Läs. Fundera. Berätta!

Jag vill påstå att det här är fruktansvärt vanligt. Att det är så lätt att hamna i något gränsland för vad som är nyttigt, hälsosamt och bra – och att det är superlätt att det där nyttiga, hälsosamma och bra blir precis tvärtom.

Berätta! Vad tänker ni när ni läser det här? Känner ni igen er? Erfarenheter?

  1. Jag blir ledsen över att läsa det och veta att jag själv har varit så fast i det och att så många är fasta i det. Men jag blir också glad när jag inser att jag inte är kvar där. Jag har haft en ätstörning och kört hela svängen med slutenvård, dagvård och öppenvård. Det har gått många år sedan dess men nu har jag insett att jag faktiskt inte känner så där. Jag äter det jag vill och har en skön blandning av all slags mat, godis, snacks och dryck. Äntligen känner jag att jag äter det jag vill och har en sund inställning till mat.

  2. Ekho skriver:

    Jag tror det är vanligare än man tror. Även om man inte riktigt har kommit så långt i sjukdomen så är det en bit på vägen.. när vi ständigt blir matade av perfektion på sociala medier så det är klart man också vill ha samma fräscha sallad, vara lika duktig på gymmet osv osv

  3. Jenny skriver:

    Känner så igen mig, detta är min vardag och det tar så mycket energi från mig. Jag hade anorexia när jag var 18 och efter en sjukskrivning för tre år sedan så kom allt i kapp mig. Frågar mig om jag verkligen blev frisk eller bara lyckats förtränga mycket sedan dess. Mina tankar ju min vardag men nu inser jag att det är inte så det ska vara. Jag känner mig inte fri utan fångad.

    Mina tankar om mat och min kropp är inte sunda. Får dåligt samvete ofta oavsett vad jag äter. Var detta det bästa för min kropp? Allt ska vara optimalt och sällan nöjda: ätit för mycket, ätit för snabbt, ätit för lite, ätit något som min mage inte mår bra av. Har stora problem med magen och tänker så mycket på den. Går på laxermedel varje dag nästan för den har lagt av känns det som. Och allt jag äter ska vara det bästa, till 100%, för magen. Hur kommer jag veta det? Äter inte gluten, tror att magen blir bättre då. Laktosintrollerant sedan fyra år tillbaka. Slutat med socker för att läka magen från misstänkt läckande tarm. Äter aldrig sött för då behöver jag inte känna den hemska känslan av att få dåligt samvete.

    Sällan hungrig och inte sugen på något, äter för att jag är tom på energi. Frusen, trött i kroppen. Läkaren säger att alla världen för sköldkörteln är bra. Är det mina tankar som får min kropp att sakta ner och gå på sparlåga?

    Tack för dina inlägg Sofia – du inspirerar så och det är fantastiskt att du lyfter detta ämne. Stor kram till dig!

  4. Jag tänker varje dag på att jag borde träna, men jag har noll motivation även om jag vet att det är otroligt skönt när det är klart. Det stressar och gör en ledsen och trött…

    Jag älskar att ät, fika o umgås… men efter viktuppgång och vänner som pratar mycket vikt och ”dom ska sluta äta det o det” . Har även de blivit en stress..
    Nu försöker jag hålla ned på sockret , o jag tänker på gott hela tiden… försöker tänka att jag får ju äta om
    Jag vill men att ”nu håller vi igen”😊 Vet ej om de kommer ge resultatet jag vill.

    Men just kring mat stressar jag mycket. Tar jag fram matlådan på jobbet tänker jag ; den här är nyttig inget jag blir stor av.

    Jag sliter i tanken mellan jag duger som jag är , jag är tjock. O jag är helt normal …

    Tack för dina inspirerande inlägg ! 😊👏🏻 Du är otroligt duktig på det du gör !

  5. Anonym skriver:

    Känner igen mig för väl. Tror och tänker och försöker intala mig att jag har enkom sund kosthållning, men får lätt ångest av en godisbit för mkt (men äter godis mm men när det blir mer än plan) om jag inte har ”koll” och minns vad jag ätit under dagen totalt mm. Går i perioder, kompenserar med träning ibland, men vill tro att jag inte har några matissues… Ligger dessutom i det lägre spannet på BMI (under 20) och tränar minst 6-8 gånger per vecka.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..