Önskerubrik: ”Kan vi prata om medmänsklighet?”

Imorse mötte jag en cyklist som pekade finger till en gångare. Häromdagen krockade en stressad man med barnvagnen och sa inte ett ord. Förra veckan såg jag två män hånskratta åt ett fyllo som vinglade fram på gatan och såg svårt medtagen ut. I tisdags glömde jag mina solglasögon på en toalett. Någon snodde såklart dem istället för att lämna in till personalen.

Människor är så arga idag. På ytan. Nästan dagligen ser jag handlingar och beteenden som är ilskna, sura, taskiga och sunkiga. Folk som är aggressivt inställda. Folk som hugger. Folk som inte möter blicken. Folk som inte ber om ursäkt. Folk som skyller ifrån sig. Folk som armbågar sig fram.

Jag upplever att vårt samhällsklimat är hårt. Att det är lättare att utsättas för en icke medmänsklig handling än en medmänsklig handling. Det är mörkt. Men så ibland så glittrar det till och man blir varm i hjärtat. Och jag vill tro att vi egentligen har så mycket gott att ge, vi har bara tappat det lite på vägen.

Som i helgen när mamma hjälpte en liten gullig tant över vägen för att hon hade gått fel och knappt tog sig upp för den lilla sluttningen. Som den här gamla gamla damen som lyste som solen när Edith vinkade och och log mot henne. Som föräldern som sa ”heja dig” när jag kämpade med en övertrött bebis på promenaden. Som alla stärkande historier man läser i Facebook-gruppen Heja Livet.

Lika lätt som det är att skärma av sig från omgivningen – att bara trycka in hörlurarna, ta på sig sitt stoneface och zona ut – lika lätt är att det att aktivt göra en medmänsklig handling.

Det vore fint om vi kan avsluta det här inlägget med att ni berättar om värmande medmänskliga ögonblick som ni upplevt eller gett någon annan. Visst kan ni dela med er? ♥

  1. JL skriver:

    Är nybliven student i utlandet och sliter för att få ekonomin att gå ihop (alla pengar försvinner ju i början till mindre roliga ting som depositum, det man har råd med från IKEA, och fylla skafferiet, typ). Blir så glad när medstudenter och vänner typ bjuder varandra på kaffe eller hjälper en på andra sätt. Vi har inte känt varandra mer än några dagar, men jag tycker verkligen att jag ser medmänsklighet i hur alla hjälper varandra. Och den där kaffekoppen eller hjälpen att köra hem möbler från IKEA kan betyda så mycket…

  2. Ida skriver:

    Jag åkte färja hörom veckan, det blåste ordentligt och jag var förberedd med sjösjuketabletter för blir alltid åksjuk när det blåser. Såg en kvinna i min åkder som led av sjösjuka och gick fram och erbjöd genne en tablett. Hon tog tacksamt emot. På vägen tillbaka hem, kvällsturen på samma båt, var samma kvinna med igen och hon kom och tackade mig och vi blrjade prata och hade en lång, väkdigt trevlig pratstund! Det förgyllde min dag, att först få hjälpa till och sedan få sällskap på båten på vägen hem.

  3. Astrid skriver:

    En natt när jag hade jobbat över cyklade jag hem, dödstrött. Klockan var 00.30 och jag skulle upp igen kl 06 för att jobba. Det var iskallt och snöigt. Jag tyckte mig höra någon ropa och först trodde jag att jag hade hört fel. Men jag stannade och letade, trots att hela kroppen skrek efter sömn. Bakom en stor snödriva hittade jag en gammal dam som hade trillat. Hon var helt förvirrad och mindes inte ens var hon bodde. I fickan hade hon ett kuvert där hennes adress stod. Jag gick med henne hem och såg till att hon kom in och låste dörren efter sig. Det är nog den bästa gärningen jag har gjort!

  4. Emma skriver:

    Jag jobbar i butik och häromveckan småpratade jag med en äldre kvinna i kassan. Hon berättade att hon fått äpplen av en bekant och det slutade med att hon gav min kollega och mig varsitt äpple då hon fått så många – en liten men så fin gest. Det betydde mycket.

  5. Andrea skriver:

    När jag var på gymmet så hade jag glömt att sätta ”klämmor” på skivstången. Helt plötsligt börjar de tunga vikterna glida av stången och gör att jag tappar balansen (kan gå illa om man tappar många vikter sådär oväntat). Då kom kvickt en kille med goda reflexer och fångade upp stången och hjälpte mig. En liten vardagshandling som påvisade hur fort någon kan reagera när det behövs hjälp 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..