Till dig som säger: Jag är ingen löpare

Semesterläsning! Jag är i Kanada och hälsar på min syster och passar på att njuta av lite ledigt. Jag har därför samlat ihop några inlägg från arkivet som kan vara värda att läsa igen. En slags favorit i repris! Det kommer ett nytt varje dag klockan 06.00. Plus att det såklart kommer flera inlägg härifrån Kanada med!

Många intalar sig själva att de inte kan springa. ”Jag är ingen löpare”. ”Jag kan inte springa”. ”Jag är dålig på att springa”. Känner du igen dig?

Jag kan inte. Jag är dålig. Jag är för långsam. Löpning kan vara väldigt avancerat och preciserat. Eller avslappnat. Tänk  om vi skulle våga prova att göra precis tvärtom vad som förväntas av oss, eller mot vad vi brukar göra.

Utan att lägga upp någon prestation i att nu ska jag ut och springa med allt vad det brukar innebära så prova att skala av och förenkla. Kliv ut och låt fötterna bestämma i vilken riktning de vill ta sig. Lägg ifrån dig mobilen, prestationsmål, aggressiva tankar, kilometermätning och allt det där som gör att löpningen blir en prestation.

Det är lätt att glömma men att bara gå ut och springa av sig är ju helt fantastiskt i sin enkelhet.

ptfia löpning
Några punkter:

→ Öva på att springa långsammare (!). För att det är skönt, kan vara en bra omväxling och ger trivsel. Det är också helt okej att inte alltid springa sitt snabbaste och pressa kroppen till max.

→ Öva på att aktivt tänka snälla tankar till sig själv. Uppmuntra utan att pressa och hetsa. Värdera Känslan istället för distansen eller längden på passet.

→ Spring utan att bestämma tid och antal antal kilometer. Gå bara ut och spring för att det är skönt och ger tillfredsställelse.

→ Lämna mobilen, apparater, appar och pulsklocka hemma. Det hjälper dig att vara med i nuet och uppleva löpningen.

→ Kommunicera med kroppen när du springer, låt den bestämma riktningen och fundera inte så mycket.

→ Lyssna på det som händer runt dig och se omgivningarna. Ta in naturen och bara va.

→ Spring utan musik, såklart!

Foto: Erik

  1. Jenny skriver:

    Slutade springa när man slutade leka och har hela mitt vuxna liv sagt att ska jag träna något så blir det ALDRIG löpning, men förra sommaren började jag försiktigt, peppad av en viktnedgång och en vilja att röra på mig. Nu längtar jag efter snösmältning så jag kan börja igen, mer pepp än någonsin!

  2. Anneli skriver:

    Har jag lite tidspress och ändå vill hinna träna innan jag ska va på annan plats, brukar jag hellre ta på mig skorna och fara ut en sväng än att gå på gymmet. Det är en befriande känsla att det är så enkelt att bara gå utanför dörren och kunna springa direkt. (alternativet gå till gymmet, byta om, låsa in saker, träna gå tillbaka…)

  3. Jag tänker att oavsett hur man springer, långt, kort snabbt, långsamt, snyggt eller fult så är man en löpare 🙂

  4. Jag älskar att springa långt och långsamt, det är så himla skönt! Bara lunka på i behagligt tempo, titta på utsikten och njuta 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..