Och där beordrade kroppen vila!

ptfiafeber+
Sov 8 timmar inatt och var ändå i obalans när jag vaknade. Började må illa och kände mig både kräkfärdig och slutkörd. Är hos mina föräldrar i Hedemora så mamma var snäll och tog Edith så jag kunde lägga mig igen. Vaknade tre timmar senare och var piggare – tills jag plötsligt hade feber och frossa. Tog två alvedon (brukar sällan ta men här kändes det nödvändigt) och blev omstoppad i soffan ett tag till. Det gav effekt och någon timme senare piggnade jag på mig, men lagom till kvällen kom febern tillbaka och nu sitter jag och fryser trots morgonrock och varma kläder. Med tanke på att jag känner mig oberörd i övrigt, inte är förkyld och att det verkar vara snabbt övergående febertoppar så känner jag i min kropp att det är dess sätt att säga åt mig att vila.

Har inte riktigt hittat någon uppenbar plats för vila den senaste tiden och då säger kroppen till. Bromsa. Och rimligt att det blev nu efter förra veckans dygnet runt-jobb i Grekland och ovanligt lite sömn den senaste veckan. Plus att både jag och Kim jobbar i princip varje kväll för att få ihop allting, såklart är det inte hållbart. Ser fram emot den förändring som snart kommer och tack och lov så har jag lärt mig (den hårda vägen genom min utbrändhet) att lyssna och göra vissa förändringar direkt.

Nu är det här ingen stor grej, det är bara feber och signaler om vila, men jag vet att om jag inte tar sådant här på allvar direkt så skulle det kunna bli en stor grej längre fram.

  1. Så fint hur du ser på kroppen och lyssnar på dess signaler. Borde egentligen vara en självklarhet, men är tyvärr sällan det i vårt stressade samhälle.. Vila ordentligt och krya på dig <3

  2. Vad läskigt, mår något liknande. Sov 9 timmar i onsdagsnatt, 11 timmar torsdagsnatt och i natt 12 timmar. Är ändå jättetrött, tung i huvudet och igår mådde jag så illa så jag spydde. Sen varvade det med att jag frös och att jag svettades. Idag mår jag inte illa men har ett tryck i hela huvudet, tror kanske att det har att göra med att jag sover lite väl mycket men är ju sååå tröött. Sover någon timme på dagen med bara för att orka med en stund

    Krya på dig!! ❤

  3. Så fint att du skriver om det här.

    Jag blev utbränd ungefär samtidigt som du (Sofia), jag är trebarnsmamma (till en 4-åring, 9-åring och 13-åring) och blev för ett år sedan färdigutbildad lärare. Jobbar 80% men det är svårt att få ihop vardagen med jobb, hem, mat, barnens alla aktiviteter och vila/återhämtning. Jag lyssnar in och agerar därefter, behöver jag vila så gör jag det. Problemet är att när man arbetar fasta tider hela dagarna är det väldigt svårt att få tid och ork till en promenad i skogen, en löptur eller yoga som på sikt bidrar till bättre välmående. Jag försöker prioritera detta men det är så svårt!

    Min man stöttar till 100% och i perioder gör han betydligt mer hushållsarbete och fixar med barnens aktiviteter än vad jag gör.

    För det mesta är jag på gott humör och gör det bästa av situationen, är nu glad att det blev två powerwalks den här veckan till exempel. Men ibland blir jag så ledsen över att jag inte klarar av samma saker som jag gjorde innan utbrändheten. Det är så frustrerande! Det är så otroligt frustrerande att hela tiden behöva tänka på att få minst 8-9 timmars sömn eller att jag aldrig får bli tokhungrig, då sviktar välmåendekurvan direkt och jag behöver några dagars återhämtning.

    I perioder äter jag bra och hälsosamt men när jag blir för trött så skriker kroppen efter onyttigheter och det är svårt att stå emot.

    Just nu är jag inne i en frustrerande period och känner mig ledsen. JAG VILL ORKA SOM FÖRUT!

    Tack så otroligt mycket för din blogg! Det är en stöttepelare på många sätt. Skönt ibland att låta min man läsa inlägg för att han också lättare ska förstå hur det är för mig. Tack för att du delar med dig!

  4. Så bra att påminnas om att känna efter och tänka till. Jag är nyexaminerad lärare och har fått min första tjänst. Det har varit så ohållbart på jobbet att jag började få värk i lederna och stickningar i ansiktet. Jag har aldrig värk och har alltid kännt mig frisk och stark, är ung (26 år) så det var oerhört skrämmande att helt plötsligt få värk i kroppen. Detta varade kanske under 2-3 veckor i kombination med bitterhet/frustration över arbetssituationen… Allt detta är säkert en kombination av första heltidstjänsten, mycket ensamma dagar med dottern då sambon jobbar borta och ohållbart på jobbet. Jag ska berätta det här på medarbetarsamtalet och faktiskt kanske gå ner i tid och ta ut föräldradagar istället. Det hade jag dock aldrig gjort om folk i min närhet och i samhället generellt aldrig pratade om just detta- att ta signalerna på allvar. Tack för att du också vågar prata om det ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..