Vi måste sluta kommentera och värdera varandras matlådor!

ptfiass
Vi har nog alla upplevt det. Du är i personmatsalen på jobbet. Klockan slår lunch och kollegor väller in för att hinna köa till micron – och då börjar det:

”Men gud vilken nyttig matlåda! Ska du gå ner i vikt!”

”Men du som är så smal behöver ju inte äta sådär nyttigt!”

”Jaha, det är till att UNNA sig idag ser jag!!”

”Oj, vilket stor portion! Sådär mycket skulle jag aldrig få i mig!”

”Det där ser väldans nyttigt ut … själv hann man ju inte riktigt få med salladen imorse så det blev liksom bara något som fanns hemma … inte så nyttigt kanske …”

Och så vidare. Alla dessa kommentarer som haglar ner i folks matlådor. Bedömande. Värderande. Saker som sägs utan att sägas rakt ut. Dolda budskap. Frågor om sådant som man egentligen inte har att göra med. Tävlandet. Och den som friskt kommenterar sina kollegors matlådor, tänker hen på hur det landar hos personen? Många har det tillräckligt jobbigt med mat och ätande som det är, utan att behöva redovisa sin matlåda för någon.

Vi pratade om det här under en workshop i veckan och nästan alla har upplevt det här. Varför kan vi inte låta bli? Det kanske inte är onda avsikter men tänk vilka effekter det kan få. En vän har börjat få obehagskänslor och ångest av att äta i sin personalmatsal då det är sådan hets om vem som har nyttigast och minsta portionen i sin matlåda (och har någon köpt typ en hamburgare eller köttbullar så skriks det ut att ”nu ska det minsann unnas” – alltså inte från personen som ska äta det, utan andra hetsar om det).

VAD är det för fel? Sedan när är det okej att hetsa folk på jobbet om vad som ligger i matlådan? Känner ni igen det här från era arbetsplatser?

  1. Det enda som någonsin är ok att säga om någon annans matlåda är: ”åh, det där ser riktigt gott ut!”

  2. Emilia skriver:

    Vi har en bra matlådekultur, ingen kommenterar storlek/nyttighet, enda frågorna kommer efter kommentarer som ”oj vad god mat, kan jag få recept”

  3. Juni skriver:

    Är en smal, 25-årig kvinna som fått kommentarer som ”vet du hur många points det där innehåller?” från en diethetsig kollega. Har som tur är ingen bakgrund med ätstörningar, men hur tänker man?!

  4. Ann skriver:

    Oj! Det här var nåt nytt för mig! Känner inte igen mig alls! Kan det vara för att det nästan bara är killar på mitt jobb? Vi pratar massor om varandras mat, men upplever inte alls det som något negativt.

  5. Rebecca skriver:

    På vår arbetsplats är det ingen som kommenterar negativt. Oftast handlar det mer om att man blir avis på någon annans matlåda som ser godare ut än ens egna 🙂 vi blir ofta inspirerade till att laga andra rätter än dom som man alltid brukar laga annars.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..