Hur är det att vara chef över någon?

 5bafdac789b4c 5bafdac789b98skarmavbild 2018 09 29 kl 22 03 55.png
Jag vill egentligen besvara på frågan längst ner i sista kommentaren: ”Känns Elin som en anställd eller mer som en vän? Hur är det att vara chef över någon, eller ser du dig inte på det viset?”. Men innan jag gör det så vill jag uttrycka min tacksamhet för alla värmande kommenterar som ni lämnat den senaste tiden. Är så glad över att ni verkar uppskatta bloggens utveckling! Många har skrivit liknande som det ovan och jag är så glad över att ni märker skillnaden och uppskattar det. Har medvetet börjat skriva fler inlägg här och nu (tidigare kunde jag ha 12 tidsinställda i taget) och skriver mer personligt och tänker mer på att allt ska vara aktuellt och i tiden. Innan använde jag ofta gamla bilder, skrev mer om ämnen och det var inte alltid personligt – ja ni vet ju. Nu känns det också ännu viktigare att berätta om livet och vardagen rakt upp och ner (vilket en del verkar tolkar som att klaga vilket är synd). Så tack (!) för peppen!
Ptfiaelin
Så till frågan: Ja, jag känner mig som chef och känner ett stort ansvar över Elin som är anställd hos mig. Jag är väldigt mån om att hon ska ha det bra och trivas. Jag känner ett ansvar över att hon blir stimulerad, får utmanande arbetsuppgifter, utvecklas, jobbar lagom mycket, har roligt på jobbet och mår bra på jobbet. Tyvärr så har jag inte riktigt haft förmågan att var den chef jag vill det senaste året eftersom livet med bebis hände, men efter ett rejäl utvecklingssamtal förra veckan så upplever jag att vi har hittat ny energi och inspiration och vet vart vi ska någonstans. Det senaste året har mest handlat om att hålla allting vi gör igång, nu kan vi börja växla upp och göra mer vilket vi båda sett fram emot.

Det är en speciell situation och relation eftersom vi bara är två i företaget och att företaget och varumärket handlar om mig, min person och mitt liv (väldigt mycket fokus på mig i och med att jag är ”produkten” vi jobbar med). Jag är hennes chef och enda kollega. Det skulle kunna vara komplicerat men det känns så enkelt. Elin är min projektledare och en av dem som känner mig allra bäst. Hennes jobb är att kunna mig utan och innan vilket hon gör med bravur. Hon vet vart mina kläder kommer ifrån, hon vet hur jag fungerar, hon vet mina brister, hon vet hur jag kommer att resonera, hon vet när hon ska ifrågasätta och när hon ska stå på sig. Hon kan läsa mig som en öppen bok. Plus att hon på ett sätt är min boss eftersom hon har makten över min att göra-lista och kalender! Nu har hon varit hos mig i två år och också kommit att bli en väldigt värdefull vän. Vi är helt olika men ändå väldigt lika vilket gör att vi är ett bra team som stärker varandra.

Och vi har så förbannat roligt tillsammans på jobbet. Fasen vad viktigt det är att kunna skratta med dem som man spenderar sin arbetstid med. Och om jag ska göra en snabb analys så är vår raka kommunikation guldet i allt. Är helt säker på att det är tack vare att vi vågar vara raka och ärliga och kan skilja på sak och person som vi trivs så bra tillsammans.

Undrar ni något mer så är det såklart bara att fråga!

  1. Denise skriver:

    Håller helt med om att din blogg blivit ännu härligare i och med att du är så personlig, älskar när du delar med dig att tankar och funderingar.

    Kan inte du göra ett inlägg om rak kommunikation? Jag har blivit bättre på det de senaste åren (eller året?) i och med att jag vågat tagit mer konflikter vilket också har tagit en del relationer till en ny nivå.
    Men vill gärna ha tips på hur man är rak/uppriktig när det gäller mindre saker, i det dagliga samtalen helt enkelt. Du får gärna ge exempel på situationer!

  2. Mirna skriver:

    Håller med! Bloggen är ännu mer mysigare nu, känns mer personlig och äkta! Kram! 💗

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..