Den här jävla frustrationen

Ptfialugg
Jag är så frustrerad!!! Det hela började med att en läggning drog ut på tiden. Bebis var trött och somnade nääääästan hela tiden, men bökade runt för att hitta rätt position att hon liksom blev pigg av proceduren. Och 47 minuter senare var hon plötsligt pigg igen. Kim tog över när han kom hem och jag blir så frustrerad när det här händer att det KRYPER i kroppen på mig. Det är som att frustrationen från ALLA läggningar som dragit ut på tiden/vart jobbiga som jag gjort sedan hon föddes ligger och puttrar och plötsligt brinner till när det blir en sådan här utdragen. Jag har ju nattat ungen sedan hon kom i och med amning (nu turas vi om). Och så många kvällar som jag legat där och velat slita mitt hår för att hon bökat runt vid bröstet, inte somnat, nästan somnat, somnat men vaknat så fort jag försökt ta mig loss och så vidare.

Är så också frustrerad över NATUREN som skapade ALL SKIT till kvinnan. Vad gör ens mannen?! På riktigt. Har varit så frustrerad och förbannad på det här sedan jag blev mamma. Min man har fått ta en del skit när jag vart oförtjänt arg på honom för detta. Jag är liksom förbannad på det faktum att MÄNNEN INTE GÖR NÅGONTING. Vi kvinnor gör ju allt. Vi har mens. Vi bär barn. Vi föder barn. Vi har eftervärkar. Vi går sönder. Våra kroppar förändras för alltid. Vi ammar. Vi får mens igen. Vi har mensverk. Vi kommer i klimakteriet. Vi har ont, ont, ont, ont, ont, ont lite hela tiden i vårt liv och vardag. Mannen? Njuter av en härlig orgasm och klarrrrrtttt. Sedan är hans liv och hans kropp oförändrad under graviditeten. Och för många ojämställda män som lever i någon sinnessjuk värld och inte tar sitt ansvar så fortsätter livet att vara ganska oförändrat även när bebisen kommit. Det har på riktigt gjort att jag har mindre respekt för det manliga könet. Förlåt alla män som jag älskar och tycker om, men ni ser ju själva hur orimligt det här är. Och det värsta av allt är att INGEN man ens verkar kunna försöka sätta sig in i hur förbannat förspänt de har det. Gud.

Okej, jag började med att skriva ”all skit till kvinnan”. Jag önskar inte att jag var man eller att jag slapp föda våra barn, men ni förstår vad jag menar.

Sedan är jag så frustrerad och ledsen över det faktum att jag inte får i mig några större mängder mat. Det här tar kål på mig. Ingenting smakar någonting. När jag ätit några tuggor så måste jag bara sluta på grund av att det fysiskt tar emot, blir äckligt och bara inte går. Jag är hungrig hela tiden men kan inte äta mig mätt. Har ingen matlust, ingen aptit och inget intresse. Det är något rejält fel och så olikt mig. Jag är inte stressad. Börjar fundera på om det kan vara sköldkörteln eller om det bara är att vänta ut det. Jag vill inget hellre än att äta som förut, men det går inte. Har bara antagit att det är hormonerna som är i kaos på grund av att vi slutat amma men nu har det gått över en månad och det har inte förändrats.

Jahapp. Kim försökte vara lite snäll och säga ”men har det inte varit något positivt idag?”. Jo såklart svarade jag. ”Fokusera på det då”. Då gastade jag något i stil med ”säg för fan inte åt mig att vara positiv. Jag som är positiv 99 dagar av 100 och du som är neutral, realistisk och negativ i grunden har för fan inte rätt att säga åt mig att inte vara frustrerad och irriterad. Jag tänker inte dölja min frustration i mitt eget hem!!!”. Eh. Ja. Bra, Fia. Här kommer din man som är världens bästa och du är hopplös.

  1. AMEN! Jeg har tenkt presis det samme som deg ang mannen! Elsker mannen, men dog. Fikk barn for 1 år siden 🙂 Kvinner er uten tvil det sterkeste kjønn.

  2. Det är grymt jobbigt att vara mamma & på samma gång det bästa som finns. Så mycket känslor som ibland man inte helt kan hantera. Tack för att du delar det!

  3. fy fan vad bra skrivet, fia! jag tycker inte att du behöver skämmas för något i det här inlägget, det framgår varje dag i din blogg hur mycket du älskar din man och din dotter.

