Ändå känner jag mig inte nöjd

Jag fick följande kommentar i ett inlägg: ”Jag förstår inte varför jag inte är nöjd. Jag har världens bästa sambo, en jättefin lägenhet, en superbra familj, ett roligt jobb med bra kollegor & fina vänner men jag känner mig ändå inte nöjd. Jag kan känna mig deppig flera dagar i veckan fast jag ”har allt”. Jag väntar ständigt på att det ska hända någonting nytt, men vad, vet jag inte. Det är en sådan sjukt jobbig känsla att jag inte känner mig tillfreds någon gång.”

Det är något med de här orden som skaver i mig, för jag tror att det här är jättevanligt. Jag tror att många kan uppleva det här någon gång i livet och att det kan leda till att man börjar rannsaka sig själv. Kanske behöver man ta reda på vem man egentligen är – för att man kanske tagit beslut efter vem man vill vara eller tror att man är. Man kanske behöver omvärdera om det där som man säger är ”världens bästa jobb” egentligen är det man vill göra. Kanske drömmer man om något helt annat fast att det inte riktigt fått ta sig uttryck ännu. Jag vet inte vad det är i de här orden som fångade mig, men jag tycker det är intressant (och förstår såklart att det måste vara väldigt jobbigt). Känner ni igen er?

Blir man någonsin nöjd? Jag vill tro det, men att vi har glömt hur man är det eftersom vi inte tillåts vara nöjd idag. STRÄVA ALLTID UPPÅT. Du vill väl MER?! Tänk STÖRRE! Lagom? Fy fan. Vad gör man när man är nöjd? Man njuter. Njuter av att ha lyckats uppnå världens skönaste känsla. Att vara nöjd borde verkligen inte vara något negativt.

Vad tänker ni när ni läser orden ovan? Har ni upplevt något liknande? Dela gärna med er!

  1. Jag tror (precis som någon annan nämnt) att det delvis är ett naturligt driv. Vi vill röra oss framåt konstant vilket delvis är varför människan utvecklats så mycket. Sen är det samhället som konstant hetsar oss att aldrig vara nöjda. Vi kan alltid förbättra utseendet, hemmet och jobbet och allt annat. Kapitalismen bygger på att vi aldrig ska vara nöjda en längre tid. Tror vi alla har dessa tankar till och från i livet, det är en del av det helt enkelt.

  2. jag tror att det är en del av männsikans natur och utveckling som gör att vi ju faktiskt levt så länge som vi gjort och fortsätter göra! om vi nöjde oss skulle vi inte utvecklas framåt?!

  3. Jag känner igen mig i det du skriver ovan. Jag känner att jag många gånger fastnar i ett fokus på det jag inte har och känner mig därför inte nöjd. När jag istället skulle må bättre av att fokusera på hur bra mitt liv egentligen är.

  4. Den där känslan har kommit till mig också. Jag tror delvis att den kommer av ett stort fokus på mig själv. Att jag gräver i psyket och funderar kring livet, men att det inte finns någon innersta sanning att hitta. Det ger en obehaglig känsla av ofullständighet.
    För mig har det börjat handla om att vända mig utåt istället, att fokusera mer på andra än på mig själv.
    Kanske kan en del av känslan bero på att man kommit långt i sitt självförverkligande och vill känna att det man gör också är viktigt och har en mening?

  5. Alltid, varje dag. Aldrig nöjd, skav hela tiden. Funderar på om jag är nöjd med ngt alls, sambo, lägenheter, jobb osv… När blir man nöjd!?

  6. Jag tror det handlar om var man sätter sitt fokus. Att det är viktigt att låta sig reflektera över vad man vill här i livet för att komma åt känslan av att inte va nöjd och strävan efter mer(?).

  7. Precis så känner jag mig också rätt ofta. Men vet inte vad det beror på. Kan inte sätta fingret på vad som är problemet.

  8. Precis så där känner jag. Är 25 år men har känt så i många många år, så länge jag kan minnas faktiskt. Inte hela tiden, men rätt ofta svämmas jag över av den känslan.
    Och jag har precis allt jag någonsin kunnat önska mig.
    Är lyckligast i världen, men ändå inte glad?

  9. Känner mig rätt ofta rätt nöjd, men känner att jag ”borde” göra mer, vilja mer. Har en lång utbildning med ett jobb jag gillar, trivs med hur jag bor och livet i övrigt, men känns ej tillåtet att vara nöjd. Det är svårt.

