Känner du igen dig?

Vi har en fantastiskt terass.
Ändå har jag inte lyckats spendera mycket tid där den här sommaren. Trots att Edith somnat relativt tidigt de flesta kvällar så har jag prioriterat annat. Jobbat i soffan, grejat, fixat saker och så vidare. Och frustrationen har växt i mig. varför sätter jag mig inte bara på terassen och hänger en stund?

Det är som att jag inte lyckats förmå mig att bara gå ut och sätta mig. Alltid något som borde göras. Ska göras. Kan göras. Också för att jag inbillat mig att jag måste vara inne för att höra Edith. Trots att vi har ett babylarm som fungerar utmärkt.

Kan ni känna igen er i det här? Att man hamnar i någon märklig cirkel där man vill göra något men att det hela tiden blockeras av ursäkter och något hinder. Och plötsligt så känns det som att man inte får eller kan göra det där härliga. Samma sak kan jag hamna i när jag tänker att jag ska pausa på en bänk när jag är ute och går. Tänker det varje gång, men går ändå bara förbi varenda gång. Och alla gånger jag tänkt att jag ska köra hemmspa och verkligen skrubba, gnugga, lägga ansiktsmask osv. Men när ska man kunna prioritera det? Ah, ni fattar.

Japp, det här kan vara ett av de mest osammanhängande inläggen jag skrivit. Häromkvällen så satte jag mig tillslut på balkongen med en bok och läste. Och ville aldrig gå in. Får skylla den här texten på min semesterhjärna som ju anlänt med bravur. Nog om mig! Hur mår du som läser? Kram!

  1. Du skriver ofta ”nu blev det för långt”, ”nu blev det rörigt” osv. Sluta med det. Det är inte för långt och det är inte rörigt. Du behöver inte be om ursäkt för dig själv. Du skriver bra och man väljer själv hur mycket man vill läsa. Rock on!

    1. Det har du rätt i! Tack! Det blir så när jag är trött och känner att jag inte får till det som jag tänkt. Men det är klart du har rätt 🙂

  2. Känner också igen mig, så mycket. Att jag inte tagit mig iväg och badat i en sjö, en enda gång i år. Medan andra gör det varje dag, som man ser på instagram. Men jobbar fortfarande, så det har helt enkelt inte blivit av. Men det stressar mig lite. Två veckor kvar till semester.

  3. Jag mår fint. Egentligen. Trots att jag har en pms som säger åt mig att lägga mig under en filt i soffan och gråta oprovocerat till anledningar som inte finns.
    Men det försöker jag ignorera och är istället på väg till stallet för att sommarstäda och sedan fika på brygga. Så ja ni hör, det är egentligen fint 😊

  4. Stoooor igenkänning här med… 😂 Speciellt känner jag igen vad ovanstående skriver – att inte ha någon ro i kroppen. Jag försöker få ut mig och min sambo på middagar på balkongen, men vi hinner knappt äta upp innan vi tänker att vi måste gå in och göra massa annat eller stimuleras av tv eller dylikt.. Tror inte att jag har kommit in i semestermode riktigt än. Vilket egentligen är lite konstigt med tanke på att semestern nästan är mer välbehövlig än någonsin efter en tuff termin. Så knäppt!

  5. Håller med om att det var sådär i början med bebis. Men till slut ledsnade jag på att aldrig få göra det ”roliga” eller det jag längtade efter så då började jag tänka tvärt om och alltid göra det lustfyllda först. Igår läste jag en timme när hon sov och struntade i disken och köket. Klart värt det! 😀

  6. Oh ja!
    Hela Maj var jag stressad över att jag missade det fina vädret pga. fullbokad kalender både jobbmässigt o privat!

    Och när jag väl fick till en ledig kväll med tanken att sitta på balkongen fick jag ingen ro i kroppen alls! 😄

    Slutade med att jag typ hetsdrack kaffet där ute och gick in och vek tvätt! 😂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..