    ämnet du berör är något som är så himla centralt för mig. den här djupa orättvisan tänker jag på varje dag, och är en anledning till att jag är ganska säker på att jag aldrig kommer att vilja skaffa barn. på grund av den inneboende orättvisan i alltihop, och på grund av att jag inte vill utsätta min kropp för den påfrestningen. sen har jag inte längtat efter barn heller så att folk säger att det är ”så värt det trots allt elände” övertygar mig inte heller. om mannen kunde ta alltihop med graviditet, förlossning och amning så skulle jag typ kunna överväga att skaffa barn! det vore en helt annan sak, sorry to admit.

  4. Jag har inte egna barn men kan också känna en frustration över det du skriver. Jag kan också bli föebannad över att jag som kvinna ska känna en stress över att kunna skaffa barn innan en viss ålder som männen inte har. Att en barnmorska kan säga till mig att det här är kanske sista spiralen du sätter in så du kan få barn sen. Om jag vill ha barn eller inte är min ensak ingen annans! Jag är generellt väldigt positiv och får ofta höra hur glad jag är men vi måste få uttrycka såna här känslor också.

  5. Känner med dig! Helt okej att känna så, för hallå- det är ju rätt sedfördelat! Klart att frustrationen kommer & den måste få ha sin plats. Välkomna den! & självklart kan man inte vara positiv jämnt, vore helt omänskligt. Du är så modig & öppen, fortsätt så. Jag hoppas din matlust kommer tillbaka snart- kolla upp sköldkörteln. Jag har problem med den & det kan ställa till det rejält. All all värme & kraft till dig! /Emma

  6. Alltså igenkänningsfaktor 100! Håller med dig till fullo och kan känna exakt samma frustration när saker ställs på sin spets. Men man måste få ha en ventil ut. Kram

  7. Haha! I hear ya med nattningen!!! Finns inget som kryper, kliar och skaver så mkt som just de. Jag har dessutom en som träter de luxe 😂 jag brukar tänka som heltenkeltfi ”this to shall pass” och så lite sagan om ringenröst på de.

    Och de där med maten, kolla de asap eft som de påverkar din vardag och ditt liv ❤

  8. Bra sagt! Håller helt med! Jag fick barn en kort tid innan dig tror jag och jag har upplevt samma frustration. Dock blev jag tvungen att sluta amma ganska tidigt av personliga skäl och till min stora sorg. Upplevde dock att relationen blev mycket mer jämställd då. Men jag håller med om allt!
    Hoppas du kommer över matproblemen snart! Måste kännas tufft! Har själv samma problem förtillfället, dock av anledningen att jag är gravid igen… 🤗
    Kram och tack för bra och ärlig läsning!

  9. Men precis så!!
    Här är man två om att sätta ett barn till världen och det känns så orimligt att en ska ta så stor del av det sen!! Varför har inte män bröst också liksom?! Tack Fia för att du delar med dig, och hejja alla världens mammor!

  10. Gud vad jag känner igen mig, tack för orden! Ska börja jobba nu efter att ha haft halva föräldraledigheten, det ser jag fram emot, och min dotter och man kommer ha det så mysigt och det glädjer mig. Men….när ”folk” säger att det är RÄTTVIST att partnern får/tar hälften av föräldraledigheten blir jag allt lite lack. Den icke födande partnern har nu tre månader öronmärkta, jag skulle vilja att tre månader efter förlossningen benämns återhämtning (som det är!) För det va för mig i alla fall en mycket tuff, smärtsam och jobbig tid. Först de senaste månaderna har jag haft styrka och kondition för att fixa vardagen någorlunda, är fortfarande konstant hungrig och trött av amningen. Älskar min familj, men har varit slitigt med graviditet och förlossning. Kram

  11. I hear ya! Har en grabb på två år och jag har tänkt exakt varenda tanke som du har tänkt. Men vet du vad, det blir bättre! Håll ut! Snart somnar hon på tio minuter! Vi har också gått igenom dom där 1-1,5 timmars läggningarna och den där kliande frustrationen har kommit som ett brev på posten. Håll ut! Du gör det bra!

  12. Haha sån jävla igenkänning på det där sista! Samma här, jag är nästan alltid den positiva och skulle bli tokig om han sa så till mig j det läget.. Man måste få vara ärlig i sitt hem. Ibland iaf 😉 det är klart att dom kan vara positiva, dom lider ju inte av allt det du räknade upp. Och då glömde du pms. Så männen borde hjälpa, stötta och försöka förstå. Även om jag vet utifrån det du skriver att din man gör det oftast.

