Önskerubriken: Berätta om din familj!

Fiakim375av740
Fiakim378av740
När jag i somras bad er om önskerubriker så dök den här upp: Berätta mer om din familj. Har även sett det fladdra förbi några gånger tidigare men tänkt att det inte kan vara så intressant så har hoppat över det. Men okej, nu när önskemålet kom igen så kör vi!

Min familj alltså. Mina föräldrar är från Borlänge och Garpenberg och bosatte sig tillsammans i Hedemora. Min pappa är uppvuxen på en bondgård och många i min släkt på pappas sida lever på bondgårdar, jobbar med skog och mark, djur och liknande. Tack vare detta så var just naturen och djur en stor del av min uppväxt vilket jag är väldigt tacksam för. Vår sommarstuga (som är mammas och pappas men som jag refererar till som vår) ligger granne med gården där pappa växte upp och där vi spenderat mycket tid i min uppväxt. Därav att sommarstugan också är hemma för mig.

Min mamma kommer från Borlänge och flyttade till Hedemora när hon träffade pappa som 20 åring. Kuriosa är att jag och Kim också träffades när jag var 20 och skulle fylla 21. Mamma har jobbat inom äldrevården och barnomsorgen hela sitt liv. För prick ett år sedan tog hon ett stort beslut och var modig nog att våga byta jobb så nu är hon tillbaka inom barnomsorgen. Så coolt att ta det steget! Pappa är enhetschef och jobbar inom LSS i Avesta Kommun.

Jag har fyra syskon. Två äldre från pappas tidigare relation och två småsyskon. Den ni känner igen mest är nog min lillasyster Linnéa som jag ofta nämner här i bloggen. Hon är 26 år (4 år yngre än mig) och hon är min bästa vän. Jag ogillar att kategorisera mina vänner eftersom jag värdesätter alla lika mycket, men eftersom vi är systrar och bästisar så blir det extra speciellt. Hon är i Kanada sedan 1 år tillbaka med sin brittiska pojkvän. Nu kommer de tack och lov snart hem och förhoppningsvis ska hon börja plugga. Min storasyster Anna är 11 år äldre än mig, har två döttrar som är Ediths gulliga kusiner, sin fru Helena och bor också här i Stockholm. Min lillebror är 5 år yngre än mig, har precis flyttat till Luleå efter att ha rest i Sydafrika i typ 10 veckor och min storebror Jan är 7 år äldre än mig, bor i Hedemora och jobbar som målare.

Både min mamma och min storasyster bodde i USA och jobbade som Au Pairer när de var i 18-19 års åldern, därav att jag var så inspirerad till att göra samma sak. Mina farföräldrar är dessvärre inte längre i livet. Mormor och morfar bor i Borlänge och är så unga. Mormor var bara 41 år när hon blev mormor till mig. De har alltid varit som ett par extra föräldrar vilket är väldigt lyxigt. Sist men inte minst har jag också min morbror, hans fru och deras två barn som alltid finns med när jag refererar till min familj.

I och med att jag träffade Kim så har jag ju också fått en extra familj på köpet. Hans föräldrar, två syskon med respektive och fyra syskonbarn som ger så mycket glädje.

Det är lätt att tänka att bara för att man är släkt eller familj så kan man glida på ett bananskal i relationen och sluta anstränga sig. Jag tycker snarare att det är extra viktigt att anstränga sig för att hålla relationen levande. Samma sak med barndomsvänner. Bara för att man var bästisar eller bra vänner när man var yngre så är man ju inte det automatiskt för att man blir äldre. Man måste ju fortsätta att lära känna varandra, visa uppskattning, prata om riktiga saker, skratta, gråta och dela livet för att man ska förbli nära – tänker jag. Så jag försöker att göra det med min familj. Påminna mig om att bara för att vi är släkt så kan vi inte sluta anstränga oss.

