Min semester kostade 100 000:-

pt-fia-_
Vi kom nyligen hem från ett dygn i Mariefred. Kim tog med mig för att fira min 30 års dag med allt som är härligt. Jag har tjatat om Mariefred länge eftersom det verkar så fint där. Slogs av att det kändes lite skönt att få lägga ut på instagram att vi var på en weekend i Mariefred – inte på trendiga W hotell i Barcelona. Inte i Positano eller något annat storslaget. Att jag ens reflekterade över det.

Men det är ju så vår värld ser ut nu. Förlovningsringarna blir större. Folk reser inte bara två eller tre gånger per år, utan nästan varje månad. Barnfamiljer åker iväg på semestrar alla skollov. Jag och en vän förundrades över hur folk har råd med allt. På hennes jobb är kollegorna (typ) borta på semestrar mer än de jobbar. De åker till Sydafrika över jul och nyår, åker till alperna på skidsemester på sportlovet, är i Åre över påsken, kör Ibiza – Cannes – Palma på sommaren och någon härlig weekend 2-3 gånger under hösten. Plus har nya kläder ofta, minst två märkesväskor, någon cool bil, äter ute dagligen och så vidare. HUR HAR FOLK RÅD? En annan jag pratade med sa att i deras vänskapskrets så berättar folk hela tiden om hur dyrt allting är, i syfte att bräcka varandra och att standard är 100 000:- per familjesemester och att det blir en sådan varje vinter. Minst.

Jag tänker på hur vi konsumerar. Hur allt verkar så normalt på instagram. Det är inget konstigt att ha nya kläder på varje bild. Det är inget konstigt att dricka skumpa flera gånger i veckan. Det är inget konstigt att ha ett helt flöde med semesterbilder. Det är inget konstigt att ha tio märkesväskor. Det är inget konstigt att tänka att världen är ens lekplats. Allt är så normalt. Och jag är själv inte oskyldig såklart. Vår bröllopsresa till Maldiverna kostade 100 000:-. Då tog jag en utdelning från mitt bolag och bekostade den största delen. Min förlovningsring och vigselring kostade totalt 55 000:-, men vi betalade lite mindre pga rabatt. För mig är det här sjuka summor som är undantag. Ändå så är det så lätt att dras med och tro att det är så vardagen ser ut. Att lyx, flärd, resor varje månad och olika outfits är det vanliga livet för gemene man. Vi måste vakna.

 

  1. Anna L skriver:

    Precis!!! En annan försöker få vardagen gå ihop med resekostnader till och från jobbet, bil, måstesakerna för huset, en bebis, hund och mat! Hur gör folk?!?! Tar alla lån för sina aktiviter?! Jag fattar ingenting hur jag än pusslar och knopar med ekonomin. Jag förstår såklart att vissa har lyckatsa spara ihop pengar pga av bra arbeten eller är insatta i aktier/fonder men långt ifrån ALLA!
    Jag lyssnar gärna på era knep och råd!

  2. Emma skriver:

    Håller helt med. Men jag undrar hur så många orkar följa alla dessa människor som försöker måla upp sina sociala medier som utopier. Jag har också kompisar och kollegor som måste visa allt och skryta om sitt drömliv – men jag väljer att inte följa dem. Känner lite att folk uppmuntrar deras skrytande genom att följa och gilla och kommentera. Man väljer faktiskt mycket själv vad man vill ta del av.

  3. Maria skriver:

    Ja verkar som alla lever filmstjärneliv idag och så klart tar miljön stryk. Har lite svårt att förstå småbarnsföräldrar som gör flygresor kors och tvärs över jordklotet flera ggr om året. Speciellt nu när klimatlarmen duggar tätt. Jag menar det är ju barnen som är små idag som verkligen kommer få det tufft pga miljö/jklimatförändringar. Man kan faktiskt ha mysiga och bra semestrar även på nära håll och man behöver inte så mkt saker.