  13. Prova något sött före typ ngr russin eller honungste, för att väcka aptiten, även varm doftande mat väcker lättare aptiten.

  14. Samtidigt kan jag tycka att män får oförtjänt mycket skit av framförallt kvinnor. Vad vet vi om vad de går igenom? Män har sina problem precis som vi kvinnor har våra; ta potensproblem som ett exempel…Snacka om att det är något som tär på männen som drabbas av det och får dem att känna sig mindre manliga, värdelösa och minskar både självkänsla och självförtroende. Varför ska det alltid vara så synd om oss kvinnor? Jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara för en man att stå bredvid när det är kvinnan som är gravid, kvinnan som ammar, kvinnan som är föräldraledig först medan mannen måste gå till jobbet. De känslorna kan inte vara lätta att hantera. Jag håller med om att kvinnor har mycket de måste kämpa med men seriöst; ge inte män oförtjänt mycket skit för majoriteten av dem är underbara människor!!!

    1. Skärp dig. Män får ju aldrig någon skit utan höjs bara till skyarna så fort de gör vad kvinnor annars förväntas göra.

  15. Styrketankar till dig Sofia💞💪🏻 Så ärligt och bra skrivet. Att du bara vågar skriva så ärligt , vilket bra inlägg. Det är inte en dans på rosor. Jag har varit igenom dem småbarns åren, det tar hårt på förhållande och en själv. Men DET blir bättre, så håll ut! Du är så himla Bra 🧡♥️💚💙💛💜

  16. Du är inte hopplös, alla har bättre och sämre dagar. Jag tror nog att Kim förstår detta han känner ju dig och älskar dig. Du har haft en skit dag och då får det lov att vara det och så andas man, sover och förhoppningsvis vaknar man till en bättre dag. Du är en underbar mamma, en underbar fru och en underbar människa precis som du är. <3

  17. Om du tror att det är sköldkörteln så RING TILL EN VÅRDCENTRAL PÅ MÅNDAG OCH SÄG ATT DU VILL TA SKÖLDKÖRTELPROVER. Så jävla viktigt och med all tid det tar inom sjukvården så är det ingen idé att dra ut på tiden, det kommer det göra ändå. Skulle det visa sig att du faktiskt har problem med sköldkörtel (vilket är väldigt vanligt) och du får medicin så är det förmodligen inget som du känner dig bättre av direkt, utan det kan ta tid…. så lova att du ringer!!

    Kram från en med hypotyreos

    1. Precis min tanke också! Väldigt vanligt bland kvinnor speciellt efter att man fått barn och man mår verkligen inte bra om den krånglar. Så kolla sköldkörteln, den kan säker hänga ihop med bristande aptit. Du är grym Fia🤗

  18. Jag vet svaret: VI KLARAR AV DET… Thats it!! Ojojoj så många gånger jag tänkt precis likadant! Skönt att läsa, tack för det du skriver!

    Hur eller hur DU är grym, vi kvinnor är FANTASTISKA👊🏻❤️!!

    Önskar dig en fin lördag🙌🏻

  19. Stor igenkänning på frustrationen vid nattningen! Det kan inte bara va bröstet som fungerar, lillan kan inte vara hungrig igen!
    Sambon har provat men det slutar allt som oftast med bröstet hur mycket han än försökt..där och då har jag ibland och snarare ofta blivit arg på honom. I den situationen hade jag säkerligen kunnat skriva liknande inlägg.
    Där har dock HAN fått mycket och oförtjänad skit men alltid varit förstående. Tror tyvärr att om jag (och många andra tjejer) fått den skiten på sig hade vi klappat tillbaka och skapat kaos. Han skapar lugn.
    Han upplever också frustration, frustration över att han inte kan hjälpa till. Över att jag är stressad och trött..
    Håller ändå med Emma till mångt och mycket…sen om du har kass syn på din barns pappa, tror jag inte. Men stressad och frustrerad kanske…precis som en annan varit flera gånger!
    Graviditet, förlossning, bebisar…absolut jobbiga stunder. Jag mådde ganska bra under graviditeten fram till mitten då jag fick gallsten…fick akut kejsarsnitt då lillan inte mådde bra, mjölkstockning med efterföljare bröstböld som var tvungen att opereras och därefter den irriterande gallan som opererades bort. DÅ var jag väldigt stressad, frustrerad. DÅ var jag tvungen att lägga bort kraven på att in i det sista amma och sambon fick ta mer nätter, ge ersättning så jag kunde vila.
    (Det är eg. en jäkla prestationshets gällande hur man ska vara som mamma o det är nog inte männen som skapar den…)
    Kvinnokroppen får va med om mycket både jobbigt och fantastiskt! Älskade att kunna känna bebisen i magen, första gången vår nyfödda skulle hitta bröstet, att kunna amma. Så häftigt egentligen! Männen får inte uppleva det på samma sätt..det förstår kanske inte riktigt heller vad de går miste om, gör man nog inte utan att uppleva det.
    Sen är jag med dig, det är det fasiken inte det man tänker kl 01 vid nattningsförsök 264!

