Så har jag förändrats av att få barn

Ptfia blogg1q 3
Jag har tänkt skriva det här inlägget länge, men inte riktigt hittat orden. Hur har jag förändrats av att få barn? Förutom den fysiska förändringen med bland annat urinläckage vid löpning, mindre bröst efter amningen och lösare hud vid magen så händer det ju en del mentalt och med ens person. Den största skillnaden nu mot innan är att jag saknar min ångest. Alltså, inte saknar som i att jag längtar efter den utan saknar som i att jag inte vet vart den har tagit vägen. Kan inte minnas att jag haft ångest endaste dag sedan jag fick barn och det har nog aldrig hänt tidigare. Det har snart gått ett år och den ångest som tidigare var en självklar del av min vardag har försvunnit. Frågan är om det är tillfälligt pga så mycket annat som pågår eller om den faktiskt är borta? Och vad beror det på? Gissningsvis så har det en del att göra med att nu så finns det inte samma möjligheter att känna efter. Nu blir jag väckt av en liten person som får allt fokus, dvs jag kliver bara upp utan att fundera eller känna in så mycket hur jag mår eller om något skaver. Och så är ju dagarna nu. Fokus är inte på mig, det är på mitt barn. Och dagarna är fullsmetade med bebis eller jobb eller båda. En annan grej som förändrats är att jag skrattar mer. Det är såklart mest tack vare vår lilla minimänniska. Jag är också väldigt tillfreds. Jag har alltid varit i nuet, men nu har det nästan gått till överdrift. Är så närvarande att jag har svårt att tänka längre än två minuter in i framtiden. Jag har också ett ökat behov av att inte göra någonting eftersom det är intensivt vara hemma med barn.

Jag känner en ömhet för min kropp efter vad den åstadkommit och gett oss. Jag väntar fortfarande på att jag ska känna mig så pass vuxen att jag kan vara förälder. Hallå, kommer man någonsin dit eller kommer man känna sig ung i sinnet när man är 73 också? Trodde på något sätt att man skulle känna sig som en förälder när man fick barn, men jag känner mig ju prick som innan. Såklart!

Andra banala saker som ändrats är att jag numera är en kvällsduschare. Har duschat på morgonen i hela mitt liv men av praktiska själ så blir det istället på kvällen, vilket jag upptäckt, är nästan ännu härligare pga gött att lägga sig ren.

Hur har ni som läser det här och har barn förändrats av att få barn? Vore intressant att läsa!

  1. Anna skriver:

    Första året som mamma var en berg o dalbana av känslor! Min dotter var (och är) fantastisk! Men jag kände mig ensam och jag minns det som att jag var oerhört trött och energilös. Jämförde mig själv som mamma med andra och bara mot det negativa hållet. Jag längtade till slut efter att börja jobba och ha timmar över för mig själv. När jag väl började jobba var jag nöjd efter första dagen!! Sen dess (1,5 år) har det mest varit motigt att behöva gå till jobbet.

    Som person är jag mycket lugnare och tryggare i både mig själv o i min roll som förälder. Jag är snällare mot mig själv och upplever en våg av lycka och tacksamhet gentemot livet så himla ofta. Jag älskar min man på ett djupare sätt också. Vi är ett team som håller liksom.

  2. Matilda skriver:

    Hej Fia! Vilket fantastiskt inlägg. När jag fick barn skedde, tyvärr, motsatsen. Att min ångest bara eskalerade. Har alltid varit en oerhört ängslig själ, men det senaste två åren har varit de värsta. En sak jag dock märker är att min ångest aldrig kommer ”av sig själv” (eller det kanske den gör.. men jag ska försöka förklara hur jag menar), utan att den alltid triggas igång av en oro över något konkret. Det är ofta kopplat till arbete eller ekonomi. Att jag får en utmaning i jobbet jag känner att jag inte klarar av/gör fel/misslyckas med/etc, eller att jag känner att mitt buffert-konto är för litet/mår dåligt över framtiden osc. Listan kan göras lång. Jag har dock svårt att avgöra vad som är riktig ”fara” och verklig oro till min ångest, eller vad som är saker jag egentligen inte behöver lägga energi på, men jag ändå gör.
    Jag ska ge ett exempel. Igår spolade min dotter ner en stor leksak i toaletten. I mitt huvud är detta en katastrof. Vi kommer få stop i avloppet, behöva ringa rörmokare, få extrema kostnader kopplade till detta, inte ha tillräckligt med pengar för att betala fakturan, osv osv i oändlighet. Medans min sambo bara rycker på axlarna och säger ”det är sånt som händer”. Detta kan dock ta upp en hel dag för mig i oro, ibland ännu mer, en vecka, lite beroende på vilken situation det är. Jag kan ALDRIG bara slappna av och leva. Det är ALLTID något.
    Funkar medicin mot denna typ av vardag? 🙁
    Nu blev det här en roman, det var inte tanken. Men jag tar emot alla goda råd jag kan få, för att kunna må bättre.
    Kram på dig!

  3. B skriver:

    Önskar att jag kunde skriva att ångesten lagt sig men skulle snarare säga att den har ökat, med två barn o vardagspussel o jobb tycker jag bara det finns ännu mer att ha ångest för… man tycker ju att de inte skulle finnas tid men huvudet går ständigt på högvarv..😜

    Grym blogg du har Sofia, all cred till dig

  4. Cecilia skriver:

    Jag känner igen mig i prick allt du skriver! Som att jag skrivit texten själv. Inklusive ångesten. Jag tycker det är väldigt befriande att ha så mycket fokus på en annan person än mig själv! Jag trodde tvärtom att jag skulle ha svårt att sätta mig själv åt sidan men det har visats sig var väldigt befriande. Precis som du skriver har kroppen förändrats men jag är också så mycket mer ödmjuk inför den nu. Våra kroppar är ju så sjukt häftiga som kan skapa barn! Sen är jag imponerad över hur mycket man faktiskt orkar på så pass lite sömn. Man vet inte hur mycket man klarar innan man blivit mamma!

  5. Helena skriver:

    Jag känner definitivt att jag har förändrats. Dels har jag lättare att prioritera mig och familjen framför mycket som tar energi. Enklare att säga nej nu och ”skylla” på sitt barn.
    Dock var jag ute beredd på tröttheten som kom, jag avskyr att vara trött och känner mig ständigt som ett monster. Att relationen till min mamma har förändrats till det sämre är inte så kul.. Men på det stora tycker jag bättre om mig själv nu som mamma och livet med familj!

    1. PT-Fia skriver:

      Tack för att du delar med dig! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..