Bilder: Sarasblick

  1. nancy skriver:

    Documento rosa.docx

    1 / 2
    Soc har förstört vårat live.
    Hej jag heter Rosa Quinonez gomez, jag är 19 år och har 2 barn, jag kommer från Colombia och har bott o Sverige i 10år. Min historia började från när jag anmälde barnens pappa för misshandle, jag var den oskyldiga men soc behandlade mig som den skyldiga, då var mitt första barn 8månader (hon heter Dahlia), och va gravid med andra barnet, då var jag ba 17 år.soc hotade mig att fara till en familjhem, annars så skulle polisen hämta mitt barn, jag var rädd visste ingenting om lagar. Så jag gjorde som dom sa, för va rädd att dom skulle ta barnen ifrån mig. Dom ljög även om att Dahlia hade LVU därför skulle jag följa med. Efter vi överklagade fick vi veta att hon aldrig hade LVU, att jag åkte dit frivilligt, som inte alls stämmde. Ingen gjorde nåt åt saken, fick flytta tillbaka hem. 2018
    Efter några år valde jag att flytta från Arvidsjaur, ville lämna allt bakom å starta ett nytt liv.jag bad soc om hjälp med flytten, efter nån månad fick jag en besked om LVU, då började min mardröm, jag och mina barn blev flyttat till en familjhem, från början soc sa till mig att jag skulle kunna gå ut eller få besök från min familj, då jag kom till boande blev all annorlunda, min familj kunde inte komma dit, jag fick inte hälsa på dom. Personalen där va elaka mot mig, dom ville ta hand om mina barn, men jag vägrade , så därför hittade dom på många lögner, jag konfronterade dom, och försökte prata med min soc om allt som pågick . Men dom vägrade och lyssna eller tro på mig. Min röst blev inte, mina rättigeter fanns inte. Hela min familj har upplevt orättvisa ifrån Arvidsjaur kommun, soc hälsade aldrig på den boande som vi blev placerad till, personalen var aldrig där, mina barn är glada och friska tjejer, 03-04 kom socialen till mig och bad mig packa barnen kläder, dom tog barnen ifrån mig utan aledningar utan bevis, utan att lyssna på mig.dom har inte alls haft tystnas plikt, utan min tillåtelse har dom berättat allt till barnens farmor, som har aldrig accepterat mig för min huvudfärg. Soc tror på alla och allt förutom mig, jag vill ha mina barn tillbaka, men rättvisan har inte funnits för os! Det är min familj, mina två änglar, de betyder allt för mig, jag kan inte klara mig utan mina barn.
    Jag är en invandrare mamma som un roppar på hjälp. Arvidsjaur kommun har gjort mitt liv kaos, jag är rädd vet inte vad som kommer att hända med mina barn, vet inte vart dom är, eller med vilka. Jag skriver till er för att jag vill ha mina barn tillbaka men också för att alla ska veta det Arvidsjaur kommun gör med oss invandrare.

    Mitt namn är Rosa Quinonez och vill ha mina barn tillbaka.
    Snälla kan någon hjälpa oss .
    Ett rop på hjälp

  2. Andrea skriver:

    Tack att du berättade lite mer om din familj! Betyder mycket att lära känna dig lite bättre! Verkar vara en jättefin familj! 🙂

  3. Hanna skriver:

    Så mysigt inlägg! Tänker såhär: man vill ju veta saker om människor man gillar och dig gillar jag!❤️

  4. Sara skriver:

    Mysigt inlägg! 🙂 Gillar sånt här!

  5. Lisa J skriver:

    Intressant inlägg!
    Jag har inte så nära relation till större delen av min släkt, exempelvis har jag ingen kontakt alls med min storasyster, och träffar inte de andra så ofta heller. Men härom veckan så flyttade min bästa kusin, som är den enda i släkten som jag verkligen kan relatera till eftersom vi är så lika som personer, till Stockholm så vi kommer kunna umgås mycket mer. Vi fikade i veckan och det var så kul, verkligen glad att han flyttat hit!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..