  20. I hear you!! Jag är i vecka 36 och har många ggr under denna graviditet funderat över hur orättvist det egentligen får lov att vara. Männen kan minsann sväva på små rosa moln genom hela graviditeten och vara stolta och lyckliga över att få bli föräldrar. Detta medans vi kräks, inte får äta vad vi vill, ska kissa på beställning, blir stuckna med nålar titt som tätt, får härliga kroppskommentsrer till höger och vänster och ska tolerera magtafsningar från främmande människor. Och för att inte tala om att det inom kort ska klämmas ut en unge genom min allra privataste kroppsdel..
    Min sambo har fått höra på denna orättvisa ex antal ggr… dock fortfarande lika frustrerande!! 😱😜

  21. Det är SÅ skönt att du är så ärlig med hur du ibland ”snappar” till Kim! Tycker alla alltid bara berättar hur fantastiskt det alltid är i förhållanden och det är så skönt att läsa en blogg där man faktiskt kan känna igen sig. Tack!

  22. Igenkänningen är total! Har känt mig väldigt ensam i min frustration och irritation, så det var befriande att läsa din text. Tack för ett ärligt inlägg där du lyfter många viktiga aspekter. Heja dig och alla oss andra mammor!

  23. Hej kära du!
    Du skrev att du funderade på om det har något med sköldkörteln att göra. Det är ju så lätt att kolla. Jag själv fick konstaterat giftstruma (hypertyreos) när min son var lite drygt 9 månader. Det var ju först när jag medicinerats ett tag som jag förstod hur dåligt jag mått. Så ivf för att kunna utesluta, så få en tid ganska snart o kolla upp det. Kramar!😘

  24. Jag älskar din ärlighet!! Precis så har jag också upplevt det. Mina barn är det bästa jag vet, men fan vad en sån (egentligen simpel) sak som nattning kan få en att lacka ur ibland. Lever ändå i en relativt jämställd relation där vi ofta diskuterar jämställdhet och försöker se till att inte fall in i normerna, men ändå kan det krypa i kroppen av hur orättvist det ändå är. Amningen är bland det bästa men också bland det absolut värsta jag har varit med om, såna kontraster. Den där värmen man känner i hela kroppen när de lilla liven suger i sig och man ser på hela kroppen hur de njuter kontra känslan av att man inte vill ha någon fysisk närhet med någon annan levande varelse i resten av sitt liv efter att dessa blodsugare (ibland) förstört bröstvårtorna och inte kan låta en få vara ifred en enda sekund innan tuttarna ska fram.
    Skönt att jag är klar med den fasen (planerar inga fler) 😂

  25. Alltså TACK, TACK TACK TACK för att du delar med dig, du känner som mig!!! Själv har jag slutat amma vid 5 månader och har inte fått sova en hel natt på 7 månader nu. Mannen hör inte lika snabbt som jag på natten (läs hör inte ett jädrans dugg!)så jag flaskmatar nätterna genom. Vi kvinnor borde hyllas ÄNNU MER. Heja oss för bövelen! Heja

  26. Skickar enormt mycket pepp och hejarop till dig Fia och alla andra kvinnor och mammor som kämpar varje dag! Ni inspirerar mig <3 och det är bra – och nyttigt – att vara arg! Jag har själv märkt att jag oftare blir arg på sådana saker som förut kanske skulle gjort mig ledsen. Jag känner att det är frigörande. Så länge man tänker på att låta ilskan och frustrationen få utlopp på något sätt och inte stängs inne.

    Önskar er alla en snäll helg med kärlek och systerskap <3

  27. Men TACK!!!!!!!! För att du sätter ord på exakt mina känslor! Fy fan vad frustrerande och irriterande det är. Allt.

    En annan sak jag och en bekant reflekterade över här om dagen var- varför är alltid männens jobb så jävla mycket viktigare än kvinnans att staten måste lagstifta om att männen ska ta ut föräldradagar……

  28. Grät en skvätt idag; så jövla trött på att vara mamma typ 20 h om dygnet. A Nätterna (som innebär massa amma och gärna vaken bebis 04-06), på morgonen då vi ska lämna storebror på föris, på dagen (då jag ska vara så duktig när hon sover o tvätta, preppa middag osv), och på kvällen. Och sen har jag väl typ 2h där det oftast ska planeras ngt och sen är det dags att amma igen.

