – så att vi inte halkar efter. Vi vill inte vara sedda som svaga i gruppen för då riskerar vi att bli utstötta. Vi är därför bra på att skanna av vår omgivning och läsa av vilka förväntningar som finns och vad vi förväntas leva upp till. Idag, i och med globaliseringen och internet, så har vår flock vuxit. Nu kan vi jämföra oss med många fler och måste förhålla oss till normer, förväntningar och sociala krav långt utanför vår familj eller ”by” som det var förr. Detta är oerhört stressande för en hjärna son är skapt för att ”vilja passa in” och ”anpassa sig till flocken”.

    Sen tror jag att vi har det väldigt bra i västvärlden, och det gör att vi inte behöver lägga något större fokus på att tillfredsställa våra grundläggande behov (mat, trygg plats att sova på, tak över huvudet, partner att bilda familj med etc) Istället ligger fokus på att ”leva sin dröm”, ”vara lycklig”, ”självförverkling” osv men det är väldigt kort tid av människans historia som vi har kunnat leva så bra att vi har kunnat lägga allt vårt fokus där. Vi är skapta för att ”överleva”, vilket också innebär en viss känslighet för ångest och obehag. Vi hade inte haft samma chanser att överleva på savannen om vi ständigt hade känt oss nöjda och lyckliga, bara vi ville det. Evolutionen bygger på vårt strävande framåt och att vilja utvecklas, vår vilja att passa in i flocken, vår rädsla för döden, vår ångest för att något oväntat ska hända etc.

    Summa kardemumma tror jag att vi helt enkelt inte är biologiskt anpassade till den tillvaro många av oss idag lever i och det är en stor anledning till att vi drabbas av psykisk ohälsa. Vi lyckades med hjälp av välfärden (i västvärlden) att förbättra vår fysiska hälsa på många sätt, förlänga överlevnaden och bota svält och sjukdomar. Men vi måste hitta ett sätt att anpassa samhället så att vi kan ta hänsyn till våra biologiska begränsningar och behov som uppenbarligen går ut över vår psykiska (och sekundärt vår fysiska) hälsa.

    1. PT-Fia skriver:

      Intressanta tankar och resonemang! Tack för att du delar med dig! 🙂

  5. Elin skriver:

    Det här är anledningen till varför din blogg och ditt jobb som du gör är så himla viktigt! Landet Lagom börjar verkligen suddas ut, när det handlar om träning. Jag jobbar inom träningsbranschen och jag har varit så nära att tappa kontrollen över både mig själv och mitt yrke. Jag försöker få mina klienter att hitta en balans, träna för välmående och hitta en rörelse eller aktivitet som funkar för dem. Men överallt läser de om dieter, olika träningsformer, vad man borde göra, och texter som inspirerar (pressar) till att alltid ge lite till.

    Jag har så många kunder där jag måste bromsa, ta hål på klyschor och få dem att utgå från sig själva. En promenad är inte tillräckligt längre, det måste vara tufft, hårt och gärna något man kan publicera. Jag är så trött på det! Inte undra på att vi blir deprimerade och stressade, om vi aldrig kan vara nöjda med något tillräckligt. En promenad är precis vad många behöver. Men många tränar för andras skull, inte för sen egen längre.

    Men Fia – det är här din blogg påverkar, sluta aldrig med att inspirera till ett hälsosam och sund livsstil. Att hitta balans, och att alltid utgå från sig själv.

    Vi måste hjälpa varandra att bromsa om det är det vi vill.

    Tack för allt du gör!

    Kram!

    1. PT-Fia skriver:

      Tusen, tusen tack för dina fantastiskt värmande ord och för att du delar med dig av egna erfarenheter och tankar! <3 <3 <3

Lämna ett svar till Jana Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..