Kroppen efter förlossningen – 9 månader senare

Idag är det prick 9 månader sedan jag födde mitt första barn! Ni är många som frågat efter ett till inlägg i min serie ”kroppen efter förlossningen”. Här kommer det ↓

Hållningen är forfarande katastrof. Magmusklerna orkar inte riktigt hålla uppe, Edith väger säkert 10 kilo och blir ofta buren. Är en ostbåge men försöker att tänka på hur jag står och går. Behöver både styrketräning för att stärka och massage för att lösa upp.

Bäckenbotten känns fortfarande annorlunda, kanske att det har börjat bli lite bättre. Får inte längre in mängder med luft när jag lyfter benet i en yogaposition eller reser mig hastigt. Men som jag skrev här så kissade jag på mig när jag sprang Vårruset och det känns fortfarande lite för öppet än vad jag är bekväm med.

Magen ser nu nästan precis ut som innan graviditeten. Den har gått tillbaka till sin vanliga form, strecket mitt på har försvunnit och magmusklerna har gått ihop nästan helt.  Känner dock att jag behöver jobba på styrkan ännu mer för att få bättre stöd. Det är fortfarande ett litet ”gravidput” när jag slappnar av helt. Huden har återhämtat sig väldigt bra för att varit så uttänjd men det syns och känns att den är mer elastisk än innan. Finns liksom ett litet överflöd av hud på något sätt. Bild på aktiverat läge och avslappnat läge ↓

kroppen efter förlossningen
Maten smakar fortfarande inte lika kul som innan graviditeten. Antar att det är hormoner som spökar men mat har verkligen blivit tråkigare. Och samtidigt så är jag nästan konstant utsvulten. Trist kombination. Försöker att äta mer och så mycket jag behöver men saknar matlust eller blir mätt fort eller blir inte mätt alls. Hoppas så att det här vänder snart för det är så frustrerande. Har liksom blivit lite trött på att äta vilket är en MARDRÖM för en person älskar mat.

Amningen är nere på 1-2 ggr per dygn (alltid nattning och något tillfället till). Brösten börjar återgå till någorlunda normal storlek. Sexlivet har inte direkt blomstrat eftersom min lust är helt klart påverkad av amningen. Pratade med en vän som ligger lite före och hon sa att det var exakt likadant för henne och att det hade blivit mycket bättre när de slutat amma. Kändes skönt att höra!

Amningsluggen. Ja, ni vet ju. Håravfallet är massivt. Den lilla luggen frodas och den står ständigt rakt ut.

Järnet. Jag förlorade ju 2 liter blod direkt efter förlossningen så åt järntabletter länge och gick sedan över till Blutsaft som jag fortfarande dricker. Känns som att jag kan behöva det i och med att jag sällan äter kött och upplever att jag mår bra av det.

Ryggen. Åh ryggen. Det börjar kännas att vi inte fått plats med skötbord utan kört skötbädd på golvet. Rekommenderas inte om man har möjlighet att ha skötbord. Är ett under att ingen av oss fått ryggskott eller dylikt än.

Känslan i kroppen är ändå att jag har återhämtat mig över förväntan. På utsidan så ser jag nog rätt likadan ut som innan, men jag känner mig väldigt annorlunda på insidan. rimligt såklart! Men en grej som jag inte räknat med är hur fysiskt stark jag ändå känner mig. Har ju inte tränat på det sättet som jag önskat (rör på mig dagligen) men känner ändå att jag är grundstark och har konditionen med mig. Och på ett annat sätt så jag känner jag mig så genomsvag – knäppt att kunna känna sig stark och svag på samma gång.

Rumpan är urkopplad och behöver få stärkas. Den har nog aldrig känts slappare, vilket jag förstått är vanligt. Viktigt att stärka den och hela baksidan framöver.

Mensen har ännu inte kommit tillbaka. Hoppas att den håller sig borta en stund även när vi slutat amma helt.

Läs även:

Kroppen efter förlossningen

Kroppen efter förlossningen – 4 månader senare

Min förlossningsberättelse!

  1. Hej!
    Kan inte skriva hur man ska träna efter en graviditet? Framför allt för magens skull, att hitta dom innersta musklerna bl.a.
    Jag har fått mitt andra barn nu och är klar med barn vilket gör att jag verkligen vill göra mitt yttersta att få magen så bra som möjligt. Har läst att om man tränar fel får man automatiskt putmage och vill så klart inte ha de:)

  2. Genomsvag är ordet. Förvisso är det bara 9 veckor sedan jag födde barn och jag hade foglossning från v24 dvs 100% sjukskriven och kunde knappt röra mig från soffan till toan. Det är dock frustrerande att vara så genomsvag. Hela kroppen är liksom mjuk. Finns inte en enda muskel känns det som. Har dock lovat mig själv att inte stressa med det här. I slutet av augusti ska jag gå på mammamage-träning en gång i veckan. Tills dess är det bara lugna promenader. Och njuta av bebis och sommaren!

    Tack för ärliga inlägg om graviditet, förlossning och allt därefter.
    Kram!

  3. Åh vilket bra inlägg!! Så intressant att läsa om sånt man sällan pratar om. Putmagen är så hopplöst svår att bli av med tycker jag 😞 Och jag har haft jättemycket besvär med att det kommer in luft i yogaövningar och handstående och jag har aldrig kopplat att det kunde vara gravid/förlossningsrelaterat men det verkar det ju kunna vara. Tack för insikten! 😆

  4. Tack! Min dotter är lite yngre än din och mycket du skrev kändes skönt att höra. Skönt att höra att man inte är ensam om vissa saker och skönt att inte behöva fråga någon. Tack för att du delar med dig!

  5. Hej Fia,
    Ett tips om ni inte har plats för separat skötbord är att lägga upp henne på köksbordet?
    Jag förstår att det kanske känns konstigt (och för vissa ofräscht) men om man sköter det snyggt, antar att ni har skötbord eller liknande ändå på golvet, så får ni en bättre höjd för era ryggar.
    Man får kanske väga det ena mot det andra och se vad man själv tycker är viktigt.

    Tack för dina genomärliga inlägg, de uppskattas varmt även om jag är en bit före med två barn. 🙂

  6. Tack för det här inlägget!
    Mitt första barn(eller är hon fortfarande bebis?!) är nu 11 månader och det är så skönt att höra andra reflektera om samma saker.

    Jag gillar att träna och upplever att många förväntar sig nu när det gått en tid att man ska kunna prestera på samma sätt som innan graviditeten, nu borde man ju vara ”tillbaka”. Jobbar mycket med att sätta rimliga mål.

    Målet nu är att springa milen under timmen när min tjej är 1, tidsmässigt är det egentligen ingen utmaning för mig utan utmaningen blir att bäckenbotten, hållning och knäna ska kännas bra efteråt!

    Förresten, stegringslopp, varför kör man så lite stegringslopp? Typ den roligaste löpformen som finns?! (ps vänta tills bäckenbotten är någorlunda ok innan)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..