    Tacksam. Lycklig. Japp. Men trött. Hon är 6 månader och kommer väl snart börja äta och sova bättre men just nu vill jag vara mig själv.

  29. Håller inte med. Det låter som att du är stressad.
    Min sambo nattar vår dotter varje kväll sedan vi slutade amma. Han söver henne i sele och lägger sedan ner och det blev deras sätt. Han fick lov att hitta sitt egna sätt till att anknyta när han inte hade ett par tuttar.
    Till en viss del ja, vi står för extremt mycket och naturen är orättvis. Men det är ju heller ingenting männen väljer.
    Vi kvinnor måste också sluta att smutskasta pappor och vår attityd vi kastar ut som präglas av ”du är värdelös i detta”. Vi måste ge dem utrymme för att jämställdheten ska fungera också. från början.
    Trist att du har en sån kass syn på ditt barns pappa.

    1. Hur kan du säga att hon har en kass syn på sitt barns pappa av att ha läst ett (!) inlägg på hennes blogg(som också beskriver att hon är frustrerad)? Var du seriös eller ville du bara vara elak?

    2. Haha gud. Intressant tolkning du gjorde på det här inlägget. För du tolkade precis in väldigt många märkliga saker.

      1. Nä, men jag kan tycka att Fia generellt verkar tro att vardagen ska pulsera på som vanligt. Ingenting kommer någonsin att bli som vanligt igen efter att man satt ett barn till världen.
        Vi är generellt så jävla stressade idag och håller ett sånt högt tempo så att alla stackars barn tvingas bara hänga på. Alla intryck edith måste få dagligen eftersom hon varit med dig 24/7 på alla jobb etc, klart hon har svårt att varva ner på kvällen.
        Dessutom är ju första året till för att vi ska kunna vara enbart föräldralediga, ta vara på första tiden och fokusera 100% på barnet.
        Det Känns som att du fokuserat 90% på en karriär och sen förväntas Edith att bara hänga på resterande 10%…
        Sen har du ju faktiskt grejat att jobba heltid och även skrivit öppet om att ni blivit bortskämda med sömn. Det finns dom som knappt klarar av att ens koka potatis och som aldrig aldrig får sova.så du verkar ju ha det relativt enkelt ändå. Att du väljer att arbeta och sen blir frustrerad på att ditt barn inte beter sig som du tänker att hon ska göra är ju lite knäppt.
        Det är ett barn. Barn är såhär. Att vi kvinnor får göra i princip allt från graviditet, födande till efteråt ja, det är skitjobbigt. Men tiden är så kort i det stora hela. Såklart får man spy ur sig frustration under tiden men jag tror du har för mycket bollar i luften. Jag har själv valt att plugga, jobba och ta hand om en bebis under första året och det har varit KAOS när min bebis inte gjorde som jag ville. Men vems fel är det?? Bebisens?pappans? Nej mitt eget som valt att inte enbart fokusera på att enbart vara förälder den första tiden. Då blir ju allt extra jobbigt.

        1. Men snälla, du skuldbelägger och tar upp exempel som inte är relevanta för inlägget. Det undgår nog ingen att det kan vara jobbigt med barn, och ingen tror nog att livet ska tuffa på i samma takt som innan barn. Som du själv skriver får man visa frustration under tiden vilket var exakt vad Fia gjorde ovan, så vad hakar du upp dig på?
          Det hade kunnat vara jag som skrivit de där orden, även vänner kände igen sig på pricken. Jag är uppöver öronen kär i mitt barn men det är sjukt frustrerande att det bara är jag som duger för hen vid nattning, att min sambo inte kan göra nåt åt det när hen vaknar nattetid o behöver ammas för 7e gången. Ev får jag en stunds lugn o ro på kvällen mellan amningarna när sambon inte ska iväg o träna, klippa gräset eller vad det nu än är. Det är inte mycket begärt att bara få sitta på sin jädra röv 1 timma kvällstid och bara vara ifred, för att inte bli galen på köpet.

