Hur såg en dag ut när jag var utbränd?

Läsarfrågan: Kan inte du skriva hur du mår idag efter din utmattningssyndrom? Har du fortfarande som mjölksyra i kroppen eller är det bara hjärnan som blir trött? Vad hade du för symtom innan? Hur kunde din dag se ut när du var sjuk och hur ser den ut idag?

Jag skrev nyligen ett inlägg om hur jag mår idag. Läs det här! 

Det är alltså en enorm skillnad på mitt mående nu och bara för ett par år sedan då jag fortfarande kände av symtom och fick planera livet mer efter mina begränsningar. Jag kallade det då att jag levde med utbrändheten i bakfickan. Så känner jag inte längre. Nu skulle jag snarare kalla mig för ex-utbränd, vilket är en fantastisk känsla. Nu 6 år senare så lider jag inte av några direkta symtom – som fortfarande är skillnaden är att min syn blev kraftigt försämrad (läs om det här) och att mitt minne fortfarande är påverkat (läs om det här).

Här har jag berättat mer om symtomen jag upplevde. 

Ärligt talat så minns jag inte så mycket från min tid som riktigt sjuk. Jag var sjukskriven på olika nivåer under ett års tid (100% de första veckorna och sedan 75% ner till 25%). Det tog 3 månader att få någon typ av sjukdomsinsikt och acceptans av det jag gick igenom. Två år i terapi. En del dagar tog jag inte ur sängen. En del dagar gick jag upp först när min kille kom hem. Andra dagar tog jag mig till affären och hem. Andra dagar satte jag mig på en bänk vid vattnet. När tiden gick så lyckades jag ta lite längre promenader och träffa någon vän. Jag klarade inte av stimmiga miljöer så höll mig utomhus för det mesta. Efter 15 månader så hyrde jag en kontorsplats och började arbetsträna själv (i och med att jag är egen företagare). Började hyra 3 dagar i veckan men var där kanske två timmar första gången. Och såhär höll det på. Ett halvt steg fram, fem bak. En bättre period, en skitperiod. Lite energi, flera dagars återhämtning.

Idag ser det helt annorlunda ut. Framförallt för att jag är nybliven mamma och har en bebis på 9 månader som behöver all uppmärksamhet, men också för att jag upplever att jag lever ett friskt liv. Jag jobbar, är mamma och försöker pussla ihop allt som innebär vardag. Är så tacksam över att jag orkade kämpa hela vägen hit.

Här är ett inlägg från 2013 där jag beskriver en stor seger. Det blev äntligen tyst i huvudet. Det känns helt overkligt att läsa det nu. Det där var min verklighet för bara fem år sedan.

  1. Hej Fia! Jag är just nu i en utmattningsdepression och har varit nedstämd med ångest i många år pga av att jag levt på ett sätt som inte riktigt varit rätt för mig. Jag har ätit antidepressiv medicin i 4,5 år innan jag slutade i våras då jag kände att jag mådde väldigt mycket bättre. Men tji fick jag när jag gick på semester nu i sommar och världens utmattning med depression sköljde över mig. Jag tror att jag läste någonstans att du tackade nej till medicin. Det är så jag känner innerst inne, att jag inte vill börja igen då jag på många sätt behöver bearbeta känslor. Men vissa dagar känner jag bara att det kanske är det bästa alternativet för att få en skjuts framåt. Är otroligt kluven gällande detta och dessutom är det vad alla läkare vill pracka på en. Medicin. Har du några råd eller tips kring hur jag kan tänka där? Otroligt tacksam för svar. Kram från en annan Fia

  2. Det skulle vara väldigt intressant att läsa om hur en dag/vecka kunde se ut när du var ”mitt i det”, alltså när du höll på att stressa ihjäl dig utan att veta om att den berömda väggen var på väg i 110 km/h. Alltså, hur det var innan du blev utbränd.
    Hur såg en dag/vecka i ditt liv ut då? Hur jobbade, tränade och sov då? Vad/hur åt du? Hur umgicks du med människor? Hur tänkte/kände du om stress/kroppen/träningen då?

Lämna ett svar till daniella Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..