När allting skaver – hur får man ihop livet?

Ptfia bloggpbebis
Min läsare Mary skrev följande i ”månadens bikt”-inlägget: ”Jag grubblar just nu över allt känns det som, det skaver överallt i livet. Jag ska börja jobba om en vecka efter ett års mammaledighet och i samma veva börjar min lilla förskola. Jag är så stressad, hur ska jag få ihop mitt liv?! Jag ser inte hur jag ska hinna ta hand om hemmet (där jag gör allt), djuren, ge mitt barn tid och framför allt mig själv tid! Om jag knappt får det nu när jag är hemma, hur ska jag fixa det sen? Hur ska jag hinna med mina vänner som redan nu prioriteras bort? Hur ska jag kunna prestera på jobbet när jag aldrig sover en hel natt (jag tar alla nätter med barnet)? Hur ska jag fixa träning? Och börja äta bra igen så jag slipper bära dessa extrakilon. Jag har fått problem (utöver att jag tidvis känner mig helt orkeslös) med magkatarr och hjärtklappning. Jag önskar få höra att det kommer att gå (utan mer hjälp från partner då det aldrig kommer hända), att jag kommer känna att livet är något roligt och skönt igen. Jag skulle behöva få hopp om livet…”

Kära läsare! Ni har alltid så mycket klokt att säga. Vi kan väl hjälpas åt och ge henne några stöttande ord på vägen? Och jag är väl inte den enda som tänker att det är helt orimligt att du, Mary, ska behöva ta prick allting med barn och hem ENSAM? Det är orimligt. Ni är två om att få barn och två som delar ett hem. Två. Kram!

 

  1. Nina skriver:

    Så fina råd ovan.
    Jag har nog inte så mycket att tillägga förutom massa styrkekramar.
    Har en liten knodd som precis börjat förskolan och visst är det tufft.

    Det jag tänker på är din hälsa och möjlighet att gå ned lite i varv. Hitta det som känns rätt för dig. Det kan vara yoga, gå i skogen, ligga platt på golvet och stirra i taket. Vad som helst. Så länge du kommer ned i varv. Det finns en app som heter Mindfulness som jag gillar. Den har en guidad kroppsscanning på 5 minuter som man kan göra i sittande eller liggande. Får iaf mig att slappa av.

    Hoppas livet snart känns lättare <3

  2. H skriver:

    Har dragit mig lite för att kommentera detta. Detta utifrån att jag själv inte har några barn och vill inte utge mig för att förstå svårigheterna med att få livspusslet att gå ihop med barn för det gör jag inte. Men jag känner verkligen så mycket med dig att jag måste skriva något känner jag. Det jag reagerar på, och känner så mycket med, är hur otroligt pressad du låter. I mina öron låter det som att du har så mycket måsten och krav på olika håll att du blir nästan begravd under dem. Som sagt, jag vet ingenting om småbarnslivet och jag inser att det kommer med en massa måsten som man inte bara lite käckt kan skala bort. Men kanske finns det något som du inte absolut måste hinna med som du kan skala bort? Återigen, jag vill inte tala om för dig hur du ska göra eller prioritera eftersom jag inte vet någonting om dig. Har inte heller några smarta vardagstips att erbjuda dig. Men jag vill skicka en stor kram och en påminnelse om att det är omänskligt att klara av precis allting ensam. Och om att det är ännu mer omänskligt att klara av allt på alla områden i livet samtidigt. Det gör så ont i mig att läsa detta och jag hoppas verkligen att du hittar något sätt att lyfta bort i alla fall några krav från dina axlar. Det förtjänar du! Stor kram till dig.

  3. Maria skriver:

    Hacka inte på partnern. Han/hon kanske är fantastisk på andra sätt och behöver tid på sig innan hen blir fantastisk även som stöttande förälder.

    Jag har en 1-åring och en 5,5-åring. Det första jag vill säga är: DET BLIR BÄTTRE. Det är otroligt intensivt runt 1 år. Barnet exploderar i sin utveckling, får en egen vilja, man ska få ihop vardagspussel med förskola, jobb och vabb. Det är olidligt många stunder. Men återigen, det blir bättre. Snart är din lilla 2 år o allt har vänt <3

    Mina tips är
    • Ha fasta dagar för hushållssysslor som annars kan stressa dig om det känns som att ”de hänger över dig”. Tvätta måndagar, vik på onsdagar, dammsug torsdagar osv. Då har du en känsla av kontroll, o det minskar stress
    • Gå promenader på lunchen med podd i lurarna. Inte som motion, men frisk luft gör så att alla problem känns mindre för en stund.
    • Sänk alla krav på träning. Yoga två kvällar i veckan när barnet sover? Är både styrka och terapi.
    • Sänk även kraven på umgänget med barnet. Lek ute på gatorna, samla stenar, hoppa i vattenpölar, åk bobby car. Det behövs inte mer än så för att ett barn ska vara lycklig. Lyckligt barn gör mamma lycklig.

    Återigen. Sänk kraven på allt allt allt. Acceptera att det är så här en kort period av livet. Det blir bättre <3

  4. Jag blir upprörd över alla som skriver argt om partnern, som ni inte vet något om!

    JAG är i stort sett så. Den som inte hjälper till. Ibland kan jag, ibland inte.

    Orkar KNAPPT ta hand om mitt barn. Men jag gör så gott jag kan.
    Den lilla energi jag har får hon och hon är välmående.
    Men resten? Nej.
    Orsak? Depression, ångest, möjlig add..

    Tips om hur hon ska lösa allt har jag inte men jag skickar en kram.

  5. Catrine skriver:

    Åh, detta träffade mig prick i hjärtat. Jag själv har inte barn så jag är långt ifrån insatt, däremot kan jag verkligen känna igen stressen och kraven. Jag tycker att du ska sänka ribban och inte sätta så höga krav på dig själv. Inte ens jag hinner med allt du säger och jag har inte barn.

    Börja försiktigt och testa dig fram först tiden tycker jag. Första veckorna kanske du endast ska fokusera på att överleva och att lämna lillan/komma till och från jobbet etc. Sedan tycker jag att det hjälper mig i stressiga tider att planera (extra mycket). Alltså kanske skriva upp timme för timme, planera matinköp, lunchdejter (bästa sättet att träffa vänner på), promenader (kanske den träning du ska börja med, kanske kan du hämta lillan/handla mat och kombinera med promenad?), lägg fram kläder dagen innan, etc.

    Sedan tänker jag, vet ju inte vad du jobbar med, men kanske kan du även se över det? Kanske kan du byta till någonting som du gillar mer, som ligger närmare hem exempelvis, närmare där en vän jobbar? Kanske kan du börja med att gå ner i tid och se hur det fungerar?

    Och till sist, var inte rädd för att ta hjälp! Om det så handlar om en timmes barnvakt av släkt/vänner för att bara kunna andas ut och ta hand om dig själv!

    Hoppas det gav dig lite pepp. Du är långt ifrån ensam så oroa dig inte utan det löser sig. Alltid jobbigt i början av förändringar också, sen när du är inne i allting kommer det kännas mycket enklare.

    Lycka till <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..