Ordbajs 192740

ptfia1-2
Herre min gud och hej livet! Eller något sådant. Jag sitter på Starbucks i en mindre stad bredvid Aten och bara är. Flyget hem går sent ikväll så jag och min projektledare Elin har använt dagen till att smälta den vecka vi precis upplevt. Vi har ju spenderat den senaste veckan ute på havet tillsammans med 30 deltagare och besättning på fyra segelbåtar. Anledningen var den träningsresa som jag och Elin satt ihop tillsammans med Navigare Moments. Och smälta veckan är precis vad vi har ägnat veckan och alla intryck är precis vad som behövts. Igår på avslutningsmiddag höll jag någon form av spontant tal som slutade med att jag grät framför alla pga så tacksam över att de ville göra det här tillsammans med oss och att de delat så mycket. Vi har upplevt ungefär alla känslor, delat tankar, bakgrund, skratt, gråt, diskuterat och pratat, pratat, pratat. Det har varit en så speciell upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig.

Så det som bor i mig nu är en enda röra av intryck, upplevelser, deltagarnas berättelser och livsöden, trötthet, tacksamhet och det mesta där i mellan. Är också så förbannat glad över min och Elins samarbete. Herregud vad vi jobbar bra tillsammans. Ibland är det som att vi nästan läser varandras tankar. Vi kommunicerar med en blick och ser vad den andra behöver utan att alltid behöva säga det högt. Så värdefullt att vi blivit så nära med tanke på hur nära vi jobbar ihop. En annan grej som slår mig är att jag ändå klarat av att vara borta från Edith en hel vecka – skriver klarat av eftersom det på inget sätt har varit lätt. Kvällen innan vi skulle åka grät jag gång på gång på gång. Och frågade Kim vad fan jag gjort eftersom jag inte ville åka. Var så arg på mig själv för att jag planerat det såhär. Men det har gått bra och de har haft det bra där hemma. Jag inser såklart att jag gjort det jag tyvärr är bäst på, bara stängt av känslorna och saknaden för att klara av det, men det har ändå fungerat över förväntan när vi väl kom iväg. Har haft så fullt upp att jag kunnat lägga det åt sidan (förutom när vi facetajmat och jag fått filmer och bilder).

Nu ska vi snart promenera tillbaka till hamnen där en buss hämtar upp och tar oss till flygplatsen. Vi hörs imorgon igen!

  1. Anniw skriver:

    Hej!

    Är lite nyfiken på hur stor er lägenhet är, är det en 2:a? Och i så fall, hur tycker du det fungerat att bo med bebis där? 🙂

    Kram och tack för bra blogg, insta osv!

  2. Helen skriver:

    Just nu massor av intryck, känslor,, massor av nya vänner…….livet kan inte bli bättre🙏😉

  3. Maria skriver:

    Tack som tusan för den här veckan, det har varit fantastiskt ❤️ Nu ska jag hem och smälta alla intryck innan jag börjar förbereda mig på den stora viktiga uppgiften som väntar i mars, att bli mormor ❤️❤️❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..