Ordbajs 153920

Jag sitter i soffan och äter jordgubbar med vispad grädde. Solnedgången händer bakom min rygg och jag är lite irriterad över att jag sitter just så, med solnedgången bakom ryggen. Sade precis till Kim att det är värdelöst att ha det såhär bra om man inte hinner njuta av det och lite så känns det nu. Vi sitter med varsin dator och jobbar. Han fakturerar grejer och jag formulerar den här texten. Utanför pågår sommarkvällen. Det är varma vindar, rosa himmel och vår terass på sjätte våningen har sällan vart så inbjudande. Ändå sitter vi här inne och inte där ute. Vi borde ha lagt upp fötterna på balkongräcket, fällt bak ryggstödet och stryka varandra långsamt längs med handleden. Se in i solnedgången och prata. Njuta av att allt det fantastiska som finns runt oss prick nu. Men vi hinner ärligt talat inte. Just nu kan vi inte prioritera annorlunda och det suger litegrann. Jag menar inte att klaga, det blir bara ännu tydligare att jag verkligen inte vill leva ett liv där jag strävar efter det där vanliga – framgång, pengar och lyxiga grejer som står och dammar. Jag vill leva ett liv där jag hinner uppleva det jag har och helst göra så lite som möjligt eftersom för mycket gör att man hinner ta till sig och uppleva mindre.

  1. Jag förstod inte sista meningen. Kan du förklara om den?

    1. PT-Fia skriver:

      ”Jag vill leva ett liv där jag hinner uppleva det jag har och helst göra så lite som möjligt eftersom för mycket gör att man hinner ta till sig och uppleva mindre.” – Alltså: Jag upplever att när livet är fullmatat med saker och grejer så blir det mest att man bockar av och genomför, inte UPPLEVER och NJUTER av det man sysslar med. Och jag vill göra mindre grejer som i att flänga, ha hundra grejer inbokade osv för att ha mer frihet, spontanitet och ja, tid att njuta av dagar som de kommer. Upplever att det behövs lite luft i kalendern och livet för att man ska ”hinna” njuta av det och uppleva det. Gud, blev det ännu snurrigare nu? 🙂

  2. Jag känner lite lika. Eller mer – jag vill vara mamma så mycket jag bara kan. Jag vill INTE vara supermamman som lyckas balansera familjeliv med karriär. Jag vill vara mamma. Punkt. (Tyvärr måste jag ju jobba haha.. men inte enbart tyvärr, det ger glädje också. Men hade gärna minskat tillbaka till 60% om det gått. Tur jag är mammaledig snart igen)

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar! <3

  3. Sofia skriver:

    Jag känner igen mig i varenda ord du skriver. Jag lever inte för jobb och framgång. Jag lever för fritid och familj. I slutändan är det de viktigaste vi har. Ska man jobba ihjäl sig, tjäna mycket pengar och sen sitta där när man blir gammal och grå och undra vad man gjort ett helt liv?
    Jag ska ta tillvara på livet och njuta så mycket det bara går!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3

  4. Så fint och jag känner även jag samma sak; att jag inte strävar efter samma som alla andra verkar göra. Dock lättare sagt än gjort att ta det lugnt och njuta…

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..