        2. Jag tycker det är otroligt magstarkt att du drar slutsatser du inte vet något om och dessutom är elak. Jag uppskattar verkligen diskussioner i kommentarsfält men den här typen av jargong är bara nedlåtande, dödar diskussioner och skapar ett otrevligt kommentarsfält.

        3. Hej Emma! Valde att lyfta din kommentar i ett eget inlägg. Här kan du läsa det: https://blogg.amelia.se/ptfia/2018/09/09/86354/

          Andra saker jag tänker på:

          Jag vet inte en enda bebis som aldrig krånglat eller dragit ut på en nattning, oavsett vad hen gjort på dagen. Gör du?
          Vad vet du egentligen om min dotters liv? Vet du något som jag själv missat?
          Jag bjöd in er läsare till en situation där jag var mitt uppe i min frustration när den händer. Annars brukar jag skriva om sådana här saker några dagar efter när jag inte är mitt uppe i det. Men den här gången blev det rakt ut. Helt ofiltrerat, inte rationellt och som känslorna var prick då. Tänkte att det kunde vara något annorlunda som man kan känna igen sig i. Upplever du aldrig sådana stunder?

          Ser fram emot din återkoppling. Vänligen fia

    3. Ursäkt mig Emma, men vad skriver du egentligen?! ”Trist att du har en sån kass syn på ditt barns pappa.”

      Var någonstans skriver Fia något som gör att hon har en kass syns på barnets pappa? Det Fia skriver är generaliseringar om vad männen slipper och den frustration som känner i och med det. På slutet blir hon mer personlig men berättar ju om när det rann över och skriver ingenstans att det är Kim som gör fel, bara om sin reaktion i sin frustration.

      Var någonstans smutskastar Fia pappor? Berätta det gärna för jag hittar inte det avsnittet i texten.

      Jag tycker du har en otrevlig ton och du inte alls har läst vad som faktiskt står i texten. Eloge till Fia som lyfter vardagsfrustrationen och de tankar som finns hos många.

  30. Jag gråter en skvätt. För dig, mig och alla kvinnor som får dras med den kvinnliga lotten. Jag har en omtänksam och snäll man som ofta lagar mat och hänger mycket med barnen. Men han har inte full förståelse (kan män ens ha det?!) för mina hormonsvängar och om jag är orimligt arg eller irriterad (och jämfört med många är jag nog inte ens väldigt arg eller dryg). Jag förklarar och förklarar. Jag är också en sån person som oftast har väldigt positiv inställning och sliter hårt.

    Jag har, precis som du och många andra, varit utmattad och sjukskriven, det är nu 5-6år sedsn och alldeles häromdagen kände jag mig otroligt ledsen över att jag fortfarande har sviter kvar som gör sig påminda i jobbet och vardagen – på grund av att jag är kvinna och fick slita ihjäl mig för att fortsätta kunna prestera på jobbet, finnas där för två små barn, hantera vabb och hus Allt medan min man fortsatte dom vanligt och knte fattade hur mycket jag slet. Och jag sa inte till.

    Nu sitter jag här med hormonkaos och är lite ilsk över precis det du skriver, hur vi kvinnor får slita med allt ”kvinnligt” medan männen mer glider på räkmackan genom allt.

  31. Jag är en sån där som aldrig kommenterar inlägg, men det här träffade så mitt i prick att det nästan var obehagligt. Sitter med en missnöjd bebis på fyra månader, försöker amma till sömns, min man (på många sätt underbar och fantastisk) ser på tv. Han ska på bröllop hela helgen, jag stannar hemma med bebis. Hans liv fortsätter i stort precis som innan bebis, fast med en fantastisk bebis. Han tränar, springer, går på fest, sover! Jag ammar och tar hand om vår dotter. Sover knappt alls då hon vill äta minst var tredje timme. Älskar henne, älskar min man, men ibland är bitterheten kvävande. Tack för att du är så sann och riktig, älskar din blogg!

  32. Åh så mycket igenkänning på läggningen och ilskan över all skit vi kvinnor får utstå i samband med graviditet/födande! Älskar din uppriktighet och har precis läst högt för sambon samtidigt som jag skrattat. Vårt barn är 8 månader och jag blir emellanåt så jävla arg över exakt samma saker som du- inte nog med att jag fött barnet med enorma smärtor så är mitt underliv helt förändrat och ömt, jag måste göra massa knipövningar och magövningar för att hjälpa kroppen, jag måste amma vår bebis till sömns osv osv…
    Tycker dock det verkar jättejobbigt att inte vara sugen på mat och att vara konstant hungrig, hoppas det vänder för dig snart!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..