  10. Jag känner SÅ igen mig i det där. Hela livet har jag gjort val efter vad jag borde göra och aldrig varit riktigt nöjd med något. Jag har funderat mycket på vad andra ska tycka om mina val i livet och gjort val därefter. Sen när jag väl slutade på universitetet och stod där med min ekonomiexamen så hade jag ingen aning om vad jag faktiskt ville göra. Jag hade pluggat ekonomi i 3 år för att ”jag borde” göra det. Samhället säger ju att man ”ska” skaffa sig en högre utbildning. Någonstans gnagde det inom mig och jag orkade inte längre ”göra rätt” utifrån vad jag trodde andra tyckte och tänkte om mig.

    Nu 3 år senare har jag hunnit prova på 3 olika jobb och jag vet fortfarande inte om jag är på rätt spår eller vad jag vill göra resten av livet. Men skillnaden är nog att jag vågar känna efter vad jag vill och inte tänka lika mycket på vad jag ”borde göra” och vad andra ska tycka om mina val. Jag går mer på magkänsla om vad som känns rätt för mig och vågar tacka nej till erbjudanden om det som för många är ”drömjobb” för att istället välja det som känns rätt för mig.

    Det är svårt att nöja sig där jag är för stunden när jag levt hela livet och försökt vara den där ”duktiga flickan” och sträva efter det ”perfekta livet”, men samtidigt så befriande att sakta men säkert sluta tänka i de banorna och gå min egen vägen! Det har verkligen hjälpt mig hitta ro med att vara nöjd med den situationen jag är i just nu – eftersom jag har valt den själv utifrån vad som känns rätt för mig!

    1. Åååh gud vad jag känner igen mig. Också funderat alldeles för mycket på vad andra ska tycka och pluggat ekonomi i 3 år utan att komma fram till vad jag egentligen vill jobba med. Och nu 2 år efter examen, när jag blev erbjuden att avancera på mitt nuvarande jobb, sa det bara tvärnej i hela kroppen, jag ville inte! En drömmöjlighet, men tyvärr inte min drömmöjlighet…
      Så jag tackade nej. Istället ska jag påbörja en magister utbildning i höst, med den öppnas många dörrar och det kan verkligen bli fantastiskt eller ett stort jäkla magplask av alltihop. Jag hoppas att den är så bra som den verkar och att den leder in mig på ett spår som känns rätt i magen.
      Samtidigt kan jag känna mig frustrerad över att även det här med att grubbla över mitt val av utbildning, tacka nej till en ”bra” tjänst och hoppa på en ny utmaning att försöka prestera på är ännu ett symptom på min oförmåga att bara nöjd och tillfreds med min tillvaro. Framför allt, hur vet man om det är rätt att ifrågasätta, känna efter och leta vidare eller om man bara springer på allt snabbare i ett oändligt ekorrhjul i ett tvångsmässigt sökande efter någon slags lycka som kanske hade funnits där från början om man bara inte kände efter så jäkla mycket…?

  11. Ja men verkligen! Flera gånger i veckan. Så fort jag kommer till något av mina mål – träning, karriär eller annat privat så bockar man av det och börjar sträva mot något nytt. Ständigt skav. Usch.

  12. Känner igen mig, sådär tänkte jag ofta förr, att jag ville mer men visste egentligen inte vad, var jag inte nöjd?! efter något år med samtalshjälp så landade jag mer i mig själv, kände efter och valde, vågade vara nöjd och inte sträva efter mer som jag egentligen inte visste vad det var. Var tydlig mot mig själv vad jag vill och inte, vad är målet och syftet, och det viktiga, att vara nöjd när jag är där, inte hasta vidare mot något otydligt!

  13. Själv tror jag att det ligger lite i ens personlighet. Jag känner delvis igen mig men inte att vara derprimerad, men att alltid vilja ha saker och ting på gång annars blir jag uttråkad! Däremot är jag nöjd med mig själv men älskar att ha saker på gång. Jag tror kanske tvärtom, att inte fundera för djupt på allting, Att acceptera att man gillar fart och fläkt och att det händer saker nya saker. Varför måste man vara nöjd. Det är skillnad på att känna tacksamhet och det känner ändå den person, men måste man alltid vara glad då? Hon har ändå reflekterat och kommit fram till att hon har allt alltså måste hon ändå vara lite nöjd med sig själv, men känner att något saknas. Det är en del av livet tror jag!
    //Berith

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..