Plötsligt händer det!

I hela mitt liv så har jag hatat våren. Avskytt den. Jag minns att den gav mig ångest redan i högstadiet. När de andra eleverna brunstigt klättrade upp på sandlådor och bänkar för att vända ansiktet mot solen och rullade upp jeansen för att få färg satt jag där med kli i kroppen och kände mig fel. Ångesten blommade ut och jag ville bort. Ljuset var för starkt. För obehagligt och för avslöjande. Jag klarade det inte. Allt skavde.

Min pollenallergi gjorde såklart saken ännu värre. En del år låg jag hemma med en iskall handduk över ansiktet och försökte se något genom mina uppsvällda ögon. När jag blev ännu lite äldre så började jag bli deppig om våren. Sedan blev jag sjuk i utmattningsdepression och det eskalerade under vårkanten. Och när jag försökte komma tillbaka så kom bakslagen på vårkanten.

Jag har helt enkelt aldrig varit vän med årstiden som alla älskar. Vi har alltid vart oense. Aldrig i balans. Alltid skavande. Men de senaste åren har jag märkt att en förändring kommit smygande. Det har inte känts lika påträngande. Ljusen har landat snällare. Jag har mått lite bättre för varje vår som kommit.

Och i fredags så kände jag det för första gången i livet. När jag promenerade längs med bryggorna där jag bor och kände solen smeka pannan. När jag stannade upp och såg vattnet glittra så kände jag en annan stämning i kroppen. Det pirrade. Jag var inte rädd. Ljuset har blivit snällt. Jag känner för första gången i livet att jag tycker om våren. Just den här våren känns lovande, vänlig och hoppfull.

Äntligen!

  1. Åh vilken igenkänningsfaktor! Våren är så kravfylld, man tror att det ska vara varmt och mysigt men istället är det alldeles för kallt, dammigt och torrt ute. Man fryser när man är ute, och om man sitter hemma en kväll får man typ ångest för att man ”borde” ut och grilla och spela kubb. Nä usch för den tidiga våren! Så mycket härligare när sommaren kommer och man kan njuta av att vara ute på riktigt!

  2. Åh vad lättande att höra, jag har första gången just denna vår känt mer ångest än vanligt. Det tog först ett tag att fatta att det faktiskt var ångest för jag tänkte att jag brukar älska våren. Men härligt att höra att det vände för dig! Ta hand om dig i det fina vädret! Kram

  3. Tänkte bara fråga om du har hittat något så dina pollenbesvär blir mindre? Finns det något som faktiskt hjälper?

  4. Åh, dina ord gör mig hoppfull. Jag känner igen mig i varende ord du skriver och hoppas hoppas att jag en dag också kan njuta till fullo av vårens första strålar.

  5. Gud, kom att tänka på vad min kusins mamma alltid säger: ALLT blir bättre när man får barn. Kan detta vara en sån grej tro? 😄

  6. Åh vad härligt! Denna våren innehåller mycket ångest för mig pga nära väns sjukdom och för mycket planerat i kalendern men jag tycker allt känns lättare när solen skiner så jag hoppas på en härlig vår. Hoppas du får en fin dag, kram!

  7. vet du, jag har alltid känt precis likadant. minus pollenallergi. men det där ljuset alltså; och allt är så fult. allt som göms under snön. grusdammet. det är för kallt och för varmt samtidigt. men nu embracear jag det på ett annat sätt. en bra grej med att bli vuxen?

    1. Delar verkligen din/er känsla. Ej pollenallergi men usch vad jag inte tyckt om våren. Tror det känts för kravfyllt att behöva vara glad! framåt! utomhus! livsnjutande! bara pga. vädret liksom.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..