    1. Maria skriver:

      Precis min åsikt! Hur kan man rättfärdiga detta om man har barn och när vi står inför en klimatkris? Jag har slutat följa de bloggare som reser var och varannan vecka.

  4. Jenny skriver:

    Jag tycker detta är ett väldigt viktigt ämne. Tror tyvärr att många av dessa bekostar sin livsstil med lån och sådant. Men jag kanske är fördomsfull?
    Själv kom jag nyligen hem från 16 dagar i Florida och Karibien. En resa jag gjorde med min bror och min mamma, vi gav den till mamma när hon fyllde 60 år.
    När vi var små var vår semester i Finland, till farmor och farfars gamla hus. Vi hade ”inga” pengar, pappa var alkoholist och söp upp pengarna. Så för mig och min bror så kändes detta viktigt och kul. Att vi fick göra något ihop.
    Min bror tjänar bra men tog hänsyn till min ekonomi, dock var vi överens om att vi ville göra en Karibienkryssning.
    Jag anser att jag har det gott ställt utan att tjäna multum, men jag bor också själv i en bostadsrätt utanför Stockholm och har en häst, så jättemycket pengar över är det ju inte.
    Jag sparade hårt under året och klarade av att samla ihop till min resa och halva mammas (brorsan lade dock mellanskillnaden för Premiumklass på flyget till mamma) + fickpengar. Var så stolt och tänker också fortsätta vara det.
    Har alltid varit ganska kass med pengar så det var stort för mig. Förstår att det kanske inte är mig du menar, men jag står för vad det kostade (vilket är mindre än de flesta tror) och njöt av varenda sekund. Och det tycker jag också man ska få göra 🙂 Det är ju liksom upp till var och en. 🙂

  5. Marie skriver:

    Viktigt ämne – tack för du lyfter det. Generellt verkar svensken ha skaffat sig överklass/lyxliv som ideal – och då inser många inte att vi som ”normal-svenskar” redan tillhör de absolut rikaste i världen globalt sätt – även de av oss som har det sämre ställt med svenska mått. Men nu har det liksom gått totalt överstyr och man verkar titta på kändisars och miljonärers livsstil som ideal – med konsekvenser för klimat/miljö framförallt och tolerans för ökade klyftor, man ser liksom inte att alla inte har det som man själv i sin bubbla. Väldig stor skillnad mot för 20-30 år sen! Även medelsvensson behöver resa mindre, konsumera mindre om vi ska klara de globala utmaningar vi står inför, inte konsumera mångdubbelt mer. Jag jobbar med humanitära frågor och tänker ofta att de flesta svenskar skulle ha gott av att göra en veckas besök hos en familj i ett fattigt land som drabbas hårt av klimatförändringar, att de hur det är att kämpa för mat för dagen, att vara lycklig över möjligheten att gå i skola eller få tillgång för vaccinationer för sina barn. Eller besöka ett flyktingläger så kanske man är mindre benägen att ropa efter stängda gränser… perspektiv!

    1. Sanna skriver:

      Du har helt rätt! Folk borde få se hur många familjer har det i tex mellan östern osv, jag hittade min kärlek i Istanbul för 10 år sedan och han flyttade till mig i Sverige, och så som många av hans släktingar levde var ju väldigt fattigt, även hans familj, lägenheterna var rätt små och låg nere med små fönster precis under taket, så det var väldigt mörkt i lägenheterna, det luktade mögel och elen stängdes ständigt av, inga värme element på vintern, då eldar man inomhus, och gissa om det luktar rök, och maten, kött åt dom inte ofta för det var för dyrt, så bröd, bönor och ris och såser, och sånt åt dom ofta, och då förklarade han att dom har det endå bra nu mot när han var liten, då hade dom bara råd med bröd, som han fick ta med till skolan för maten i skolan var för dyr! Och här i Sverige får man mat i skolan!
      Så lyx för oss är att vi har det bra ställt och kan köpa den mat vi vill samt betala alla räkningar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..