Måste man vilja ha fler barn? Vad vill jag egentligen?

ptfiablogg
I veckan gästade jag podcasten Babykaoz och fick frågan om vi vill ha fler barn. Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och är förvånad över långt borta det känns. Har alltid tagit för givet att jag vill ha fler än ett barn, kanske till och med tre. Som det är nu vill jag inte ha fler alls. Jag tror att det kommer att ändras framöver men är ändå förvånad över hur starkt osugen jag är på fler barn. Det kan ju visserligen vara helt rimligt med en ettåring och det faktum att jag relativt nyligen slutade amma och känner mig som mig själv igen för första gången på nästan två år, men är samtidigt lite orolig för att det kanske inte ändras.

Tänk om jag står där om två eller fyra år och fortfarande inte vill ha fler barn. Det är ju såklart helt okej men det känns främmande för mig. Får man vara nöjd med sitt enda barn? Är det egoistiskt att inte vilja ha syskon? Jag har ju fyra syskon och vill verkligen ge Edith minst ett syskon. Samtidigt så är jag så otroligt glad över henne och tacksam för att vi fick den här friska lilla underbara bebisen. Man kan ju inte ta för givet att man får ett till friskt barn eller ens kan bli gravid igen. Och hur är det möjligt att älska fler så mycket som sitt första? Förstår ju att det måste gå, men ni förstår vad jag menar.

Ja, jädrar.Många lösa tankar och inga utropstecken. Var det självklart för er att vilja ha fler barn när ni fått ert första? Någon som burit på samma tankar? Någon som beslutat sig för att ett räcker? Vore så intressant att läsa era tankar kring det här.

  1. Helena skriver:

    Tror det blir väldigt annorlunda när barnet blir runt 3 är och mer självständigt. Då kan lusten och orken för nummer 2 komma helt naturligt.

  2. Emelie skriver:

    Vi har en dotter som nyligen fyllde ett år. Vi har alltid sagt att vi vill ha fler barn, men det är först nu som jag faktiskt återigen börjar känna så sedan förlossningen. Men precis som hos dig, så cirkulerar den där tanken om att vi redan har fått ett friskt och alldeles fantastiskt barn så kan man verkligen ha sådan tur att man får ännu ett sånt barn..? På något sätt känner jag mig därför mer orolig inför nästa barn.

  3. Jag hat två barn som jag såklart älskar mest v allt på jorden. Var väldigt rädd för att jag inte skulle kunna älska nummer 2 lika mycket. Eller att kärleken till nr. 1 skulle bli mindre men så funkar det som tur är inte.
    Kände att kärleken bara växte och räcker till.

    Men (och detta känns hemskt) jag hade önskat att jag lyssnat mer till vad jag vill. För omgivningen var det så självklart att vi skulle skaffa syskon att jag aldrig tog mig tiden att verkligen reflektera över hur jag ville att min familj skulle se ut.
    Ångrar inte min familj men tycker att det är sunt att du reflekterar över hit du vill göra. En familj kan ju se ut på så många olika sätt och det finns inget själviskt i att inte ge sitt barn syskon.

  4. Lisa skriver:

    När vi började prata om barn kände jag att jag gärna ville ha 2 kanske 3 barn. Efter första förlossningen var min första kommentar typ ”Vi måste ha MINST 3 barn!!”. När han blev runt året med allt vad det innebar kände jag mer ”Nja, räcker nog med 2”. Efter andra förlossningen kände jag att det kan inte vara sista gången jag är med om det här. För tillfället är jag mest sugen på graviditet, förlossningen och nyfödd bebis. Inte alls sugen på att HA tre barn. Får väl se om det ändras.

    Jag ser många familjer där det finns ett barn där barnet inte alls saknar syskon. Eftersom det ”bara” finns ett barn är dom mer flexibla och tar sig ut på aktiviteter just för att barnet ska få träffa jämnåriga. Sen tycker jag att det är synd att det idag är så ”fint” (i brist på bättre ord) att ha barn tätt.

  5. Natalie skriver:

    Jag är gravid i v32 nu med första barnet. Mådde skit med illamående och kräkningar V6-18 och kunde vissa dagar inte stå på benen. Efter de kom foglossningen som gör att jag inte kan leva eller träna som jag vill. Är sjukskriven sedan v27 ca från mitt jobb som sjuksköterska. Har hela graviditeten sagt att jag bara vill ha ett barn eftersom att jag mått så dåligt och till alla jag har sagt detta till så har jag fått kommentarer om att det är synd om barn som inte får syskon, att dem är ensamma och att jag snart glömmer mitt eländiga mående och vill ha en till. Jag känner ibland att jag bara vill ha ett, ibland skulle jag kunna tänka mig två. Är dock osäker på om det är normen att man ska ha syskon som gör att jag kan tänka mig en till eller om jag verkligen vill. Mådde verkligen sämst i början av graviditeten o undrade verkligen dagligen om de var värt de. Blir trött på alla dumma kommentarer man får om att man måste skaffa syskon, tom redan innan vårt första barn är fött. Dessutom behöver väl inte barn bli bortskämda för att dem är ensambarn, finns ju fullt med möjligheter för dem att interagera och dela med andra barn på förskolor etc.
    Tack för världens klokaste blogg❤️

Lämna ett svar till Natalie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..