Ordbajs 163490

Ptfiass
Ungefär såhär känner jag mig just nu ↑. Människor som snart fyller 1 år är intensiva. Speciellt när de precis har börjat gå och har så mycket energi och älskar att packa upp saker (dvs stöka till) och tycker att påklädning/blöjbyte/avklädning/osv är fruktansvärt så blir brottningsmatch varje gång pga måste upptäcka världen nun nu nu nu! Förr jobbade jag varje gång hon sov. Nu sitter jag på olika bänkar. Behöver den lilla pausen som sovstunderna innebär så har nästan slutat gå promenader. Vill liksom bara få sitta ostört på arslet någon gång varje dag.

En annan grej är att jag gärna skulle spola fram tiden typ två-tre veckor. Gissar att våra nya rutiner satt sig lite mer då. Den här arbetsveckan har inte ens börjat för mig då Kim varit på konferens så jag jobbar torsdag och fredag istället. Känner mig trött och vill helst bara ligga med huvudet i Kims knä och slötitta på något resten av kvällen. Orkar inte vara duktig just nu. Vill lägga mig tidigt men vill också bara ligga i soffan och slappa. Jamen nu hör ju! Stora issues här borta. En sista grej: Har typ ingen matlust. Ingen mat är god. Blir aldrig mätt. Är alltid hungrig. Mat är numera svintråkigt och det här gör mig uppriktigt frustrerad. Mat är livet. Men inte nu. Frågade på instagram om någon kände igen sig och det verkar vara vanligt. Känner ni igen er? Det här började alltså i och med graviditeten för mig och har ännu inte ändrats.

Puss!

  1. Exakt så känner jag om mat också. Jag ammar min 6-månaders, och känner bara ”blah” om mat. Skulle helst ta ett piller till middag och så skulle det vara klart sen.. Såhär kände jag när jag ammade storebroren också, och det gick sakta men säkert över efter anningsavslutet. Så det finns hopp för oss båda Fia, stay strong och kämpa på ❤️

  2. Vi har också en nästan ettåring. Har löst det så att vi har gjort ett rum (köket) helt barnvänligt och satt en grind i dörrhålet dit. Så går det att vila rumpan ett litet tag i alla fall. Ibland 🙂

  3. Känner igen mig angående maten. Min stora sorg är frukosten. Sen jag blev gravid bara växer allt i munnen på mig under morgonen. Sonen är 12 månader nu och får fortfarande inte i mig frukost. Frukost är ju livet! Så tråkigt att aldrig kunna njuta av en frukostbuffé längre. Hoppas vi får tillbaka matlusten <3 Kram

  4. Jag kan känna igen mig i det där med maten, trots att jag inte är gravid eller har barn… det kan gå i perioder för mig då jag inte är sugen på nån mat alls, det mesta känns äckligt och ofräscht. Det är jobbigt för då orkar jag oftast inte heller göra någon ordentilg mat, vilket inte gör saken bättre då det inte är riktigt hållbart att bara äta yoghurt eller smörgåsar. Men ibland kan det ändå vara så att när jag väl börjar äta är det plötsligt jättegott, t.ex. om sambon lagat mat, fastän jag aldrig själv skulle kommit på att göra just den rätten som han då lagat. Så konstigt?!

  5. Omg that thing with food! I am now 24 weeks pregnant and for several weeks now I haven’t had any appetite really..but I’m still hungry! I never know what I want to eat and I’m completely indifferent about food. And I used to be the biggest foodie! I miss missing fooood :/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..