Podcasten Ofiltrerat: Med mig, andra omgången

Ptfiaelin

Podcastofiltrerat
Inför sommaruppehållet avrundade vi säsongen av min podcast Ofiltrerat
genom att placera mig i gästernas stol och min projektledare Elin i intervjustolen. Ett avsnitt som uppskattades så det fick bli lösningen när vi förra veckan fick en sen avbokning av gästen. Den här veckan fortsätter jag och Elin vårt samtal och hon tar upp tråden där hon avslutade förra avsnittet. Hon frågar mig om hur jag ser på de hatkommentarer som kommit genom åren, om mina komplex och vad som är det sämsta med den bransch jag är i. Vi kommer in hur det är att vara anhörig till någon som är sjuk i en ätstörning och vi pratar om hur jag ser på att ha med mitt barn i sociala medier. Det och mycket mer!

Lyssna nedan eller där poddar finns!

  1. E skriver:

    Alltså, behöver lite… stöttning/pepp/hjälp. Har varit på g att bli sjuk/varit sjuk i två veckor nu och bara kört något enstaka pass under denna tid (de dagar det känts bra) men annars gått promenader varje dag. Tränade innan dessa två veckor 7-10 pass i veckan, hade byggt upp en bra styrka, låg runt 48-50 i vilopuls, 6-pack, låg fettprocent, pigg och stark och snabb osv. Dvs väldigt vältränad. Är SÅ ledsen nu när jag varit sjuk ett tag, för det känns som allting jag ”jobbat” för håller på att försvinna. Så tänker mycket på om träningen man jobbat för försvinner på 3 veckor, lägger man på sig mer fett osv (om man äter lite färre kalorier än man brukar iom att man ju rör sig mindre, och endast går promenader)? Tycker detta är jobbigt, för tyckte verkligen om att vara så vältränad och vill inte få ”för lång” väg tillbaka dit, vet inte hur jag ska tänka/göra för att jag inte få det… 🙁 Hur tänker du och ni andra i sådana här situationer? (Att man är ledsen pga uteblivna endorfiner och för att man inte får göra den enda grej man har som intresse är ju en annan sak, för så känner jag ju också och jag saknar träningen massor, men det är mer att jag inte vill ”förlora” mina resultat som stör mig mest och som jag inte kan sluta tänka på… Syftar på såväl mina ”synliga”/ytliga resultat som på de prestationsmässiga resultaten) HATAR DET HÄR SÅ MYCKET okej förlåt behövde bara skrika ut det lite. Tack för hjälpen på förhand och återigen – din blogg är bäst, ingen protest <3

    1. Åh va jobbigt det låter! Vill bara säga att du kan vara lugn, INGENTING kommer hända på några veckor. Om du tränar så pass mycket så kanske det din kropp behöver allra mest just nu är lite tid för återhämtning.
      Kan rekommendera podden Allt är bra med Anja och Alex, de pratar mycket om träning och hur man ibland t.o.m kan känna sig starkare efter ett litet uppehåll.
      Så försök låta bli att stressa och pressa dig själv just nu, det gör bara din kropp en otjänst. Kram!

  2. Sofia skriver:

    Känslan när man bara måste kommentera. (Har tyvärr inte lyssnat på podden utan här kommer en generell kommentar, eller rent utav ett TACK. Tack för den härliga inställning till allt som du sprider här, till vardagen till att ta hand om varandra och till att framförallt ta hand om sig själv. Idag hade jag just den där känslan att jag orkar inte ta den där springturen jag hade planerat innan frukost, kändes jobbigt att ut o pressa mig, men la in tänket att varje meter är en bonus o blir det bara 100m och sen istället en promenad i morgonsolen så är det ju bättre än ingenting, ingen ångrar en solig morgonpromenad. Slutade med min bästa löprunda någonsin o sprang nästan en mil i solen(vilken sällan Sker haha) o njöt o hade kunnat fortsätta om inte tiden blivit knapp… Äh summan av kardemumman TACK för den vettiga inställning du sprider o inpräntar sådana här vettiga beslut i oss som läser 🙂
    Kram

    1. PT-Fia skriver:

      Åh tusen varma tack för dina ord och för att du läser! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..