Vi har ett eget ansvar

Jag tänker på det ofta – hur viktigt det är att vi tar vårt egna ansvar i saker och ting som rör vår hälsa och träning. Påminde mina deltagare i gruppträningen som jag kör varje vecka om att ta ansvar i övningarna. Vad menar jag då?

Man kan göra en övning och säga ”det här var inte jobbigt”. Eller så gör man övningen och tar ansvar för att upptäcka och hitta det jobbiga. Om det inte känns jobbigt direkt – flytta, ändra om, justera och leta tills du hittar det jobbiga.

Och det gäller egentligen allt. Vi har ett ansvar att säga ifrån om någonting inte känns bra. Vi har ett ansvar att svara ärligt när någon vi anlitat ställer frågor. Vi har ett ansvar i att ta hand om oss själva. Men … det är ju skitsvårt! För när vi plötsligt börjar se ett ansvar så kanske det kommer en press och känner vi press så blir det inte bra.

Samtidigt så upplever jag att jag mår betydligt bättre i livet sedan jag började ta ett större ansvar för mitt eget mående. Jag är mer sann mot mig själv. Får mer ut av saker och ting och gör inte något som inte känns bra. Nu blev det här en lång och något osammanhängande text eftersom jag började dividera med mig själv. Hängde ni ändå med?

  1. Hanna skriver:

    Jag har varit jättedålig hela mitt vuxna liv på att agera, ändra på situationer jag behövt för att det ska vara rätt för mig. Är kvar i det jag inte vill så länge att jag blir sjuk och sen har panik om någon ska bestämma vad jag ska göra… Med en utmattningsdiagnos måste jag nu se över mitt liv och ändra på det jag behöver för att följa min magkänsla. Och så svårt att ta ansvar för att förändra när man är sjuk. Fast jag vet att bara jag vet vad jag vill så har jag alltid liksom väntat på att någon annan ska servera mig det som blir rätt. Svårt – andra vet ju inte vad som är rätt för mig!
    Inte konstigt att jag dragits med ångest i många år kanske… Eftersom jag är bra på att inte göra något åt det jag behöver och då tvingar jag ju mig kvar i något jag inte trivs med. Synd för det blir panikkänslor inför det sen när det har gått för långt.
    Inte konstigt kanske att jag gick så långt så det blev en kraftig utmattning.
    Men så svårt att ändra på sitt beteende, är väl osäker, har dålig självkänsla och är orolig för dålig inkomst (har barn) osv. Vågar nog inte tro att jag kan göra något åt min situation själv. Lilla jag, jag bara finner mig i situationer och vad andra tycker.
    Hur blir man mer handlingskraftig och tror på sig själv, i en utmattning när man är svag? Eller blir man bättre i utmattningen om man tror på att man kan lösa sin jobbsituatution till något rätt för en?
    Och hur blir man stark nog efter en utmattning att orka ett nytt jobb på ca 75%? Att gå tillbaka till gamla är helt uteslutet.
    Jag tror helt klart att man måste ta ansvar för sitt liv. Det har jag inte gjort vad det gäller jobb och har haft mkt problem med utmattning och ångest.

  2. Sandra skriver:

    Spännande inlägg! Jag blir alltid väldigt provocerad när du skrivit saker på temat ”ta ansvar för sitt eget mående” och har funderat på det mycket. Och jag har också funderat just över den där tudelade insikten att det dels är skitjobbigt men också livsviktigt. Jag tycker det är extremt svårt att hitta en punkt i det där jag använder det på rätt sätt: där jag hittar vänligheten motmig själv och kan boka av och göra om och ta bort och lägga till för att jag behöver det.

    Men det är också extremt jobbigt när jag står där med ångest i hela kroppen och inte ser hur jag skulle kunna lösa någonting överhuvudtaget och ingenting är enkelt och allt – äta, duscha, plugga – är årets största projekt och orken är på en nollnivå, att lägga den ytterligare pressen på mig själv att det är mitt ansvar att se till att jag mår bra. Jag har ju i de situationerna ingen aning om hur jag ens ska ta mig igenom dagen?

    Jag funderar och har funderat över varför de orden är så provocerande för mig. Jag blir arg! Ska jag behöva ta ansvar?! Och det jag insett är väl att ehh ja det är ju helt rimligt att jag är ansvarig över mig själv – det är ju så det funkar. Haha 🙂

    Men när jag inte orkar då? Och hur vet jag när det är okej att be om hjälp för att jag inte orkar eller när jag måste inse att det faktiskt är mitt ansvar? Kanske känmer jag såhär för att är det är för sent och jag inte längre kan ta det amsvaret? Kanske handlar det om att försöka få in det i framtida beslut istället, på ett förebyggamde sätt? Jag vet inte. Det är väldigt spännande. Jag funderar vidare. Skriv gärna mer om det här! 🙂 Oops väldigt lång kommentar hehe. Är det någon som förstår vad jag menar? <3

    1. PT-Fia skriver:

      Tusen tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Kommer absolut lyfta igen! <3

  3. Förstår fortfarande inte hur du med gott samvete kan använda dig av Hairtalk? Får ont i magen hur de behandlat folk. Eller är samarbeten viktigare än samvetet?

    1. PT-Fia skriver:

      Syftar du på det som var i media för en tid sedan? Jag hade en dialog med dem när det händer och beslöt att fortsätta samarbetet. Har du frågor eller vill få deras version så maila dem till info@ptfia.se så vidarebefordrar jag det till dem.

  4. Gina skriver:

    Håller med! Är yogainstruktör och hade ett pass ikväll där jag kom på mig själv med att tänka på just det här. Att bara för att jag säger ”sjunk ner” så behöver man ju inte göra det (alltså sitta ner djupare i en position=jobbigare) utan man måste även lyssna på sig själv vilket jag också säger till dem som kommer på passen. Så det är en svår balans, för jag kan ju inte alltid avsluta varje mening eller instruktion med ”eller gör det som känns bra!”, det funkar ju inte heller. Man måste känna själv, ta ansvar själv. Klokt Fia!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig och för att du läser! 🙂

  5. Men JA! Jag brukar ta ansvar för saker om jag tex har tråkigt, mår dåligt eller så och försöka (så gott det går) göra något åt saken. Vissa yogalärare som jag gått för har pratat lite om detta, och jag försöker nämna det jag med – fast inte på det här sättet. Mer bara ”lyssna på kroppen och gör det som känns bäst för dig”. Men att faktiskt säga/tänka att man har ett ansvar och _måste_ göra det, det blir ju en helt annan sak! Såklart man har och måste ta ansvar för saker och ting, oavsett vad det gäller.

    Okej, nu svamlar jag också iväg men ska absolut fundera mer på detta. Tack!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för delade tankar! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..