En uppdatering om amningsavslutet

Pt fia amning
Åh. Nu sitter jag helt själv i lägenheten och insuper lugnet. Man och bebis är ute på kvällspromenad och ärligt talat så är det så skönt att få vara själv en stund. Vi har haft ett intensivt dygn i Göteborg. Nu ser jag fram emot att vara på hemmaplan till Oktober då jag åker på träningsresa. Men nog om det! Jag lovade att berätta mer om hur vårt amningsavslut har gått och det har gått över förväntan. Alltså efter att ha haft det här hängandes över mig i flera månader så fattar jag inte hur det nu kunde gå så lätt.

Jag bestämde mig förra lördagen att sluta rakt av efter söndagens morgonamning och så blev det. Och Edith har knappt efterfrågat det. Och hon har varit så glad! Jag räknade kallt med några dagars skrik och panik och jätteledsen bebis som bara skulle försöka få komma till bröstet men ingenting. Hon har snarare varit lugnare, gladare, nöjdare och haft mindre temperament. Innan vi slutade så var hon i en period där hon blev rasande på en sekund om vi till exempel skulle klä på eller av, dra på blöja, flytta henne från olämpliga ställen eller ta ifrån henne olämpliga saker. Svinarg. Det gick snabbt över såklart men just att hon hade ett otroligt humör. Och några gånger per dag bröt hon ihop och ville bara komma till bröstet för att lugna sig. Förstå därför min förvåning när hon bara har gillat läget och nu blivit mer sig själv igen. Antar att hon också var väldigt redo att sluta bara att hon inte riktigt visste att det gick? Precis som jag då, hehe.

Eftersom jag slutade rakt av var jag nervös över att få mjölkstockning men verkar ha klarat mig hittills. De första dagarna pumpade jag litegrann för att få ur det värsta, men det var på väg att stocka sig ändå så fick ta Kim till hjälp. Alltså … jag värmde brösten med en vetepåse (gött när det var 30 grader i lägenheten), masserade, började pumpa och så fick Kim massera samtidigt som jag pumpade. Glammigt! Nu de senaste dagarna har det räckt att massera ur lite i duschen så produktionen har gått ner drastiskt. Ja, så har det gått alltså. Jag antar att sagan om vår amning nu är slut på riktigt.

Vad tar jag med mig till nästa bebis som vi hoppas att få uppleva? 1. Låt amningen vara en del av nattningen, men försök att öva på att lägga ner precis innan hen somnat så hen inte alltid somnar med bröstet i munnen. 2. Amning är så mycket mer än bara maten för bebisen OCH för mamman. Alla hormoner och känslor påverkar bra mycket mer än vad man kanske tror. Det är okej att känna som jag känner. 3. Amma precis så länge som jag och bebisen själva vill. Skit i vad andra säger. 4. Det går att sluta. Även när det känns omöjligt så vet jag nu att det går och att man kan sluta på en dag, en vecka eller en månad. Det handlar bara om att bestämma sig på riktigt.

Juste! En annan skillnad är att nu sover hon mycket bättre redan på kvällen. Efter att hon nattas vid 19 så ropar hon till en gång och då flyttar vi över henne till sängen och slocknar direkt (hon nattas nu i vagnen då vi gjorde det under semestern pga 30 grader i sovrummet och omöjligt att komma till ro och fortsatte med det nu för att minimera förändringen iom amningsavslut. Ska snart börja natta henne i sovrummet igen). Sedan sover hon till ca 05-05.30, då får hon en flaska ersättning i sängen och somnar 9 av 10 gånger om 1-2 timmar till. Tidigare så fick vi gå in ca 1-4 gånger efter nattning för att hon letade efter bröstet eller vaknade till. Ibland för att vagga, ibland för att amma och ibland bara för att buffa på rumpan. Så, nog om detta. Nu ska jag förbereda mig inför min arbetsdag imorgon! Kram på er!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..