Känslan av att livet kommer tillbaka

Ptfiaaa 4
När jag skriver det här är det måndag, klockan är 16.38 och jag sitter på Magnus Johanssons bageri i Hammarby sjöstad. Jag dricker äppelmust med ingefära och äter gröt med mandelmjölk och blåbär. Imorse testade jag höstens träningsnyheter och jag har spelat in ett nytt avsnitt av min podcast Ofiltrerat, haft lunchmöte med Alexandra och gjort en telefonintervju. Jag har alltså haft en helt vanlig dag i mitt arbetsliv. Plötsligt är det som att ingenting har hänt, fast allt har hänt. Det är som att vi på riktigt har klivit ur bebistiden och börjat få tillbaka vårt vanliga liv. Amningen är avslutad. Vi delar på föräldradagar. Vår bebis är snart 1 år. Vi har börjat hitta våra rutiner. Jag känner mig mer inspirerad, motiverad och energifylld än på länge. Räknade ut att det är ca 19 månader sedan jag var mig själv. Mig själv som i inte gravid, nyförlöst, ammande och så vidare. Mig själv som i fia. Hur fantastiskt det än varit så är jag så redo för den tiden som kommer nu. Tiden till att lära känna det barn som vår bebis håller på att förvandlas till. Tiden att på riktigt börja träna igen. Tiden till att hitta tillbaka till mig själv utan alla hormoner. Tiden till att börja ta tillbaka min och Kims relation och ge den lite tid och uppmärksamhet. Jag förstod väl att vi någon gång skulle komma hit, men var inte riktigt beredd på att vi skulle komma dit redan nu. Vet inte riktigt vart jag vill komma men behövde skriva om det här. Är så fascinerad över att vi snart varit föräldrar i ett år och att vi nu på något sätt kommit ur bebisbubblan på riktigt. Det är fantastiskt!

  1. Hej
    Följer din blogg och den är super.
    Du är bra att neutralisera livet.
    Jag hälsohetsade själv för ett par år sen vilket inte var sunt, har även varit nära utmattning. Står nu på stabila knän själv.
    Man lär sig av motgångar

    Men vill göra ett inlägg till att ta vara på att ha en frisk familj.

    Jag och min sambo , min allra bästa människa i mitt liv pågår ivfbehandling. Ett par veckor innan ägginsättning blev min sambo sjuk o postviral trötther, totalt utmattad som utbränd person. Tiden utvisar om det är kroniskt. Från pepp för ivf som vi har tagit väldigt coolt till att stötta en sjuk sambo, ställa familjeplanerna åt sidan.

    Jag bara längtar att få tillbaka min sambo, för att sedan fortsätta vägen mot en familj.

    Försöker inte stressa inför framtiden, utan en dag i taget och njuta av allt fint som finns: familj,.vänner som stöttar. Att det är fint att storgråta på odenplan en lördagkväll för att sedan känna lycka dagen efter.
    Det äe livet, upp och ner.

    Med detta vill jag skriva: att alla har sitt. Vi behöver vara tacksamma över livet, även hur pissigt det känns ibland.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..